Jakobstadsbref.

Den 30 mars 1835.*)

(Innehåll: Kyrkstugor. — Önskningsmål be­träffande jordfästningshus. — Tidningsststistik. — Donation. — Mordet i Esse.)

En insändare —il—t till ,,Österbottniska Posten" riktar berättigade anmärkningar emot de, utanför vår stadsport, kring Pedersöre kyrka liggande kyrkstugorna, isyn­nerhet för det tygellösa lif som der ofta föres och de våldsamma uppträden hvilka der tidtals förekommit. Han påpekar i främsta rummet den härd för osedlighet som dessa kyrkhem utgöra, och anser dem fullkomligt obehöfliga, ifall gudstjensten uti Pedersöre skulle, i likhet med uti de fle­sta landsförsamlingar, börja klockan 10 istället för 9 på morgonen, och de kyrko­besökande då kunde infinna sig på rätt tid, direkte från hemmen. En omständig­het förbigår insändaren dock, och emedan den är af ganska stor vigt, borde densam­ma icke blifva oberörd. Korr. önskade nemligen få fästa vederbörandes uppmärkhet på, huru mycket som i och genom dessa kyrkstugor brytes emot de enklaste begrepp om helsovård.

Att man här mycket felar mot allmän renlighetskänsla, behöfver endast antydas; hit hemtas äfven alla lik, ungas och gamlas, och kistlocken öppnas till kändas och okändas ögonfäg­nad, innan de aflidne få ro i deras sista hvilorum. Att mycken sjukdomssmitta på detta sätt utsprides, kan icke betviflas, och att mer än ett nervsystem genom detta bruk för hela lifvet bringats ur jemnvigten, är likaledes temligen antag­ligt. För att göra skuldregistret fullstän­digt, tillkommer ännu att i någon eller nå­gra af dessa kyrkstugor hemlösa familjer af tvifvelaktig moralisk halt slå upp sina bopålar, och den kyrkobesökande ungdo­men finner i dessa lastens härdar exem­pel af mer än tvetydig art. — Nyttan af dessa stugor är dessutom temligen tvifvel­aktig, då man knappt kan tänka sig ett sämre vinternattherberge än uti ett hus, obebodt hela veckan och endast för sön­dagsdygnet uppeldadt. Följaktligen är det äfven högst sällan äldre församlingsmed­lemmar betjena sig af denna beqvämlighet, hvarför kyrkstugornas egentliga besökare hufvudsakligast utgöres af ungdomen.

Uti vår granstad Nykarleby fanns ännu inpå fyratiotalet en dylik samling kyrkstu­gor å det s.k. sockneberget söder om kyr­kan, men af samma skäl som redan antydts, jemnades kolonien med jorden utan syn­nerlig afsaknad för kyrkobesökare. Och då en sådan revolution kunnat försiggå uti andra församlingar, borde den väl utan mycken svårighet kunna genomdrifvas äf­ven hos oss.

Den enda olägenhet som kyrkstugornas afhysande medförde, vore att skriftskolebarnen skulle sakna qvarter i kyrkans när­het. Men kyrkstugornas olämplighet såsom ungdomens skriftskolehem ligger i så öp­pen dag, att alla betänkligheter i detta afseende måste ställas i andra rummet. Man måste antaga att innevånarene i Kyrkoby, äfvensom i staden, icke äro mindre gästfria än menskligheten på andra ställen, utan vid behof skola villigt upplåta hus­rum för ungdomen under den korta tid skriftskolan varar.

Tidsenligt vore väl äfven att Pedersöre församling skulle uppföra ett jordfästnings­hus, dit alla lik på söndagsmorgonen skul­le föras och der jordfästningen kunde för­siggå, hvilket vid storm och oväder vore vida att föredraga framför den plats som för detta ändamål nu användts, nemligen utanför kyrkans n.ö. kors, der alla himmelens vindar tyckas stämma möte, för att göra jordfästnings- ceremonien för såväl del­tagare som förrättare så otreflig och helsovådlig som möjligt.

Om man af prenumerationssiffrorna å tidningar och tidskrifter kunde bilda sig något omdöme om det litterära intresset å en ort, skulle siffrorna å de tre postan­stalterna i Ny- och Gamlakarleby samt vår stad enligt uppgifter i Ö.P. och N P. ställa sig ungefärligen sålunda;

I Gamlakarleby 460 exemplar, deraf 28 finska i 103 exx., 25 svensk-finska i 280 exx. samt 31 utländska i 77 exx.

I Jakobstad 259 exemplar, deraf 24 fin­ska i 49 exx., 24 svensk-finska i 158 exx. och 27 utländska i 52 exx.

I Nykarleby 217 exemplar, hvaraf 15 finska i 30 exx., 24 svensk-finska i 115 exx. och 39 utländska i 72 exx. utom lo­kalbladen, hvilka genom kommissionärer distribueras inom de tre postdistrikten.

Tågade man genom prenumerationssiffror å hufvudstadens 4 stora dagliga tid­ningar dömma om läsarenes politiska färg så utvisar denna:

                        Hels. Dagbl.   Nya P.   Finland   U. 8.

Gamlakarleby   33.                18.          2           13.

Jakobstad        21.                  5.        10.            4.

Nykarleby        15.               12.        12.            4.

Men ett dylikt antagande kan först vid nästa prenumerationsår vara berättigade, då man har bättre klart för sig hvad man eger att vänta af ,,Finland".

Fruntimmers-arbetsföreningen har af ren­tieren herr Peter Malm fått emottaga en gåfva af 1,000 mark, hvarigenom den tack­samhetsskuld ökats, i hvilken föreningen förut står till den ädle gifvaren.

Vid urtima ting den 19 dennes fällde Pedersöre häradsrätt dödsdom öfver Back- stugu-karlssonen Anders Gustaf Mattsson Flink fr. Esse för mord å Johan Fredriks­son Bonde från Forsby i Pedersöre soc­ken. De båda männen hade, under hem­resa från Amerika, sammanträffat i Köpen­hamn och derifrån i sällskap återvändt till hemmet. Johan Bonde hade innehaft pass såsom Amerikanske undersåten John Reijer, betalat logis och alla resekostnader för mördaren samt försträckt honom pen­ningar för förefallande utgifter. Den 13 jannari ankommo de till Esse, hvarifrån de nästpåföljande dag eller dagar begåfvo sig till fots till Gamlakarleby. Under den­na sin fotvandring ville de vid passeran­det af en bäck med ,,klabbar'' från en i närheten stående lada undersöka dens håll­barhet; under det Bonde-Reijer stod sys­selsatt härmed, öfverföll honom Flink med sin klabb och dödade honom inom några ögonblick. Liket blef plundradt ocb del­vis nedgräfdt i snön af mördaren. Samma dag blef dock mordgerningen upptäckt, och mördaren greps vid återkomsten från Gam­lakarleby.

Den märkvärdiga likhet som förefanns mellan den mördade och familjen Bonde, gaf anledning till efterforskningar; och då en medlem af denna familj för 18 år till­baka begifvit sig till Amerika, beslöto sig hans syskon att på obduktionshuset bese liket. Dessförinnan yttrade de enhälligt: "ifall vi skola vidkännas den mördade som vår broder, måste han hafva ett födelse­märke å handleden", hvarefter de noga specificerat märkets storlek och form. Och den döde bar verkligen ett sådant märke. Hans identitet har ytterligare genom bref och porträtt blifvit vederbörligen bekräf­tad.

Mördaren visade ingen ånger öfver sin gerning. Han förebar i det längsta, att han brukat sitt vapen till sjelfförsvar ocb att han ingalunda, med uppsåt att mörda, öfverfallit sin kamrat. Först vid domens afkunnande syntes en känsla af fasa bemäktiga sig honom.

—il—

------------

*) Borde vara 1885, eftersom det nämnda mordet ovan skedde det året.

(Redigerat av Elof Granholm)