På jernväg från Östermyra till Gamlakarleby III

Skrivet av tidningen Finland

2007-12-23 22:13

På jernväg från Östermyra till Gamlakarleby.

III.

Stationsplanerna på den nya vägen upptaga i allmänhet en yta af tio tunland, några äro dock mera omfattande. Den vid Gamlakarleby berömmes såsom synnerligen beqväm för trafiken och uppgifves i detta hänseende vara den bästa jernvägsstation i landet. Också äro der utlagda sju särskilda spår. Ett lokomotivstall med två spiltor afser att med sina lokomotiv betjena den lokala sommartrafiken mellan staden och Ykspila.

Söndagsförmiddag anlände ett nytt tåg från Östermyra med ingeniörer, deras fruar och andra gäster, hvarefter inspektionståget, upptagande en mängd stadsbor och resande, afgick till Ykspila hamn, en sträcka af 4,7 verst. Det söderifrån nyss anlända ångf. Vega helsade tåget med talrika flaggor och vimplar, och det erbjöd en högst egendomlig anblick, att från den snöhöljda skogen ånga fram till den rymliga, mot hafvet öppna hamnen, hvars mörka böljor ännu ej fjättrats af is. Meningen är, att i något sned vinkel mot den nuvarande ångbåtsbryggan, som följer stranden och har ett djup af 1214 fot, leda ut en sidobrygga för jernvägsspåret, så att fartyg liggande 18 till 20 fot kunde lägga till vid densamma. Bland stadsfullmäktige lärer den mening vara allmän, att staden med omkring 15 à 16,000 mk kunde bidraga till åstadkommande af denna brygga, en summa ungefär motsvarande värdet af det för ändamålet behöfliga trädvirket. Sedan denna brygga fullbordats och äfven Jakobstad och Uleåborg vid Toppila erhållit sina ångbåtsbryggor med jernvägsspår, har nordliga Österbotten tre särdeles beqväma platser för förmedlingen af denna landsdels export och import. De under senare år stegrade tullinkomsterna i Gamlakarleby utvisa, att denna stad småningom begynt öfvervinna den afmattningsperiod som var en följd af de mot södra Finland koncentrerade kommunikationslederna. På hela den färdiga banlinien förekomma, utom mindre brobyggnader och trummor, sju broar af 60 fots spännvidd eller derutöfver. I Kronoby äro två spann, af 60 fot hvarje, i Lappo två af 70 fot hvarje, i Nurmo, Purmo och Pedersö ett spann af 70 fot, i Kauhava af 80 fot samt vid Kållby öfver Esse å ett brospann af 110 fot. På den nordliga bandelen äro broarbetena mera betydande och kostsamma. Perhojoki norrom Gamla- karleby öfvergås med en bro i tre spann af 110 fots längd hvarje, Lestijoki erhåller en bro i ett spann af 200 fot, Kalajoki tre spann hvarje på i 100 fot, Pyhäjoki tre spann af 80 fot hvarje, Siikajoki två spann af 150 fot hvarje, samt elfvarne vid Limingo en bro i ett spann af 175 fot. Slutligen ledes öfver Uleåelf den största brobyggnad, som hittills förekommit i vårt land, med ett enda spann af 336 fot.

Oaktadt alla dessa kostsamma konstarbeten på banan torde kostnads- förslaget för den Uleåborgska jernvägen, sådant det i oktober för två år sedan uppgjordes, icke komma att öfverskridas, utan hellre lemna en besparing af några hundra tusen i posten för expropriationer. För bandelen till Gamlakarleby upptar kostnads- förslaget följande summor: allmänna kostnader 478,000 mk, expropriationer 765,500 imk, terrassering 770,064 mk, konstarbeten 911,220 mk, öfverbyggnad 2,588,722 mk (deraf närmare halfva kostnaden belöper sig på 42,272 stycken stålräler af 15 skålp, vigt per löpande fot), hägnader och vägar 146,500 mk, husbyggnader 854,300 mk, telegraf 40,000, tillbehör 129,000, förråd 65,000 och rörlig materiel 764,380 mk. Totala kostnaden för Gamlakarleby bansträcka uppgår sålunda enligt förslaget till 7,540,000 mark, motsvarande en medelkostnad af 58,000 mark per banverst. Då inga poster i specialförslagen blifvit öfverskridna, synes byggnaden komma att fullbordas enligt den gynsamma beräkning här meddelats och detta ehuru en del arbeten till följd af den korta arbetstiden stält sig ganska kostsamma, såsom i allmänhet stationshusen. Dessa uppföras enligt samma typ som vid Vasabanan och äfven personvagnarna byggas enligt det förträffliga system som på nämda bana genomförts.

I hufvudsak är det lyckade sätt på hvilket Gamlakarleby stad firade sina med det första bantåget anlända gäster och sin nu öppnade förbindelse med det öfriga landet genom tele-grammer och bref redan bekant. Här må några detaljer ytterligare meddelas.

För arbetarepersonalen omkring 600 man, hade staden föranstaltat middag i elementar- läroverkets salar; de till festmiddagen inbjudna samlades i rådhussalen, hvilken på sinnrikt sätt var smyckad, liksom trappuppgången och vestibylen, der ordet ,,välkommen" var anbragt midt emot ingången. Förekommande värdar och älskvärda; värdinnor gjorde les honneurs vid i den splendida middagen med dess! utsökta viner. Till först utbragte stadsfullmäktiges ordförande dr Staudinger ett lefve för Deras Kejserliga Majestäter och Tronföljaren, hvarpå Kejsarhymnen utfördes. Derpå tolkade dr S. i kraftiga, väl hållna ordalag den nya jernvägens betydelse. En ny tid skall randas för mellersta Österbotten, sedan den 7 månader långa vinterdvalan genom ångans hjelp kommer att upphöra och efterföljas af utvidgad, lifskraftig verksamhet. Med det snabba jernvägståget skall, såsom skalden från Österbotten säger, ljus åt vårt folk" spridas kring Österbottens bygder. Slutligen uttalade han stadens varma erkänsla mot byggnadskonsten och dess ingeniörer för alla de stora ansträngningar och den osparda möda de nedlagt på sitt arbete, och isynnerhet för det varma nit, hvarmed de omfattat och tillmötesgått äfven rent lokala intressen. Guvernör v. Alfthan tackade i ett med bifall helsadt tal för skålen, framhållande att största förtjensten vid banans snabba utförande i främsta rummet tillkom öfveringeniören och öfrige ingeniörer. Derjämte tillkännagaf han att komitén vid ett på morgonen hållet sammanträde med chefen för statsjernvägarne funnit banan i så tillfredsställande skick, att den beslutit hos regeringen hemställa om banans öppnande för provisionel trafik inom loppet af en månad. Borgmästar Jaatinen utbragte härefter en skål för Wasa läns guvernör, general Procopé, som till svar höjde sitt gRts för Gamlakarleby stad, afbruten af täta bifallsyttringar. D:r Staudinger utbragte ytterligare en skål för samtliga gäster och uppläste en mängd helsningstelegram från Helsingfors, Wiborg, Joensuu, Uleåborg, Brahestad, Wasa, Jyväskvlä m. fl. orter.

Provincialläkaren Fr. Hellström utbragte derpå en skål för statsråden Strömberg och Andersin, tulldirektören Höckert samt maskindirektör Engström, hvarpå den förstnämde svarade, utlofvande att göra allt hvad på honom ankom-me för en snar trafik på banan. D:r Hellström föreslog derefter ånyo en skål för prof. O. Donner och landssekreteraren Ingman, hvilka bägge utgått från denna stad och vid förgående landtdag arbetat för banans byggande. Prof. Donner tackade å bägges vägnar, framhållande att man af det österbottniska folklynnets allmänna rörlighet och lif med förtroende kan hoppas, att de skola begagna sig af de nya kommunikationslederna till stegrad andlig och materiel förkofran, och föreslog en skål för denna utveckling såväl i mellersta som södra och norra Österbotten. D:r Hellström föreslog ytterligare en skål för damerna, hvarefter folkskolläraren Svedberg talade för den Österbottniske arbetaren, som sett frosten skörda hans osparda möda och pröfvat hungerns qval, men dock aldrig förtvinat. För denne arbetare, för den starka, härdade armen, den förtröstansfulla viljan och det redliga hjertat under den slitna tröjan föreslog han en skål. Slutligen talade d:r Staudinger för hr Svedberg och framhöll hans förtjenster om mellersta Österbottens allmoge.

Festmiddagen, vid hvilken ett par hundra personer voro närvarande, fortfor sålunda i gladaste stämning till kl. 8 på qvällen. En timme derefter vidtog en lifvad, talrikt besökt bal; vid supén föreslog hr Svedberg en skål för fosterlandet. Förut deklamerade magister Slotte Döbeln vid Jutas".

Artikel i tidningen Finland no 253, sid 1-2,
31.10.1885
Redigerat av Elof Granholm 23.12.2007

Senast uppdaterad 2007-12-23 23:14