ÖSTERBOTTNISKA
ALLMOGERIKSDAGSMÄN 1573 — 1800
 

DEL 2 (1668 – 1712)

Riksdagen 1668

Mickel Frantzon Nyby från Vörå återvaldes 1668 till riksdagsman för det södra häradet och 34. Erik Jönsson Mara från Korsholm valdes för Korsholms grevskap, en lappobo för Lappo socken och 35. nämndeman Per Jonsson Lillrank i Terjärv för det norra fögderiet samt en annan bonde för norra Österbotten. Mickel Frantzon var nu tredje gången riksdagsman. Han var den enda bonden i Öster­botten, som på 1600-talet blev vald till riksdagsman så många gånger. Han framförde en besvärsskrift från södra fögderiet, upptagande 9 punkter och en annan från Vörå socken, innehållande 6 punkter. Regeringen gav lugnande svar på dessa besvär i st.f. klart bifall. Mickel Frantzon hade f.ö. deltagit i lantdagen i Torneå 1657 som Österbottens södra fögderis enda ombud. Han dog 1673.

Riksdagen 1668 pågick 2 månader och präglades av större lugn än vanligt. I juli beviljade regeringen allmogens riksdagsmän »var­dera en riksdaler in specie till hjälp och underhåll», måhända för att stämma dem medgörligare i fråga om bevillningarna. Vad dessa beträffar beviljade riksdagen endast råg- och riksdalerhjälp i händelse av krig.

Erik Jönsson Mara var bonde i Helsingby, nämndeman och kyrk­värd. Han var skrivkunnig och blev 1668 länsman. Han framförde i riksdagen en besvärsskrift, som innehöll 12 önskemål. Svar avgavs den 29 augusti vid riksdagens avslutning. De väckte måttlig glädje och medförde ringa eller ingen lättnad.

Riksdagen 1672

Mara återvaldes till riksdagsman 1672 som representant för samma grevskap. Nämndeman 36. Hans Hindersson Snickars i Finby, Närpes, blev fullmäktig för södra fögderiet. Snickars framförde i riksdagen en besvärsskrift, upptagande 19 punkter och en klago­skrift mot prosten i Närpes. Erik Mara hade bl. a. en besvärsskrift från grevskapet, innehållande 7 punkter. Då herrarna i förmyndar­regeringen fortfarande satt vid rikets roder, blev de resolutioner, som regeringen avgav, intetsägande i de fall, då de inte innebar klart avslag.

Riksdagen hade sammankallats till den 18 augusti. Den skulle hylla Karl XI, som den 24 november blev myndig, 17 år gammal. Den 5 okt. anslog regeringen en viss hjälp åt bönderna vid riksdagen. Detta hindrade dem ej att tillsammans med de övriga ofrälsestånden protestera mot den gårdsrätt för adeln, som regeringen föregående år på eget bevåg utfärdat. Alla stånd avslog regeringens proposition om bevillning. Våra män fick resolutioner den 28 november. Riks­dagen borde ha varit slut då, men dess arbete pågick till årets slut. Karl XI ville kanske ha den att bevittna, att han den 18 december mottog sin faders spira. Den 6 december beviljades bonderiksdags­männen åter handpenningar, emedan de hade svårt att så länge uppehålla sig i Stockholm. Den 30 december beviljade konungen dem fri skjuts hem till Finland, inalles 27 stycken, och dessutom 2 rdr åt envar till respenningar.

Riksdagen 1675

37. Matts Simonsson Ruuth från Laihela var södra fögderiets riksdagsman 1675 och 38. Lars Jönsson (Notjärv) från Såka by i Karleby ombud för Karleby socken, medan två finska bönder repre­senterade det norra fögderiet och Kajana friherrskap. Riksdagen sammanträdde i Uppsala den 15 augusti. Konungen skulle nu krönas och beslut fattas angående kriget i Tyskland och med Danmark. Våra män från Österbotten förde med sig till riksdagen flera besvärsskrifter: en från södra fögderiet, som innehöll 14 punkter, en från »Vasa län» och ytterligare en från södra fögderiet, den förra innehållande 3 och den senare 4 punkter.

Nämndeman Lars Jönsson Notjärv var socknens ombud vid »lands­mötet» i Kalajoki, där en kalajokibo blev vald till riksdagsman. Denne hade förklarat, att han skulle söka få bort karlebyborna från fiskeläget Källan. När Lars Jönsson efter hemkomsten omtalade detta, beslöt karlebyborna välja honom till sin riksdagsman för att försvara deras rätt. Lars Jönsson tog med sig en besvärsskrift, upptagande 8 önskemål. Den åttonde är skriven med annat bläck och klenare handstil (sannolikt av Lars Jönsson själv). Den lydde: »Suppliceres att Kongl. Maij:tt behagade Saldh och Tiärus Compagnien wahvörda, emedan dett ähr allmogen till stoor skada.» I resolutionen svarade konungen, att frågan om fiskerätten vid Kallan skulle behandlas vid domstol. Angående salt- och tjärkompaniet lovade han att i samråd med borgerskapet och allmogen »förordna till allas nytta».

Resolutionerna på riksdagsmännens besvär var nu gynnsammare än tidigare. Förläningarna i Österbotten hade indragits (d. 10 dec. 1674) och bönderna frikallats från att betala sina skatterester till herrskapen. Resolutionerna avgavs den 2 oktober och den 3 oktober beviljades »herredagsmännen av allmogen» 2 dr smt envar till respenningar.

Riksdagen 1676

39.  Erik Sigfridsson Veikar från Veikars by i Korsholm deltog 1676 i riksdagen i Göteborg, likaså Lars Olofsson Byskata från Kronoby.  Riksdagen hade sammankallats till Göteborg, så att konungen lättare skulle kunna infinna sig dit från krigsskådeplatsen. Riksdagen hölls i slutet av året. Krig pågick i Skåne med Danmark sedan våren 1676. Det gällde naturligtvis nu att bevilja utskrivning och understöd för kriget. Och när så skett, avslutades riksdagen. Erik Veikar dog kort efteråt. Hans änka utkrävde 1680 riksdagsmannaarvodet från Storkyro. Lars Olofsson Byskata, som nu andra gången var riksdagsman, dog även snart därefter. Hans son Anders krävde vid vintertinget 1678 »de resterande herredagspengar, som hans sal. fader borde av denna (Pedersöre) socken bekomma», 9 öre kmt av röken.

Riksdagen 1678

40.  Henrik Simonsson Pörn i Veikars by, Korsholm, deltog i riks­dagen i Halmstad 1678 som ombud för de södra och mellersta fögde­rierna. Riksdagen var sammankallad till den 20 januari och av­slutades den 20 februari. Sverige var fortfarande i krig med Danmark och behövde ny utskrivning av soldater och mera medel för krigs­härens underhåll. Dessa beviljades offervilligt. Henrik Pörn hade medfört fyra särskilda skrifter, innehållande sammanlagt 21 önske­mål. Han fick svar på alla. Men då riket för tillfället var invecklat i krig, kunde inga lindringar beviljas.

Riksdagen 1680

41. Matts Mattsson (Rös) i Nämpnäs, Närpes, valdes 1680 till riksdagsman för det södra häradet. Bönderna i Pedersöre och Nykarleby kände sig därmed åsidosatta och valde nämndeman 42. Matts Mattsson (Kassnäs) i Sundby till riksdagsman för sina sock­nar. Riksdagen började arbetet den 1 oktober och avslutade det den 10 december. Den blev den märkligaste av 1600-talets riksdagar. De stora frågorna, räfst med förmyndarregeringen och beslut om reduktion av adelns förläningar, avgjordes av denna riksdag. Bön­derna gjorde sig mera gällande vid denna riksdag än tidigare, i synnerhet i frågan om reduktionen. De fick stöd av präster och borgare. Dessa beslut ledde även till att konungen erhöll envåldsmakt. Men såsom läget då var, var det nödvändigt för att få reduk­tionen genomförd.

Österbottningarna framförde som vanligt sina besvär, som de väntade få gynnsamma svar på. Matts Rös' skrift innehöll 20 besvärs­punkter och Matts Kassnäs' 10. Konungen uppdrog åt fyra riksråd att »upptaga och överse de besvär», som bönderna inlämnat. Ernst Johan Creutz fick att se genom bl. a. österbottningarnas besvär och föreslå svar på dem. Besvären av Matts Rös gällde skatter, ut­skrivning och underhåll av båtsmän, seglation, handel och markna­der, jordrevning m. m. Svaren blev i vissa fall bifall, i de flesta fall hänvisning till tidigare föreskrifter och beslut eller också löfte om rättelse i framtiden.

Pedersöreborna hade i fullmakten åt Matts Kassnäs klagat över, att riksdagsman för häradet valts »dem oåtsporda» och att man »sedan med stark befallning» fordrade lön av dem för en sådan riksdagsman. Också de besvär Kassnäs framförde kastade indirekt skugga på landshövding D. Wrangel. Han var själv med i riksdagen och fick se vad man i Pedersöre besvärat sig över. Detta väckte hans vrede. Kanske sökte han få Kassnäs utestängd från riksdagen. Kassnäs erfor detta och vände sig till hovrättspresidenten Creutz med anhållan att få sina besvär behandlade. Han erhöll resolutioner på alla de besvärspunkter hans skrift innehöll. Landshövdingen ålades att beträffande fem av dessa rätta de påtalade miss­förhållandena. Även detta torde ha retat honom. Vid hösttinget i Nykarleby var Wrangel närvarande och dömde bönderna i Nykarleby socken att betala lön åt Matts Rös i Närpes. Han påstod att Matts Kassnäs »alls intet uträttat, utan Matts Olofsson».

Riksdagen 1682 — 83

43.  Mårten Mattsson Kaustin från Vörå var riksdagsman för det södra fögderiet 1682. Riksdagen började i Stockholm den 2 oktober och avslutades i januari 1683. Konungen behövde stöd av riksdagen mot stormännens hot och för att få bättre rustad krigsmakt för att göra riket oberoende av påtryckningar av främmande makter. Riks­dagen var f. ö. en fortsättning på den tidigare. Reduktionen ut­sträcktes nu, bl.a. genom krav från bönderna, till att omfatta alla slag av förläningar enligt prövning av konungen. Kaustin fick till stånd en undersökning 1683 om den nöd, som uppkommit genom missväxten året förut, och han utverkade rätt för Vasa handelsmän att jämte handelsmännen i Nykarleby besöka marknaden i Vörå.

Riksdagen 1686

44.  Jakob Knutsson i Munsala blev vid valmötet i Vasa den 5 aug. 1686 vald till riksdagsman för det södra häradet. Ombuden för finska Sydösterbotten synes ha valt 45. Mårten Wijk i Laihela. Fullmakt av Wijk finns ej i riksarkivet, ej heller har han undertecknat (såsom Jacob Knutsson gjort) riksdagsbesluten. Men då han vintern 1692 i Lillkyro krävt resterande herredagspenningar, är det troligt att han var riksdagsman. Denna riksdag sammankallades för att besluta, huru rikets stora skuld (40 milj. dr smt) skulle betalas. Den samman­kom i Stockholm den 10 september och bestod av 315 adelsmän, 62 präster, 112 borgare och 259 bönder. Konungen öppnade riksdagen den 14 september och överlämnade två propositioner: 1) om be­talning av rikets skuld och 2) om upphjälpande av näringarna. Sekreta utskottet behandlade bevillningen. Bondeståndet fick inte välja medlemmar i detta utskott, men man behövde få bifall av bönderna och inbjöd därför böndernas deputerade. De fick sätta sig på ut­skottets nedersta bänkar. De lät inte övertala sig att bifalla till de stora förhöjningarna av skatterna som föreslogs. Då måste ett ut­skott sammansatt av de tre högre stånden gå till bönderna. När man inte lyckades få hela bondeståndets bifall, tog de varje landskaps riksdagsmän skilt för sig och fick sålunda bönderna att bifalla till bevillningen. Denna innebar bl. a., att varje helt hemman skulle i två år ge 2 dr smt, för varje dräng över 15 år 1 dr och för varje piga 1/2 dr smt samt ytterligare för bondens egna barn över 15 år 1 dr för son och 1/2 dr smt för dotter under tre års tid. F.ö. fortsatte denna riksdag att utsträcka reduktionen till sådana gods, som adeln hade köpt eller fått av kronan som pant. Riksdagen avslutades den 9 november. Då fick Jakob Knutsson resolution på sina besvär, som omfattade inte mindre än 22 ärenden.

Riksdagen 1689

46. Simon Jöransson Martola från Martois by i Korsholm var 1689 riksdagsman i det södra häradet. Sverige var åter i fara att indragas i krig och måste rusta upp. Därtill behövdes mera penningar. Då måste man sammankalla riksdagen. Detta skedde den 4 februari. Sekreta utskottet, som bestod av 88 av riksdagens 366 medlemmar, hade fått rätt att fatta beslut i riksdagens namn. Inga bönder hade plats i sekreta utskottet. Det återstod således för dem föga annat än att rådpläga om de besvär de hade inlämnat till konungen. All­mogen måste lova att på en gång i november erlägga de 1686 be­viljade skatterna, nämligen 4 dr smt för varje hel gård, 2 dr för dräng, 1 dr för piga o. s. v. Resolution på allmogens besvär gavs den 9 mars. Simon Martola fick den 18 mars resolution på de besvär han fört med sig. De omfattade S punkter. Allmogen i Österbotten ville bli förskonad från de stora kontributioner, som pålagts den 1686, men detta kunde inte beviljas. Endast från de dubbla båtsmans­penningarna befriades bönderna så länge riksdagsbevillningen erlades. Riksdagen avslutades den 19 mars. Men ännu den 13 april var riksdagsmännen från Finland i Stockholm, emedan de för ishinder ej kunde resa hem. De beviljades därför envar till underhåll andra gången 2 dr smt.

Riksdagen 1693

47. Mickel Eriksson Kålax från Bertby i Vörå var riksdagsman 1693. Riksdagen hade denna gång sammankallats för att övervara drottning Ulrika Eleonoras begravning. Hon dog den 26 juli. Ständerna samlades i Stockholm den 31 oktober. Riksdagen öppnades den 4 november och redan den 20 i samma månad avslutades den.

Riksdagsmännen hade denna gång endast att mottaga berättelsen över vad som tilldragit sig i riket sedan senaste riksdag och att i hemliga utskottet taga del av konungens testamente, som föranleddes av drottningens bortgång. Ledamöter av bondeståndet var inkallade dit till detta tillfälle. Konungen begärde denna gång ingen bevillning av ständerna. Ständerna var samlade till den 28 november, då drott­ningens begravning försiggick.

Mickel Eriksson Kålax presenterade den 4 nov. sin besvärsskrift, upptagande fyra punkter. I dessa anhölls om påskyndande av en ny jordrevning, det klagades över högt saltpris och en svår missväxt samt anhölls om lägre tull. Landshövdingen fick besvara de två första punkterna. De övriga hänsköts till k. m:t att besvara.

Riksdagsmännen från Österbotten tänkte resa hem över Ålands hav, men hindrades av storm och motvind, så att de måste vända om och resa hem landvägen kring Bottenviken.

Riksdagen 1697

48. Lars Jönsson (Nygård) i Replot by i Korsholm var riksdags­man för södra häradet 1697. Riksdagen hade sammankallats med anledning av Karl XI :s död den 5 april. Kallelsen till riksdag ut­färdades i maj, men först den 3 november skulle riksdagen samman­träda i Stockholm. Adeln hade då 467 medlemmar med eller mer än dubbelt flera än de tre övriga stånden tillsammans. Adeln ingrep i början för att vinna konungens gunst. Den anhöll hos den unge konungen, att han skulle övertaga regeringen och fick hans bifall därtill. Först därefter lämnade adeln meddelande till de ofrälse stånden. Bondeståndets talman svarade då, att frågan tillhörde för­myndarna, men att bönderna se hellre »en konung än flera som styra och regera». Karl XII var då 15 år gammal. Adeln fick redan vid samma riksdag avslag på sin anhållan om eftergift i reduktionen. Vid kröningen den 14 december satte Karl själv kronan på sitt huvud och underlät att ge ständerna kungaed.

Lars Jönsson Nygård framförde en 7 sidor lång besvärsskrift, innehållande 12 punkter. Den första gällde den stora hungersnöden, den andra skatterester till kronan och i Närpes och Lappfjärd till förläningshavare. F.ö. anhöll allmogen om skyndsam ny skatt­läggning, om sänkning av lilla tullen, om sänkning av saltpriset m.m. Allmogen i Österbotten fick i en del fall svar i resolutionen på de allmänna besvärspunkterna, vilken avgavs den 22 december. Den 5 januari 1698 befallde konungen statskontoret att ge 200 dr smt till rese- och uppehållsmedel för allmogens riksdagsmän från Fin­land, »på det de må kunna resa hem utan hinder». Det var naturligt­vis klent beställt med deras resurser under denna svåra tid. Lars Jönsson Nygård var lagmansnämndeman. Han föddes 1646 och dog 7. 4. 1705.

Utskottsriksdagen 1710

49. Karl Mårtensson Svartnäs i Vexala, Munsala, var riksdagsman för södra fögderiet vid utskottsriksdagen 1710. Riksrådet saknade penningar för kriget och företog sig utan tillstånd av konungen, som var i Turkiet, att utlysa denna riksdag, ett s.k. utskottsmöte med färre antal representanter. Bönderna uppmanades dock, mot vanligheten, att sända ombud. De sände 82 stycken. Rådet hade svårt att förmå riksdagen att bevilja dubbel krigsgärd, som nu be­hövdes, då statsskulden var mycket stor. Alla ville ha fred. Under­rättelsen om ryssarnas framgångar i Finland förmådde dock riks­dagen att bevilja krigsgärden. Riksdagen hade öppnats den 30 mars och avslutades den 8 juni. Den bidrog till att återuppliva rätten för folket att ha sitt ord med vid rikets ledning. »Från den tiden vändes blickarna alltmera till ständerna.» — Karl Mårtensson var född om­kring 1660 och son till bonden Mårten Olofsson Gästgivars i Monå by. Han övertog 1681 Svartnäs ödehemman i Vexala och iståndsatte detta. Han blev nämndeman 1695.

Lantbruket i Svenska Österbotten
(jubileumspublikation 1904-1954)  
Österbottens Svenska Lantbrukssällskap
                                                                                                                            Del 3 >>>