ORDSPRÅK, TALESÄTT OCH BEVINGADE ORD

Välkända uttryck men på Petalaxdialekt

All grisar har int lik börster. (borst)

Allas viet j i int i ienas huöv. (vett)

Allt me ååning, sa slöuskon.

Allt va an foår i se, vaal an vaker oåv.

An (on) har läng finger, (om oärlig)

An a givi on fö långt langband. (Husbonden har varit för eftergiven.)

An bar, så bölon stänka, (om för tungt arbete)

An buri ha ti lättast lupi. (bästa tiden bakom sig)

An följer me iisin. (dör vid islossningen)

An har gristit unsgolv, (om en slösaktig hustru)

An har tätt unsgolv, (sa farmor om Isak, som fått en sparsam hustru)

An ji int rädd fö byyan han. (främmande)

An ji int så tokot han som narras, men han som leter se narras.

An kan int dra oxin oppät glasberge. (man får ingen bukt med den envise)

An kan int skär oåv kvistin an siter på. (Den sluge måste man komma åt på annat sätt)

An komber som Kullman tå an val fäädi.

An kombär int ti hör göttjin. (befaras dö före göken gal)

An lever i hoppet som katton på skoåpin.

An ljuver som tå hästin travar.

An mått ha na hoan vyör å (ha huvud med, förstånd att sluta)

An ska ge karan allt gott ti jiet, men int lät dom allt skit viet.

An ska hav e lenger än medan an lagar e.

An ska int bränn opp rian fö ett fatioår. (inte ge upp trots motgång)

An ska int ge bagarboånen brö.

An ska int kost krute på krankan. (E ji som ti..., förspilld möda)

An ska int nos allstans, e ji orman i sombäl hål. (nyfikenhetens vådor)

An ska int pack se på skit, tå an ji skit sjölv. (pack = truga)

An ska rät monin et matsätjin.

An ska så i pälsin å skuöl i skjortärman. (tidig sådd ger tidig skörd)

An ska tjen, inan an vaal herr.

An talar he, som har vartjen föötär elo rööter. (lögnaktig)

An tål hav e i ååning, sa käljen, å sopa boole me katton.

An veit mytji, han som veit ti va tyst.

An vill int jäär na anna än spring me fatistakan. (bössan, sades om Mårtis Karl, bl.a.)

Arbet på jolen, så har du pengan på bole. (bordet)

Blås ljusblått, så bihöver du int ga ti färgarin. (till den skrytande)

Bra ti ha, sa Nyman om alividjorna. (alividjor nyttjas inte)

Börjane ji värst, sa poitjin, tå an sko buri fri.

Bösson å loåse drar koven ur boåse. (kon)

Di frågar int hur leng e a räckt, tå e vaal fäädit. (om att göra välgjort arbete)

Di ratar min bit, men äter min skit. (mösset om människorna)

Di väljer i fräkne å staanar i starrin.

Du foår ta huve oåv me, om int he ji sant. (garanti)

Du har meir didd (diat), än du a sitt. (barnslig, ofullgången)

Du ska int ha så stort bekymbär, så vaal du int så fort gambäl.

Du ska jet maatin å int daajin. (till den långsamma)

Du val int jet nu, så du int ork ga froån bole.

Dynjon vaal gift, å foltje lömnar.

E buri vaal seint ti stig bitti opp nu.

E finns int så stor tjurar, så int jeldarin finns.

E finns två tecken på ålderdomin.

E fålder int så långt he, som fålder ur näsan å i monin. (arv till närstående)

E gar int mang oåv hände sorttin på in halvtånn. (om den högmodige)

E gar som tå lusen kräker på in tjerostick. (för långsamt)

E gar, som tå fåren skiter på nävre. (om brådskande ljud, rörelser, tal)

E ji fö seint ti sikt, tå soådan a fastna i röven. (om det som gjorts utan eftertanke)

E ji in rama häst, som fratar, tå an pissar. (ingen tid förspiller)

E ji int gott ti lär domblambe drack.

E ji int långt millan mulit å skärt, (när barnet skrattar som nyss gråtit)

E ji mytji å smått jänn, sa fänin, tå an lura i bibblin.

E ji mödon fö födon.

E ji nu ti sam om koen ji sjvatt elo röd, bare on molkar. (mjölkar)

E kan slå se ti in bläder. (osäkert om frieriets utgång)

E kostar på, ti lär gambäl hondan siti.

E siter i ett som Tonta Majas kalase.

E stoppar int nain tan aninas boan i barmin, så int fötren står opp.

E står na ve lag, som Tönt Kajsas kalase.

E tova int, föran e to, sa käljen, tå on a flinta heila natten.

E va dåkarin åt lössen, sa gåbbin, tå baston brann.

E va e stort hack i bälte, (om missräkning)

E va fortan gjort än tegast. (tvekat)

E va int na meir ti ta, sa tjyvin, tå an to dören.

E va int ti änders he väljin va roskot, tå an va vispa me kvagan.

E va int ti änders, he katton va mager.

E va nära öga, sa käljen, tå on vört sparka i endan.

E va sist som jeg, sa gobbin, tå skithuse brann.

E vaal no beter tärtt du ska va brud. (tröst åt barn som gråter)

Eget beröm låftar skitit.

Ein kråk hackar int ut ögon ur ton aaron.

Ett ji nu he, an buri vaal glömsk, å he anna a ja glöömd.

Ett ool (ord) i röven å ti anna i dören. (om opålitligt tal)

Ett trä (vedklabb) kan int brinn å ein kälg kan int trät.

Far denn va int glasmästar.

Fatisdomin ji ingon fröjd.

Folk först å langöron baket, (barn ska vänta)

Fort å väl fuösch int oåt. (följs)

Foå si, foå si hur e gar, sa in blind, tå in halt sko dans.

Fri meg å fem i Övermartjen. (oskyldig jag o fem andra)

Friida ji in fri dag fö all som int foår stryk.

Frågon ji fri i alla land.

Frågvis ji furivis.

Fåfänga värld, sa flickon, tå on bada dockon. (agade)

För lite å för mytji skämmer allt.

Först beit an å sedan sleikt an. (om den som försöker släta över)

(An) Gar i brädren. (kommer att dö)

Gamla bockar har styva horn. (sa Ida och sände modern att trampa i ladan)

Gift de så leng du sir na!

Gott snus som an kan njus oåv sama dajin. (nysa)

Gruv int de, grisin, emand suggon lever.

Gu nå han som vete feilar, sa Toko Kais. (vettet)

Di) Halder ihop som särtjin å röven. (om såta vänner)

Han fe no ga å dra rompon millan beinen. (fick gå med skammen)

Han som a liga, sa tan lat, tå an soåt på sängbrä.

Han som frågar he an veit, ji värr än i geit. (get)

Han som först vört fiisen var, han ji fiisens far.

Han som gar objudi teel, gar otacka från.

Han som har löckon, bihöver int na viet. (förstånd)

Han som har tängren, bihöver int bränn se. (tänger)

Han som int gräfta tå an va ong, han ska gräft tå an vaal gambäl, men gräft ska an.

Han som int jeter se mätt, så sleiker int se mätt. (det lönar sig inte att knussla med småsaker)

Han som ji om se å kring se så foår na i se å påssä.

Han som mytji me monin ramlar, han lite me handen samlar.

Han som val me ett fånni, han val me tie bandi, (skuldad för det ena, blir man skuldad för det andra)

Han veit int gudsfred å int farväl, (hälsar inte)

Har an na, så spilder an na, sa käljen, havd två ko(r)n å spilt bort ett.

He int an lägger se i, bihöver int an ta se ur.

He int öga sir, he groåter int hjärta åt.

He ji lite lidi å långt heim. (bara början är gjord)

He som an jär i mörkre, he grinar dajin åt.

Hede ska du foå fö du va snäll tå du va liten.

Herran å hondan lömnar opp dören baket se.

Hitje å hede, hamarin å städe. (sagt om vänskap)

Hur an än viender se, så har an aschule där bak. (sagt i desperation)

Häldran skadan än skammen.

Här hjälper inga böner. Det ska vara mera piss å mera dynga. (sa prästen åt den gnälliga bonden)

I dag ä det vackert väder för den, som resa vill, å sko ja a vuri bort, så sko ja a furi heim nu. (sa Kal åt sitt sena kvällsfrämmande)

In flygand fågel foår naonting, menin sitand foår ast.

In ong kan döij, in gambäl mått.

In ryss ji in ryss, fast di sko steik an i sm öre.

In tuum jär mytji på in läng näs.

Int gar allt ti gavelväddjen, som honde talar, (om den lögnaktiga)

Int gar vi froån heimane fö in nager körkfönster. (tröst vid det dyra kyrk-bygget)

Int nain drar ut in talan dåli dyngsleed, så int en finns makan, (släde)

Is int groåt, e gar no om tärtt du ska va brud.

Ja feg no ja bå ti tröja å böxor. (blev utskälld)

Ja har hickon oåv e än. (sviter)

Ja hinda int välsini me. (det gick så fort)

Ja ji (hände ji) int härma lagt i vaggon. (har gott mod)

Ja ji e tok, om int he ji sant. (—"—)

Ja kan je me gåbbin på he. (garantera)

Ja ska ful lägg e i bru(d)sättjin åt de. (brukar den tackskyldige säga)

Ja, no säger ja nu he, sag Dali Jon, tå int an sag na.

Ja, som sagt va, ja ska ful åsta kör ihäl me aaron gangon, sa Maj Kajs.

Jet er mätt boan, tå di va sju, som skrapa gryton.

Jet först, sa gåbbin, tå baston brann.

Jet nu, så du ork ga froån bole.

Jevarin å tagarin me sjuttinie knoppnålar i aschule. (opålitlig)

Ju gamlan, ju galnan.

Ju meir an stryker katton på ryddjin, tess höger löfter on rompon.

Jökäl int na lengär, he ska va prånt! (ögonblickligen)

Kaftan har du, men int na oll, sa fänin åt svine.

Kalt, sa ryssin, tå an bränd se.

Kast int bort gamälskoan, furi du har na ny.

Kast int uksen (yxan) i sjön fö he. (inte ge upp hoppet)

Katton tar int ti klonan, föran on bihöver dom.

Klockon gar som finskonas solen.

Klockon, on veit nu ti gaa hon helst, (sa hon, som ville bli av med gäster­na)

Krafs åt de, så har du.

Lag e, så du täcks säj, he du a vuri me.

Lang som sju fatioår.

Ledot ska na jär, å tan lat ska na fundär opp.

Ligg å gruv ... (ligga på mage)

Lika mot lika, sa tjyvin, la hanklovan på länsmanin.

Ljus i Guds hus å lampor i träkojor.

Matt väcker å Matt släcker. (Matias dagen blir det ljust, man kan släcka lampan)

Min pig ha å in pig, å hon sa ga sjölv.

Monin leiker fast magan ji mätt.uo)

Mytji skrik å lite oll, sa hon som klifft grisin.

Mytji stjärnor å små; ha vi int havi blidon ska vi foå.

Mytji val allt å lite räcker teel.

Mytji vill ha meir å fenin vill ha fler. (om den girige)

Na veit an oåv se sjölv å, sa käljen, å torka ljusen i unin. (ugnen)

Ni talar som ni har vete teel. (vett)

No har döder man arvingar.

Nolan ji kald, vadan än an blåser.

Nu a du kumi i flåte. (fått det bra)

Nu foår du jet, tel fäte a stäiji (åt senkommen)

Nu ji ja bådi föll å mätt, sa hon som doppa gröitin i brännvine.

Nu visar du, hur långt e ji ti såndajin. (om någon råkade visa röven)

Objudi gäst, vann ska an säss.

Om int an gar sjölv i baston, så lömnar huve okvätta.

Om int om sko a vuri, så sko oxin a mjölka.

Om ja int sko a synda na sedan he.

Om tan rik sko vet, hur tan fati mår.

On a no kasta opp in sticksöm nu, som int on foår fädi. (gett sig i något som hon får svårt att klara)

On har int all dagar (sitt) ti kveldin.

On henger hoåre som in ryssmärr.

On ji trängfjättra. (går ogärna)

Oppjiti mat ji svår ti bital.

Pojkar, pojkar, sa Hellman åt svinen.

Sakta kombär man långan väg, springand kombär man ingen väg.

Sju a(l)nar genom huve. (det sitter kvar som man lärt)

Sju a(l)nar in i skarpa berge.

Sjölv skeit ihäl se i fjol, å lever än i joår. (om skrytaren)

Skammen gar på torra lande, (om fräckhet)

Skit ska bry se i skit, tå an ji in skit sjölv.

Skit ska groåt, fast toåran rinder.

Skit å flit gör bonden rik.

Skomakarinas käljen å smedinas boånen har sämst på fötren. ... som bär i björnröv. (liknelser i olika sammanhang) ... som pållon på vattnet.

Skäll biter int på skinn, stryk driver bäter in.

Skönhet förgår, men fulhet består.

Slejk int, föran e droppar, (ropa inte hej, förrän du är över bäcken)

Smak först sjölv, så an kan tro he int e ji markoljon. (gift)

Smakand val ti jetand, (om onda vanors uppkomst)

Snaran rinder å vete växer, (vettet)

Snål spar å fan tar.

Solen skiner å Hellman grinar å pärona växer i lande.

Sombäl a foåji me sleiven å sombäl me skeiden, men ja a foåji på in stick.

Sombäl säir si, å sombäl säir så ... (skvallret går)

Sombäl tycker om modron å sombäl om dotron.

Spar toåran tärt du bihöver dom, he val no värr än.

Stackars han, som lever fati å döir rik. (om den girige)

Stat ska föras, fast brö ska loånas. (ståt)

Stort huöv å lite veet. Lite huöv å int na veet alls. (huvud)

Stämmer, sa Uddman, tå an räkna orätt.

Svin ska int skåd på halvgjort arbet.

Svält tå an har å svält tå int an har, e val i fans svältas he.

Så arg, så an sko konn bit se i röven.

Så grann som grannas grinden, tå on va nyss tjära, (om bruden)

Så hag ja hede ondanstöuka ti häljen, sa gåbbin, tå an piska käljen på julmönin. (morgonen)

Tack ska ni ha, nu a ja foåji i barmin å i tarmin.

Tan först dajin ji värst i galjin.

Tan koppin, som an spottar i, ska an sjölv drack ur.

Tit for e å gott jol e, a e meir vuri a e tit furi.

To boånen foår jär som di vill, så groåter di int.

Tok jol, som gälin bad.

Träffa dig, takalöipe!

Träng int, sa Gust åt fänin.

Två stor har int rum i sama tånn.

Tå all råd ji ut, så val en naon råd äntå.

Tå an kastar käppin i hondhopin, så knälder han, som e tar i.

Tå an plockar bären lame herran, far di oåv me ryvon å allt.

Tå an ska i olöckon, ska an hjölp tel sjölv.

Tå an skickar boånen, foår an ga baket sjölv.

Tå an val tokot, al an först i huve.

Tå du a orka me hondin, val du ork me rompon.

Tå dynjon buri jes, så jäsar on utan jäst. (om högmodet)

Tå ett tok springer me huve i gavelväddjen, så springer he anna baket.

Tå Gud kombär me dödin, så kombär fenin me arvingan.

Tå Gud tar moron, så tar fänin farin.

Tå kleint buri hald, så halder e leng.

Tå mosse ji mätt, smakar mjöle bekst. (beskt)

Tå småkissorna njus (nyser) val e vakart väder.

Tå tuppin galär om mönan, så reinar e om kveldan.

Tå ögon rinder oåter, så rinder röven opp.

Tär feg du, fö du sparka suggon i dyngaschule.

Uti ditt land du bliv och bo — fänin a lärt de ti räkel, (resa)

Ut ett in end ... (alltjämt)

Va hjölper he tå, fast koen mjölkar, tå on sparkar åkoll e.

Va int så heit på gröitin! Vetja världen hindar teeg å.

Va ska lössen tänk nu, sa gåbbin, tå an vänd skjorton.

Va va hede na, (hede va int na) mot tå Gambälstan (G:la Vasa) brann.

Vann sedan, sa käljen, tå on a koppa gåbbin i röven.

Vann sko sleiven va, om int i gryton.

Var å en i sett mod, sa käljen, å snytt se i ståbbin. (nederdelen av särken)

Var å en skryter oåv senn vattvälg.

Vart ska tu, som asint mjölkar.

Vetja världen hindar teg å, on hinda in gambäl kvinn på Solv skojin.

Vi har int naon aaron klock vi, än tå skjulon ji föll, så ji e mönin.

Vi ska all hände vejin far, sa Bläckas Haltin, tå an skåda bruraden.

Välkommen i det gröna, sa tan snöud, tå an kasta käljen i brännässlor.

Västerskärs om kveldan å österskärs om mönan väntar reine.

Änklingsorjen å armbågastöitin ji lik å tar illt men gar fort om.

Ändå ja feg int in syl i vädre. (fick aldrig muntur)

Ä, sa pap, tå an va i skoåpin.

Österskäron å pigäron varar lika leng.