ÖSTERBOTTNISKA
ALLMOGERIKSDAGSMÄN 1573 — 1800

DEL 3 (1713 – 1800)

Riksdagen 1713 — 14 

50. Bryniel Cygnell, kommissarie (länsman) i Kronoby, represen­terade Österbottens allmoge vid riksdagen 1713—14. Riksrådet hade funnit Sveriges ställning så hotad av fiender, att det lyste ut en riksdag. Denna sammankom den 14 december. Planer var nu å bane att välja prinsessan Ulrika Eleonora till regent. Men så kom ett brev från konungen, vari han befallde, att riksdagen skulle upplösas. Riksrådet vågade inte göra något mot hans vilja. Cygnell inlämnade ett egenhändigt skrivet memorial, som innehöll nio besvärspunkter. I detta beskrev han tillståndet i Österbotten och fogade till besväret ett tillägg, vari han anhöll om militärhjälp skyndsamt till Öster­botten. Han hade fått underrättelse om att fienden kommit dit. Tyvärr var läget i Sverige då sådant, att ingen hjälp kunde fås där­ifrån. Riksdagen upplöstes utan avslutning, och den ena riksdags­mannen efter den andra reste hem. De hade lugnat sig, då konungen lovade sluta fred med Polen, vilket de hoppades skulle leda till fred även med andra makter.

Riksdagen 1719

Kronofogdarna 51. Anders Aurin och 52. Reinhold Bullich blev den 19 januari 1719 (dagen för riksdagens öppnande) av lands­hövding Clerck och landssekreterare Johan Borre förordnade till ombud för allmogen i Korsholms södra och norra fögderier, då Öster­bottens allmoge inte sänt någon fullmäktig till denna riksdag. Aurin och Bullich hade såsom kronofogdar god kännedom om allmogens ekonomiska förhållanden. De kunde därför i en besvärsskrift (7 sidor lång) ge en mycket klar och upplysande utredning därom. Bl.a. framhöll de, att »lantmannen i alla tider varit underkuvad och nedtryckt med den fördärvliga tjärhandeln», vilket de närmare belyste. De krävde även fri seglation för allmogen. Litet eller intet stod då att göra för Österbotten, emedan landet var besatt av fienden ända till slutet av 1721.

Riksdagen 1723

53. Johan Nilsson Gregg från Vörå var jämte 54. Johan Birling i Ilmola ombud för allmogen i Österbottens södra härad och 55. Johan Wikar i Kronoby för norra häradets södra fögderi samt tre bönder för de övriga norra fögderierna vid riksdagen 1723. Härads­hövding Jonas Mollin hade skrivit en besvärsskrift, som var 35 sidor lång och upptog 21 ärenden eller besvärspunkter. I denna beskrives fiendens infall i Österbotten 1713—14 och nöden där samt framhålles de mest behövliga åtgärderna för näringarnas upphjälpande. En kommersdeputation om fyra personer, behandlade de ärenden, som rörde handeln och förordade bl.a. frimarknad för Vasa. Denna riks­dag pågick mer än 9 månader, från den 16 januari till slutet av okto­ber. Redan i mitten av februari omtalade de österbottniska riksdagsmännen, att de hade för ringa förråd för uppehället i Stockholm. Den hemmavarande allmogen var för fattig för att kunna sända dem underhåll. Landshövding R. W. v. Essen anhöll även om under­stöd åt dem. Sannolikt erhölls sådant, eftersom de kunde deltaga i en så långvarig riksdag. Om Johan Nilsson ingår i Vörå sockens historia biografiska uppgifter.

Riksdagen 1726 — 27

Johan Nilsson Gregg blev återvald till riksdagen 1726—27. Bonden 56. Simon Eriksson Åivo från Karleby var jämte en bonde från Siikajoki riksdagsman för det norra fögderiet. Riksdagen började den 1 sept. 1726 och pågick ända till den 5 aug. 1727. Bönderna Johan Nilsson och Simon Eriksson har själva undertecknat hand­lingar i riksdagen. Deras handstil var dock mindre övad. Johan Nilsson blev vid denna riksdag vald till medlem i urskillningsdeputationen. Han var således uppskattad, eftersom han var den enda medlemmen i denna deputation från Finland. I deputationen satt utom medlemmar av de högre stånden sex bönder. En viktig sak för Österbottens allmoge var att få de 1723 beviljade frihetsåren förlängda. Den 11 oktober inlämnade Österbottens ombud i bonde­ståndet en skrift med anhållan om förlängning av dessa. Ståndet utsåg några personer att följa dem till de andra stånden med med­delande, att bondeståndet rekommenderade bifall. Bondeståndet upp­tog i sina allmänna besvär bl. a. anhållan om förlängning av frihets­åren för allmogen i Finland och framhöll, att den haft att utstå svåra missväxtår. Simon Eriksson Åivo dog under riksdagstiden.

Riksdagen 1731

57. Daniel Kiöping från Malax och Johan Birling från Ilmola var 1731 södra häradets riksdagsmän. Riksdagen började den 16 januari och avslutades den 19 juni. Bönderna var vid denna riksdag till­sammans med de andra stånden eniga om att granska den blivande nya lagboken »1734 års lag». Under riksdagen utverkade Kiöping hos kommerskollegium, att detta den 10 juli 1731 upphävde åtta domar av accisrätten i Vasa, frigav konfiskation av fartyg och varor samt befriade skeppare och bönder från böter. Daniel Kiöping var vid denna riksdag medlem av allmänna besvärsdeputationen. På förslag av honom anhöll bondeståndet, »att allmogen i Öster- och Väster­botten skulle få sinsemellan byta och handla med strömming o.a. fisk, med råg och nödiga hushållsvaror årligen från den 24 augusti till den 10 oktober, såsom Karl XI förunnat skärkarlarna vid Stock­holm den 30 jan. 1696, utan att borgerskapet finge därvid göra dem något hinder». Regeringen biföll därtill. Västerbottens fiskare kom följande år till Vasa för att idka sådant byte.

Riksdagen 1734

Daniel Kiöping och 58. Johan Heikkilä från Tervajoki i Lillkyro var södra häradets riksdagsmän 1734. Denna riksdag började den 14 maj och avslutades den 19 december. Kiöping var på hösten med­lem av stora sekreta deputationen, som behandlade bevillningen. 26 bönder satt i denna deputation. Den 16 december var han med i en deputation av 23 bönder, en från varje län, som tog avsked av konungen och drottningen. Den 19 december 1735 utfärdade k. m:t resolution å de besvär, som Kiöping och Heikkilä hade framfört till riksdagen 1734. Det var svar på 13 punkter, en rätt lång resolu­tion. Ett exemplar av resolutionen finns i Pedersöre kyrkoarkiv.

Riksdagen 1738 — 39

59. Jacob Påhlsson Heikus från Vörå och Johan Mäkkylä från Tervajoki, Lillkyro, hade säte i riksdagen 1738 för södra häradet, 60. Påhl Simonsson Bonde från Pedersöre för Pedersöre socken, 61. Hans Hansson Skuthälla från Poras by i Kronoby för Uleåborgs läns södra fögderi och en bonde från Limingo för det norra fögderiet. Riksdagen hölls från den 13 maj 1738 till den 19 april 1739. Jacob Påhlsson var den 18 maj 1738 med bland 23 deputerade bönder, som trädde upp till konungen och drottningen för att betyga sin fägnad över deras välmåga samt anhålla om riksdagens utlysande. Den 26 maj blev han bland 24 andra bönder invald i en deputation, som tillsammans med sekreteraren skulle uppsätta de allmänna besvären. Litet senare blev han medlem av kammar-, ekonomie- och kommersdeputationen, som bestod av 24 adelsmän och 12 medlemmar av vart och ett av de tre övriga stånden. Det synes ha berott på Jacob Påhlsson att flera punkter ur riksdagsmännens besvär upptogs bland de allmänna besvären. Besvären från södra Österbotten om­fattade 18 punkter, för vilkas godkännande österbottningarna själv­fallet verkade under riksdagen. Gott tillfälle därtill hade de, då riks­dagen varade över elva månader. Hans Skuthälla var medlem i all­männa besvärsdeputationen och i stora sekreta deputationen. Han var också med i en deputation av tolv bönder, som gratulerade drottningen på hennes födelsedag. Skuthälla reste hem den 14 feb­ruari 1739, då Jacob Påhlsson åtagit sig att svara i ståndet för honom. Hans Hansson Skuthälla var dotterson till riksdagsman Nils Mattsson Skut. — Påhl Simonsson Bonde, som representerade en socken, blev först den 1 juni godkänd som riksdagsman. Han kom inte att få plats i något utskott, utan hade blott att deltaga i ståndets plena. Han fick den 14 oktober lov att resa hem, då Skut­hälla lovade svara för honom i riksdagen.

Jacob Påhlsson Heikus återvaldes till varje riksdag till 1755 och deltog således i sex riksdagar. Ingen annan bonde i Finland var under svenska tiden så lång tid riksdagsman. Närmast honom är en karisbo, Erik Johansson, som var med vid fyra riksdagar (1731 —1751).

Riksdagen 1740 — 41

Riksdagen 1740—1741 började den 4 december och avslutades den 22 augusti 1741. Från norra Österbotten var då med 62. Johan Pållare i Övervetil. Jacob Påhlsson blev nu invald i kammar-, ekonomie- och kommersdeputationen och Johan Pållare i allmänna besvärsdeputationen. Pållare reste hem i början av juli 1741, och Jacob Påhlsson blev fullmäktig för honom. Pållare och Heikus in­lämnade vid riksdagens början en skrivelse, i vilken de gjorde ståndet uppmärksam på den svåra hungersnöd, som då rådde i Österbotten och behovet av skyndsam hjälp för befolkningen. Detta ärende upp­togs först till behandling, men det tog tid, innan hjälp kunde sändas. Bondeståndet hade (19 aug.) att fälla eller lindra dom för en person, som var motståndare till krigspartiet och påstods ha haft förbindelse med ryska ministern i Stockholm. Talmannen förordade ett lindrigare straff än dödsdom. Det var blott 9, bland dem Jacob Påhlsson, som röstade för lindring och 91 för dödsstraff.

Jacob Påhlsson inlämnade besvären från södra Österbotten, som undertecknats endast av honom. De innehöll 13 punkter. Dessa besvär synes inte ha behandlats av någon deputation vid riksdagen, utan ståndet har begärt utlåtande av landshövding Gustav Creutz. Detta avgav han först den 30 juli 1745 och redogjorde för vad som gjorts för vart och ett av önskemålen. Utöver punkterna i häradets besvär synes Jacob Påhlsson ha fått bondeståndet att förorda de tidigare båtsmanssocknarna i Österbotten (Nykarleby—Lappfjärd) att bli befriade från Korsholms residens underhåll och från att leverera ved till residenset och Kronoby hospital. K. m :t gav även bifall där­till. Denna resolution kunde Jacob Påhlsson senare mer än en gång åberopa, när landshövdingen sökte pålägga bönderna de förutvarande bördorna.

Riksdagen 1742 — 43

Johan Mäkkylä från Tervajoki var 1742 jämte Påhlsson ombud för södra häradet. 63. Matts Mattsson Smeds från Finby i Närpes deltog nu som ombud för Närpes och Lappfjärd. Denna riksdag sammanträdde i Stockholm den 20 augusti »för att lösa den oerhörda uppgiften att skydda landet mot fiendens anfall och hejda den inre upplösningen». Krigspartiet hade dragit lilla ofreden över Finland. Detta var nu helt och hållet besatt av ryska trupper. Nu tilltvingade sig bönderna plats i sekreta utskottet. Fred erhölls och Finland räddades, då ständerna valde hertig Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp till tronföljare. Adeln och borgarståndet framtvingade den 8 september 1743 avslutning av riksdagen för att få oron att lägga sig.

Jacob Påhlsson framförde en besvärsskrift från södra Österbotten, upptagande elva punkter. Även dessa besvär hänsköts till lands­hövding G. Creutz, som den 30 juli 1745 gav svar också på dessa. Matts Smeds hade inlämnat en besvärsskrift, innehållande tio punk­ter, vilka likaså besvarades av landshövdingen.

Riksdagen 1746 — 47

Våren 1746 hade kallelse utfärdats till en ny riksdag, som skulle börja den 15 september. Nykarleby och Pedersöre socknar sände åter en egen representant till riksdagen, nämligen bonden 64. Johan Larsson Hofslagar från Strömsnäs. Det rådde nu stor spänning mellan hattar och mössor. Bönderna krävde åter plats i sekreta ut­skottet, men de övriga stånden avslog deras anhållan. Bönderna hotade att inte deltaga i något utskott, men efter några veckor gick de med, då de märkte, att deras bortavaro endast skadade dem själva. Jacob Påhlsson var medlem i urskillningsdeputationen och dessutom i deputationen för finländska ärenden. I den senares arbete deltog han träget. Han var närvarande vid 74 sammanträden. I denna depu­tation var han i tillfälle att i olika sammanhang gagna Österbotten. Johan Hofslagar var medlem av protokollsdeputationen. Jacob Påhls­son framförde till denna riksdag en besvärsskrift, som upptog icke mindre än 24 ärenden. Landshövdingsämbetet fick ge utlåtande om dessa besvärspunkter. Riksdagen avslutades den 14 dec. 1747. Den hade då pågått 15 månader.

Riksdagen   1751 — 52

Vid 1751 års riksdag, som började den 16 september och avslutades den 4 juni 1752, var Jacob Påhlsson enda ombud från södra Öster­botten. Han var medlem i kammar-, ekonomie- och kommersdeputationen och i en av denna tillsatt handels- och manufakturdeputation. De besvär, som han framförde till denna riksdag, om­fattade 13 punkter. Riksdagens huvudfråga denna gång var att övervara regentskiftet. Fredrik I hade dött. Adolf Fredrik efterträdde honom och kröntes.

Riksdagen 1755 — 56 

Vid riksdagen 1755—56, som började den 13 oktober 1755, var Jacob Påhlsson likaså enda ombud för södra Österbotten. 65. Erik Johansson Storhånga från Vitsarby i Karleby och en bonde från Limingo representerade Uleåborgs län. Vid denna riksdags öppnande användes rikssalen i det nya slottet första gången. Nu ville konungen få större makt. En statskupp, som inspirerats av drottningen, blev i juni 1756 upptäckt, och de, som stått i spetsen för denna, blev avrättade. Jacob Påhlsson återvaldes i kammar-, ekonomie- och kommersdeputationen och dessutom i stora sekreta deputationen. Erik Storhånga var medlem av urskillningsdeputationen. I dessa deputationer hade våra riksdagsmän tillfälle att verka även för hem­bygdens bästa. Riksdagen avslutades den 21 okt. 1756.

Riksdagen 1760 — 62

Johan Larsson Hofslagar var enda ombud för södra Österbotten vid riksdagen 1760—62. 66. Mickel Nilsson Spikbacka från Hofsala i Kronoby representerade Uleåborgs södra fögderi samt två finska bönder norra Österbotten. Riksdagen sammanträdde den 15 oktober 1760 och fortsatte sitt arbete ända till den 21 juni 1762. Hofslagar invaldes som medlem i stora deputationen och i allmänna besvärsdeputationen, Mickel Spikbacka i fiskerideputationen och i bevillningsdeputationen. Hofslagars deltagande i riksdagarna 1746 och 1760—62 omtalas närmare i Pedersöre storsockens historia (s. 410 —414). Mickel Spikbacka efterträdde Jacob Påhlsson i Österbottens deputation för storskiften.

Riksdagen 1765 — 66

67. Johan Mickelsson Kallis från Kallis by i Karleby var riksdags­man för Österbottens mellersta härad och 68. Matts Henriksson Majala från Storkyro för Korsholms fögderi vid den riksdag, som hölls från den 15 januari 1765 till den 15 oktober 1766. Johan Kallis invaldes i stora deputationen (bland 50 bönder) och i allmänna besvärsdeputationen. Inte mindre än 1598 besvär hade inlämnats till denna riksdag. Deputationerna hade således mycket att göra.

Riksdagen 1769 — 70

Riksdagen 1771 — 72

Konung Adolf Fredriks död den 12 februari 1771 föranledde rege­ringen att sammankalla riksdagen till den 13 juni. Gustav III till­trädde då regeringen. Till denna riksdag hade Matths Backman åter­valts. I Korsholms historia berättas närmare om hans deltagande i denna riksdag. Först den 4 mars 1774 gav k. m:t resolution på allmogens allmänna besvär. Den innehöll 65 paragrafer. Under denna riksdag genomförde Gustav III en statsvälvning, som berövade stän­derna rätt att regelbundet sammanträda. De måste, innan riksdagen avslutades, åtaga sig en allmän bevillning »intill nästa riksdag».

Riksdagen 1778 — 79

Det dröjde sex år innan riksdagen åter sammankallades och då huvudsakligast i kungens intresse. Riksdagen sammanträdde den 19 oktober 1778 och avslutades den 26 januari 1779. I denna deltog tre svenska österbottningar: Matths Backman, Pehr Fagernäs och 71. Jakob Loilax från Munsala. Till den 10 nov. 1778 sammankallades riksdagen för att övervara kronprinsens dop. Konungen bjöd tal­mannen och 9 deputerade från varje stånd att närvara. Han ut­nämnde själv dessa från bondeståndet. Bland dem var Matths Back­man från Vasa län. Därefter hade riksdagen att bevilja en fadder­gåva åt kronprinsen. Alla faddrar blev avbildade. En fadderskapsmedalj präglades och tilldelades alla de nio bönderna att fästas på tröja eller långrock. Riksdagstidningarna innehåller från denna riks­dag inte mycket annat än protokoll över ceremonier och högtidstal vid riksdagens öppnande, kronprinsens döpelse och andra tillfällen.

Riksdagen 1786

Riksdagen 1786 sammankallades till den 1 maj. Gustav III behövde medel för ökade rustningar. Från svenska Österbotten deltog i denna riksdag nämndemännen 72. Israel Ny från Karkmo by, Korsholm, och 73. Matts Mattsson Kjötar från Bergby, Vörå. Konungen hade ringa glädje av denna riksdag. Alla stånd besvärade sig över de rådande missförhållandena. Redan efter sju veckor hemförlovade han riksdagen. Ny och Kjötar inlämnade efter riksdagens slut till konungen ett besvär, i vilket de begärde »vargeringens avskaffande och lättnad vid rekryters legande». Svar därpå gavs i slutet av året.

Riksdagen 1789

Gustav III hade indragit riket i krig med Ryssland. Han måste då sammankalla riksdagen för att få tillräckliga medel för dess fortsättande. Riksdagen sammankallades till den 17 januari 1789, men öppnades först den 2 februari. Från svenska Österbotten deltog i denna 74. Hans Hansson Mickels från Finby i Närpes och 75. Matts Mattsson Hassinen från Korplax i Karleby. Vid denna riksdag genom­drev konungen antagande av Förenings- och säkerhetsakten, som ytterligare ökade hans makt. Bondeståndets protokoll visar, att Hans Mickels tog mycket aktivt del i ståndets förhandlingar. Bondeståndet hade till denna riksdag inlämnat 245 besvär, därav 27 från Finland, bland dessa fyra från södra Österbotten: om en väg till Kaskö, om uppehåll med vägbyggen under kriget, om betalning för salpeter genast vid leverans och att skutor, som tagits för transporter, skulle friges. Riksdagen avslutades den 28 april.

Riksdagen 1792

Kriget hade medfört nya finansiella bekymmer för Gustav III. Han kallade därför på riksdagen fortare än han hade tänkt. Den förlades nu till en fredligare stad, nämligen Gävle. Där hölls den från den 23 januari till den 23 februari 1792, således blott en månad. I denna riksdag deltog från svenska Österbotten Hans Hansson Mickels och 76. Henrik Granroth från Pedersöre kyrkby. Också vid denna riksdag gjorde Hans Mickels uppmärksammade inlägg i dis­kussionerna. Om riksdagsmännens vådliga försök att resa hem över Kvarken berättas utförligt i Pedersöre historia (s. 418—420).

 Riksdagen 1800

De växande ekonomiska svårigheterna tvingade Gustav IV Adolf att sammankalla riksdagen den 10 mars 1800, denna gång i Norr­köping, där det ansågs vara tryggare för konungen och hans rege­ring än i Stockholm. Från svenska Österbotten deltog då Hans Mic­kels, nu tredje gången, och 77. Petter Klockars från Nykarleby kyrk­by. Hans Mickels blev invald i hemliga utskottet och Klockars i bevillningsutskottet. Hans Mickels talade i bondeståndet för att ståndet nu skulle kräva rätt att deltaga i förvaltningen av Rikets Ständers Bank, där ståndet aldrig haft säte tidigare. Mickels fick understöd för sitt förslag, och sedan övriga stånd bifallit därtill, föreslog Mickels, att en riksdagsman från Finland skulle utses att vara med i bankens förvaltning. Ståndet antog detta förslag enhälligt och utan omröstning valdes Petter Klockars från Nykarleby till revisor i Diskontverket för nästa revision, som skulle bli 1801. Den 15 juni avslutade konungen riksdagen och uttalade sin tillfreds­ställelse över att ständerna i allt uppfyllt hans önskan.

Lantbruket i Svenska Österbotten
(jubileumspublikation 1904-1954)
Österbottens Svenska Lantbrukssällskap