| En släktgren Lassas i Kortjärvi |
| Skrivet av Uno Sandvik |
| 2008-10-26 11:26 |
|
En släktgren Lassas i Kortjärvi
Föredrag, hållet av Uno Sandvik vid släktforskarnas i Terjärv årsmöte den 3 april 1966. Jag skall berätta litet om den gren av Lassas-släkten, som flyttade till Djupsjöbacka (Grannas) nämligen Lars Andersson Kortjärvi och hans hustru Magdalena Andersdotter och om deras barn om deras öden, samt om nybyggets tillkomst. Men jag tar endast det väsentligaste med, annars för det för långt i detta sammanhang. Det var Lars Andersson och hans hustru Magdalena Andersdotter Widjeskog, som började med nybygget. Lars Andersson var son till Anders Larsson Kortjärvi och hans hustru Margeta Karlsdotter. Den 6 oktober utlystes syn på stället och det lyder så här: -Uppå bonden Lars Andersson Kortjervis från Teirijerfvi by, begäran varde Herr Commissions Landtmätaren Anders Forsen samt Nämndemannen Jacob Emmet härigenom förordnad at efter först kungjord termin Syna för Sökanden ny gårdstomt å marken på östra sidan om Djupsjön samt åker där nedanför så väl som å vänstra sidan af bemälte äng och äfven till äng utanför deras gambla äng vid stornäselandet. Börandes instrument döröfver författas och sedan vid Härads Rätten uptas. Den 6 October 1791. å Domar Ämbetets vägnar Z J Synnerberg Constituerad Ofvannämnde utsyning kommer den 27 i denna månad at förrättas, då de som dervid hafver något at påminna, kunna sig å sagda dag och ort inställa. Kundgjort i Teirijerfi den 9 october af Matias Köping. Syneinstrumentet över ovannämnde syn finns ej i behåll, men den 29 febr.1892 fastställdes det i häradsrätten med följande protokoll: År 1792: den 29 februari samt 1 och 2: Martiih hölls Laga Härads vinterting med menige Allmogen af Cronoby Sokn,uti Tingshuset vid kyrkan. Närvarande vederbörande som domboken förmäler. Den 29 Februare efter middagen. Till granskning och fastställelse ingaf Commissions Landtmätaren Herr Anders Forsen för Bonden Lars Kortjerfvi från Teirijerfvi By följande Syne Instrument: - År 1791: den 27 October förrättades enligt Högädla Herr Häradshöfding Synnerbergs Förordnande af den 6 te i denna månad, och efter förut å Predikstolen kundgjort Termin Syn af underskrefven Landtmätare och Nämndemännerna Jacob Emmet samt Johan Björkvik åt Bonden Lars Andersson Kortjerfvi ifrån Teirijerfvi By och Cronoby Sokn som är sinnad att inrätta en ny Bohlstad på östra sidan om Diupsjön: 1:o Wid östra stranden av nyss nämnda Sjö uprättas af sidländ mark till åker en mångkantig figur med Björk ahl och Granskog beväxt till Sex Tunne och Tjugo kappland som består af rödråsig sandmylla, straxt härintill utsyntes den nya Gårdsplan allenast vatten uti den tillämnade Brunn kan erhållas. 2:o På västra sidan om Samma Sjö ungefärligen Sexhundra alnar Tvärsöfver Sjön, utstakades Tvåhundrade Sjuttioåtta Alnar i längden och Etthundradefemtio Dito i bredden gjör tre tunne två och ett half kappeland, hvilken mark äfven är beväxt med Björk ahl och någon tallskog samt bestående av samma slags jordmån som föregående. Wid denna Syn var närvarande de Kortjerfvi Hemmans åbor, som icke hade häremot något at påminnas, Sålunda Synt och befunnit vara intyga A Forsen Commissions landtmätare. Jacob Emmet Johan Björkvik Härads Nänmdemän. Såvida ingen hvarken vid den förrättade syn eller nu då Instrumentet däröfver till granskning förehafts emot min beskrefne lägenheters intagande något påmint, Ty finna Häradsrätten godt efterlåta sökanden, dem intaga och upodla. Tid och ort föreskrifvne På Härads Rättens vägnar Jens Synnerberg. Lars Andersson var tvenne gånger gift. Hans första hustru var som redan nämnts, Magdalena Andersdotter Widjeskog och hans andra hustru var Anna Eriksdotter Rauma. Lars Andersson är född 26.10.1749, död 4.8.1808 i rötfeber. Vigd 30.5.1779 med Magdalena Andersdotter Widjeskog född 16.10. 1748, d.30.6.1790 i rötfeber. Deras barn:(endast de som uppnått vuxen ålder) Anders Larsson f. 2.4.1771, d. 14.5.1814 i lungsot. Vigd 1793 med Margareta Eriksdotter Granö f. 29.3.1776, d. 21.8.1853 i vattosot. Dessa stannade på hemmanet. Efter Anders död gifte änkan om sig med Johan Andersson Björkvik, född 16.12.1786, vigd 15.5.1815 i prästgården utan skrud av kapellan Sv Abraham Fontell, dog 27.9.1834 i bröstsjukdom. Matts Larsson f. 5.6.1772, d. 10.9.1808 i rätfeber, gift med bondedottern Elsa Pehrsdotter Svart f. 24.7.1773, vigd med skrud 13.11.1796. Hon hade smeknamnet "skvir Elsa", men varför hon fick detta namn känner jag ej till. De stannade också på hemmanet men sålde senare sin hemmansdel åt brodern Anders, men tog undan en torplägenhet. Matts dog 10.9.1808 i rätfeber och änkan gifte om sig med kyrkosexmannen, änklingen Matts Henriksson Högnabba f. 15.1.1770, d. 2.9.1831 i lungsot. Vigd 4.11.1809 i prästgården utan skrud av Sv. Abrah. Fontell. Den 4 juni 1824 sålde de sitt torp till Anders Larssons änka, för ett pris av tvåhundra riksdaler efter svensk riksgäld räkning, men förbehöll sig rätt att bortföra en sädesboda. De flyttade till Backman (Stornäs). Margareta Larsdotter f. 26.10.1778,vigd med Matts Mattsson Wissisenaho ifrån Röringe by i Gamlakarleby socken. Hennes vidare öden känner jag ej till. Jacob Larsson f. 1.8.1780. Han var dräng på Sandvik och han var även närvarande vid sin faders Lars Anderssons bouppteckning den 9 juni 1809. Men så försvann han. Jag har sökt bland utflyttade också i de dödas bok, vigselboken och dessutom gick jag igenom tvenne kommunionböcker men utan resultat. Johan Larsson f. 16.8.1788. Den 25 oktober flyttade han som dräng till Övervetil, men flyttade tillbaka den 25 november 1813. Han kom som måg till Grannabba, gifte sig med bondedottern Maja Greta Mattsdotter Grannabba f. 5.10.1793, vigd 1.7.1815 i prästgården utan skrud av S A Fontell. Johan dog 10.3.1851 av stygn i bröstet. Lars Anderssons andra hustru var Anna Eriksdotter Rauma f. 4.3.1767, vigd 7.9.1792 med skrud. De hade tre söner Abraham, Nils och Fredrik, samt en dotter Anna, som dog i unga år. Efter Lars Anderssons död gjorde änkan Anna Eriksdotter en överenskommelse med sin styvson Anders Larsson. Överenskommelsen lyder: - Å nedanstående, dato är följande afhandling underskrefven oss emellan öfverenskommit Neml: -Här medelst och i kraft här af updrager och afstår jag Anna Eriksdotter Kortjerfvi har igenom min ägande andel af den sytning hvilket jag innehaft ifrån Kortjerfvi 11/72 dels mantal Skattehemman under N:o 2 i Teirijerfvi by och Cronoby Sokn till min styfson Anders Larsson Kortjerfvi emot det att han emotta - ger mina Tre stycken omyndiga söner kläder föder och sköter samt upfostrar dem tills de upnåt Femton Åhrs ålder utom min dotter Anna hvilket jag sjelf henne försörger, för en oss emellan överens kommen kiöpeskilling stor Sextio (60) Riksdaler i gångbar mynt, hvilket till nästa Mikaeli tid till mig bör vara betalt dock utan ränta äfven lämnar jag min enda koo samt tvänne sty: får på hemmanet så länge entera af mina barn äro på hemmanet men så snart mina barn äro bort komne ifrån min styfson så skall han erlägga mig en sty: medelmåttig koo och (2) tvänne sty: får äfvenledes förbehåller jag mig de ofriga få lösören. Med föregående min kjära styfmoders här ofvanför gjorda förärnande förklarar jag mig Anders Larsson mig till alla delar väll nögd och utfäster mig att fullgjöra hvad ofvan före aftalt och förbehållet är samt kjöpeskilling riktigt utbetala som till desto större säkerhet å ömse sido med våra nams och egenhändiga bohagsmärkens undersättande uti tillkallade vittnens öfvervaro bestyrker som skedde i Teirijerfvi den 16 Martii 1810. Anna Eriksdotter Kortjerfvi säljare Anders Larsson Kortjerfvi Kiöpare Till vittne Jacob Mattsson Björklund Malen Carlsdotter Hästbacka,bondpiga af Matts Österbacka Nils Sandvik förmyndare Matts Rök Soldat Sedan försvann Anna Eriksdotter. Det är litet svårt att följa dem som flyttar utan betyg när man ej har tillgång till kyrkböcker från andra församlingar. Men antagligen flyttade hon till Rauma i Kaustby. Av Lars Anderssons och Anna Eriksdotters barn var Abraham äldst. Jag kommer till honom senare. Nils Larsson f. 8.12.1896 var dräng på Forsbacka, gifte sig med bondeänkan och husbonden Anna Mattsdotter Forsbacka f. 27.12.1779 d. 3.10.1853. Vigd i kyrkan 22.6.1823 utan skrud av Reinhold Granlund. Nils blev sinnessvag och genom dråp ihjälslagen den 26.11.1848. Fredrik Larsson f. 5.10.1794 var dräng på Kaitajärvi åt Anders Mattsson f. 1.12.1784, d. 24.8.1834 i rötfeber och hans hustru Maria Pehrsdotter Zittra f. 18.10.1773 d. 16.1.1854. De var barnlösa och tog Fredrik till fosterbarn. Anders Mattsson tog sytning redan vid 41 års ålder och Fredrik blev husbonde. Fredrik ville gifta sig med Ås BiggKaj, men hans fosterföräldrar var av annan mening och ville att han skulle gifta sig med Magdalena Johansdotter Björkvik. Fredrik måste foga sig efter deras vilja för annars hade han ej fått hemmanet. Han blev vigd den 15 juli 1825 i prästgården i full skrud av Reinhold Granlund. Så kommer vi till Abraham Larsson f. 9.8.1794. Han tycks ha varit en orolig själ. År 1814 den 4 augusti flyttade han till Gamlakarleby. År 1818 kom han till måg åt Anders Andersson Granö f. 16.2.1774 och hans hustru Anna Johansdotter f. 10.11.1772. Han gifte sig med deras dotter Hedvig Andersdotter f. 25.3.1794, blev vigd 22.3.1818 i prästgården utan skurd av Fred. Alan. År 1818 den 10 maj flyttade han till Övervetil med hustru och sonen Anders född 17.6.1818. Men samma år flyttde han tillbaka igen. Han hade slitit 40 par spö för slagsmål. År 1821 den 11 april flyttade han igen till Övervetil, närmare bestämt till Tofferi i Halso. Skall berätta något om hans vistelse vid Tofferi. - Redan i början av 1700-talet framträdde pietismen som folkrörelse i olika delar av vårt land. Den byggde på Luthers lära men var ännu djupare och personligare i sin kristendom. Den fortsatte ännu början av följande århundrade som folkrörelse olika i styrka och natur. I Österbotten var den ganska länge nästan osynlig. I slutet på 1700-talet framträdde i sydvästra Finland i samband med pietismen en extasrörelse. Så hände det också år 1830 i Wetil och Halso. I Sydösterbotten uppträdde Anna Wiinikka från Kauhava som predikant. Hon besökte ibland Vetil och Halso. Hon höll där stora andliga möten och uppmanade folket att söka "bättringens ordning och syndernas förlåtelse" genom att mottaga Jesus Kristus. Anna började och slutade sina möten i knäböjande ställning och ibland uppmanade hon folket att lägga sig i "stoftet". Själv ansåg hon sig för en profet och var så helig att hon genast kunde föra folket i nådeförbund med Gud, blott de framför henne förnyade sitt dopförbund. Hon hörde icke till dem som lät döpa om sig, men hon menade väl något slags andedop. Många av åhörarna förargades över hennes tal, men stundom hade det ganska stor verkan. Ofta hände det att folket under hennes bön föll i extas, såg syner och ibland fröjdade sig i en andedans. Anna Wiinikkas lära är ej så noga känd, men av det ovansagda framgår att den skilde sig på mycket från Luthers lära att myndigheterna ansåg sig behöva ingripa för att stävja rörelsen, i all synnerhet som enskilda, andliga möten var förbjudna. En av Anna Wiinikkas ivrigaste och uthålligaste anhängare synes ha varit Halso-bonden Abraham Tofferi, som är född i Terjärv Kortjärvi och flyttade till Halso år 1821. De kallade honom för "Tofferi ruotsalainen." Abraham Tofferi blev två gånger stämd att svara inför häradsrätten för kyrkoförargelse. Vid vintertinget år 1830 blev Tofferi anklagad för att han den 25 september 1829 hade i Vetil kyrka varit orolig under hela predikan. Han hade stigit upp i bänken och så satt sig igen. Han sträckte och slog ihop sina händer så att hela församlingens uppmärksamhet riktades på honom. Svaranden Tofferi förklarade att Guds ande så starkt påverkade honom att det var omöjligt att sitta stilla, men ansåg att han ej var förtjänt av anklagelse, ty det står i bibeln "att man skall sträcka sin händer under bön till Gud." Men redan vid följande höstting fick han svara för samma brott. Nu hade han väckt förargelse i Halso bönehus, där han den 12 sept. 1830 under gudstjänsten upplyft och slagit ihop sina händer och dessutom för en stund slängt sig på golvet. Drängen Abel Wiinikainen ifrån Ruuska hade också slagit ihop sina händer, men ej slängt sig i stoftet såsom "Tofferi ruotsalainen." Prästen befallde att de skulle köras ut ur kyrkan och häradsrätten dömde dem för kyrkoförargelse. Även inhysingen Gustav Johansson Wiinikka - antagligen en bror till Abel - hade råkat i samma själstillstånd, men han hade ej stört gudstjänsten utan endast vackert knäppt sina händer. Det är ej omöjligt att bröderna Wiinikka var släkt med Anna Wiinikka, fastan det sades att de kommit till Halso från andra sidan landryggen. I slutet av 1850-talet hade Anna Wiinikkas rörelse nästan helt försvunnit. Enligt A V Ingman fanns det år 1859 en enda anhängare kvar till Annas rörelse och denne var Abraham Larsson Tofferi. Sina böneseder hade han också bibehållit. Enligt vad Ingman berättat, var ej "Tofferi ruotsalainens" leverne så oklanderligt, som man hade väntat av en sådan man. Vidare öden känner jag inte till annat in att dottern Maria gifte sig med drängen Johan Andersson Sunabacka. De vigdes 12.12.1846 utan skrud av Lars Chalin. Abraham Tofferi är av min släkt, om också icke av min ana. Han var min farfars mors farbror. Att ha en i sin släkt, som fått 40 par spö för slagsmål och tvenne gånger fått bota för kyrkoförargelse, tycker jag, är intressant. Mycket mera intressant än när jag fick höra att jag hör till Runebergs släkt. Vad man särskilt fäster sig vid i dessa anteckningar är att Lars Andersson och så många av hans anhöriga dog i rötfeber. Det torde ha sin anledning i att farsoter härjade under krigsåren. Åren 1808 och 1809 var fläcktyfus en av dessa farsoter. Källor: Gamla hemmanspapper Terjärv kyrkoarkiv Vetil kyrkoarkiv Kokkolan pitäjän yläosan historia Ur Släkt och Hävd nr 10,1966 Redigerat av Elof Granholm 26.10.08 |
| Senast uppdaterad 2008-10-26 11:28 |
