Landsorten.

Jakobstadsbref.

Den 30 dec. 1884.

Den 8 dennes kl. före 5 på morgonen väcktes vår stads innevånare på det mest oangenäma sätt, nemligen genom klämtning uti kyrkstapeln. Eld hade utbrutit uti Ph. U. Strengberg & Co:s tobaksfa­brik, och utbredde sig så hastigt, att en hel flygelbyggnad inom otroligt kort tid låg i aska. Att rädda det brinnande hu­set var för ingen mensklig makt möjligt, — deremot lyckades man genom hårdt, ihärdigt arbete inskränka olyckan till min­sta möjliga och hindra elden att angripa de närgränsande  husen. Och det lycka­des äfven, ehuru det stundtals såg myc­ket mörkt ut, isynnerhet då brunnarna i vinter äro synnerligt vattenfattiga; till släckningen måste vattnet släpas hufvudsakligast från hamnen på åtminstone en versts afstånd från brandstället. Särdeles lyckligt var det att fullkomlig  vindstilla rådde, äfvensom att väderleken var mil­dare än den på länge varit; vattnet frös derföre icke uti slangarna utan sprutorna tjenstgjorde hela tiden. Det var ett vac­kert stycke arbete som den morgonen ut­fördes i Jakobstad, isynnerhet med ett stäckningsmanskap så litet öfvadt som vårt, och ifall någonting i detalj vore deremot att anmärka, utvisar dock slutli­ga utgången det vackraste resultat. — Händelsen utgör i alla fall en ny upp­maning såväl till varsamt umgående med eld,  såsom äfven till enhvar att brandförsäkra sin egendom; nyttan  af dylikt försigtighetsmått bestrider visserligen in­gen, men oftast erfordras en dylik på­minnelse innan man låter frågan komma till ett slutligt utförande.

Likaså kunde man vid detta tillfälle icke undgå den tanken: kunde icke en frivillig brandkår organiseras äfven hos oss så väl som i grannstäderna, och fin­nes icke å vår ort en för allmänt väl nitälskande man, som ville ställa sig i spetsen för ett dylikt företag? Fråga härom har verkligen tidigare blifvit väckt, men i brist af någon ordnande le­dande förman har förslaget förfallit.

Orsaken till eldens löskomst är icke känd. Likaså gaf den anställda poliseundersökningen icke någon upplysning i ämnet.

Under eldsvådan afled i sitt hus, strax invid brandstället, en gammal enka Heselius, som sedan påträffades liggande död på golfvet i sitt rum. Medan hon varit sysselsatt att uppgöra eld i kakelugnen, hade döden träffat henne, om till följe af sjukdom eller af förskräckelse, är omöj­ligt att afgöra.

Till suppleant vid agenturen för stä­dernas allmänna brandstodsbolag valdes vid den 22 dennes hållen allmän rådhus­stämma postförvaltaren K. A. Flander.

Den 21 dennes hölls för första gången gudstjenst i vår nyreparerade kyrka. Att tilloppet då, likasom till sednare gudstjenster varit stort måste väl till en del skrifvas på nyfikenhetens räkning, men att vår kyrka sedan den numera är för­sedd med värmeledning, alltid under vin­tern skall blifva flitigt besökt, är utom allt tvifvel. Man skulle knappt känna igen vår gamla kyrka, så förskönad är den, och de mjuka behagliga toner, hvarmed vår gamla likaledes omarbetade or­gel nu smeker örat, bidrogo icke litet till trefnaden.

Julqvällen hölls för första gången på vår ort bönestund i kyrkan klockan fem e. m. Den vackra seden att på sådant sätt börja firandet af julens fest helsa vi hjertligt välkommen äfven till oss.

-    Då nu engång reformer vidtagits i vår kyrka  vore  det  väl om håfgången äfven möjligt afskaffades och de löntagare, som der igenom finge sina inkomster minskade, skulle bekomma ersättning från kyrko­kassan. Och eftersom vi nu befinna oss vid ett årsskifte och alla möjliga och omöjliga önskningar äro tillåtna, ville vi förorda att den fula gråstensmuren på utsidan af kyrkan ville hafva godheten spatsera raka vägen ned uti kanalen och derigenom två flugor i en smäll skulle slås.

Vintern kom oväntad skarp och kulen, med riklig nederbörd och köld stundom ända ned till 33 gr. Julaftonen inföll med blidas väderlek och lindrigt dimmig luft, och på samma gång inträffade äfven omslag i helsotillståndet, tyvärr dock icke till ett bättre. Man hade på länge icke hört af några synnerliga sjukdomsfall, nu deremot hafva skarlakansfebrar gjort sitt inträde i flere familjer; måtte sjukdomen icke denna gång åter vinna en epidemisk utbredning.

Den såkallade Björkenheimska eller nykterhetsföreningens petition har äfven på vår ort cirkulerat för undertecknande och har troligen äfven vunnit rätt många underskrifter. Det välmenta i förslaget kan man alldeles icke strida, och om hufvudfrågan blir väl icke mer än en mening, men huruvida de föreslagna reformerna komme att leda till målet blir en annan fråga. Isynnerhet ville vi inlägga en kraftig protest emot önskningen om ett lagbud, hvilket skulle stipulera att bränvin icke finge försäljas uti mindre partier än fem kannor, likasom att minst tjugu­fem buteljer öl måste på en gång köpas. Ett dylikt tvång skulle leda alldeles bort från målet då en måttlighetssupare vid behof af en fjerdedels kanna bränvin blefve tvungen att förse sig med fem kannor, samt likaså för att kunna erhålla ett glas nödgades köpa minst 25 buteljer. Man kan väl icke hoppas att han för den goda sakens skull ville slå de öfriga 4 3/4 kannorna eller 24 buteljerna i kras; tvertom skulle de konsumeras då de en gång finnas i huset på vida kortare tid än som varit händelsen ifall öl kunnat erhållas buteljvis. Må man derföre i dubbelt mått beskatta tillverkare, beskat­ta försäljare och beskatta köpare af rusdrycker, men må man ingalunda lagstadga en konsumtion i stort, hvilket helt ock hållet strider emot petitionens syftemål. Må de som uti denna fråga hafva direkt eller indirekt inflytande äf­ven påminna sig, att icke allt vinnes ge­nom maktbud utan tvärtom de största och varaktigaste segrar vunnits och vinnas på öfvertygelsens väg; och ifall alla frestelser till fall skola rödjas ur menniskans väg, komme de mest oskyldiga ting att förbju­das, de mest lofliga sysselsättningar att bestraffas, ty det gifves väl ingen gåfva, som icke kan missbrukas, om samvetets stämma icke får komma till sin rätt uti menniskohjertat.

Såsom af en notis i Dagbladet framgår har barntidningen ”Nya trollsländan” till prenumeranter inom hufvudstaden utdelat profblad. Det hade varit mycket önskvärdt att upplagan tagits så stor, att heldst ett enda exemplar af profbladet kunnat försändas till hvarje större post­station för cirkulation bland barnvänner. Utgifvarinnornas namn lofva visserligen godt, men så hafva de äfven en kinkig publik att göra till nöjes, med ganska fin naturlig instinkt som säger, om lekty­ren passar dem eller ej. Önskligt vore om Nya Trollsländan kunde undvika att slinta in i den pjoskiga stil som så ofta vill smyga sig in i barnlitteraturen, Nya Trollsländans föregångare icke undantagne. Vi tillönska det nya företaget all fram­gång och äro öfvertygade att den nya kamraten skall i barnkammaren mottagas med hjerteligt jubel.

-il-

Ur tidningen "Finland n:o 3, 05.01.1885"

Redigerats 19.08.2007 av Elof Granholm