| På Svartsjö hemman bouppteckning 1755 och 1760 |
| Skrivet av Immanuel Widjeskog |
| 2008-10-11 11:38 |
|
På Svartsjö hemman bouppteckning 1755 och 1760 Han hopvecklar våra liv som en vävare sin väv. Jesajas bok. Vi har i det närmaste bekantats oss med folket på ett 30-tal av de något över 40 gårdarna, som under första halvan av 1700-talet fanns i Terjärv. Genom liemannens besök på de olika gårdarna var det nödvändigt att ojäviga män, som var kände för redlighet och åtnjöt förtroende hjälpte till att utreda arvsförhållanden och fördela de avlidnas efterlämnade förmögenhet. En av dem, som hög grad hade förtroende till detta arbete, var Matts Johansson Svartsjö. För hans del få vi nu anföra de citerade vävartankarna från Jesajas bok. Och så händer vad det lider, att livets timglas runnit ut. Och på livets varptråd omsider, har det även tagit slut. Och så är den dagen kommen, då vi skäes ne från vävstolsbommen. Matts Johansson Svartsjö har nu gått över tidens gräns och kamraterna, kollegerna får nu bistå vid utredningen av den trogna arbetskamratens kvarlåtenskap. Förutom att Matts Johansson Svartsjö var förtroendemannen och nämndeman tilldrar han sig släktforskarnas intresse även därigenom, att han är en av stamfäderna på kvinnolinjen till vår nationalskald, Johan Ludvig Runeberg. Likaså är han en stamfar till mycket vitt förgrenade släkten i Pedersörenejden, Jakobstad och Helsingfors. Bl.a. härstammar den kända borgarsläkten Malm i Jakobstad i direkt nedstigande led från Matts Johansson Svartsjö. En dotter är gift till Karleby, en i Terjärv, Granö och en son i Terjärv Hästbacka, vilka alla har vida släkten efter sig. Häradsnämndemannen Matts Johansson Svartsjö dog i juli 1759. Men 5 år tidigare den 27.12.1754 dog hans hustru Maria Henriksdotter. Efter henne hölls bouppteckning den 2.6.1755 och efter, mannen 30.1.1760. Denna Maria Henriksdotter, liksom mannen Matts Johansson, kommer beroende främst av de kända släktena i Jakobstad att vara föremål för mången släktforskares arbeten. Vi har inte fullt klara bevis, men så tror vi tills vidare, på grund av flera orsaker, att hon var dotter till ägaren av grannhemmanet på Enaperä i Evijärvi, Henrik Josefsson, och han en bror till Matts Josepsson, som flyttade därifrån till Småbönders, först till Widjeskog, men sedan upptog Furu Cronohemman. Likaså stämmer det även, att Matts och Henrik vore söner till en storbonde, kvarnbyggare och trävaruaffärsman Josep Hyyti i Savo by, Lappajärvi. Om så är så hade Maria Henriksdotter affärsmannablod i ådrorna, som nedärvdes till sönerna Matts Nyman och Johan Frisk. De första skattebönderna på Svartsjö var syskontrion Johan och Jakob, samt syster Malin Olufssöner, barn till soldaten Oluf Markusson som 1634 kom från Pedersöremarkerna till Widjeskog, en son eller möjligen bror till kolonisten Marcus Marcusson Brefvdragar i Särkijärvi. Det var denne äldre broder Johan Olofsson som äktade Maria Henriksdotter till Svartsjö och blev detta pars ensamma ägare till Svartsjö, enär brodern Jacob och syster Malin flyttade till Storbacka nybygge. Men Johan Olufsson dog 1696 vid 35 års ålder, efterlämnande änkan och två barn Johan och Margeta. Det var således Maria Henriksdotters första gifte. Efter två års änkesorg 1698 är hon omgift med Matts Johansson Torp från Torppa mycket gamla och välhävdade bördehemman i Vetil. I detta äktenskap var mannen 10 år yngre än hustrun. Det är således detta pars bouppteckningar vi nu bevistar. Emedan fastigheten i sin helhet ägdes av den avlidne första mannen Johan, så ägde Maria och hennes senare man Matts ingen del däri, utan hemmanet gick till sonen Johan Johansson Svartsjö. I Svartsjö sterbhus var nu följande arvingar: Från Maria Henriksdotters första gifte (Med Johan Olofsson Svartsjö) Dottern Margeta Johansdotter f. 1688. Sonen Johan Johansson f. 1695, ensam ägare till fastigheten. Från Maria Henriks-dotters andra gifte (Med Matts Johansson Torp Svartsjö) Son Matts Mattsson f. 1698. Handl. i Jakobstad, tog namnet Nyman.Dr. Karin Mattsdotter f.1702, gift med Daniel Ollsson Finnilä, Karleby. Son Anders Mattsson f. 1707, gift, måg, Brita Jacobsdotter Hästbacka. Dotter Anna Mattsdotter f. 1711 gift med Anders Persson Granö. Son Johan Mattsson f. 1714. Flyttade som handlande till H:fors, tog namnet Frisk. Om släkten kan ytterligare tilläggas - förutom att Matts Mattsson Nyman-Svartsjö var J.L.Runebergs morfars-morfar - att hans ena dotter gifter sig med borgarsonen Malm i Nykarleby, som blir måg hos Matts Nyman i Jakobstad. Detta par, som då har tillnamnet Malm, fortsätter med svärfaderns handel och påbörjade skeppsrederi och grundar det senare kända köpmanshuset Malm. Matts Nyman fick även rådmans titel i Jakobstad. Sonen Anders Mattsson, som blev måg på Hästbacka, efterlämnade 8 barn, som således gav stor spridning åt släkten. Sonen, handlanden Johan Frisk-Svartsjö i Helsingfors ena dotter gifter sig tillbaka till Österbotten med smeden Eric Stoor i Gamlakarleby. Matts Mattsson Nyman-Svartsjö blev som 15 åring, 1714, tillika med en syster bortförd av ryssarna. I 1723 års mantalslängd säges han från ryska fångenskapen vara nyss återkommen. Då 25 år gammal. Vid bouppteckning efter modern Maria Henriksdotter var alla berörda parter representerade förutom sonen, rådman Matts Nyman. För sonen Johan Frisk var mågen, smeden Eric Stoor från Gamlakarleby med fullmakt av den 29.1.1754 tillstädes. Rådman Matts Nyman i Jakobstad har genom brev till sin fader av den 20 maj 1755 givit tillkänna, "Det han för sin långa segelresas skull inte kan infinna sig härvid, utan litar på sin faders redlighet, nu som tillförne, samt vil vara nöid med vad förrättningsmännen upgöra." Häradsnämndemannen Matts Johansson Svartsjös timglas vart utrunnet i juli 1759, 86 år gammal. Över 40 år satt han som nämndeman i rätten, i 50 år var han den allmänt anlitade förtroendemannen och godemannen. Den 30 januari 1760 utreder, på arvingarnas begäran, hans tidigare arbetskamrater Cnut Carlsson Kolam och Matts Mattsson Sandkulla hans kvarlåtenskap "till dehlning arvingarna emellan." Nu var även sonen, rådmannen Matts närvarande, men sonen Johan Frisk genom fullmakt till sin måg Erik Stoor. Matts Johansson hade under sin långa tid hjälpt till att anskaffa en synnerligen riklig och värdefull lösegendom till Svartsjö hemman, vars fastighet ägdes av styvsonen Johan. På gamla dar uppgjorde han ett testamente vari han ger hela sin andel av det lösa även till sin styvson Johan Johansson. Vid bouppteckningen tvivlar de övriga arvingarna på att fadern utan att ha blivit halvt tvingad av hustrun och övertalad av styvsonen skulle ha gjort ett sådant testamente. Men saken gjordes dock upp i godo och envar fick sin andel i kontanter, som fanns och envar av barnen fick ta vad de önskade och hur de sinsemellan överenskom av sin faders personliga lösegendom. Det var således blott Johan Olofssons arvingar som fortsätter bondevärvet på Svartsjö och Matts Johanssons alla bröstarvingar flyttar därifrån. Men båda kullarna "blev delaktiga av modersmjölken" och de ärftliga anlagen från modern, Maria Henriksdotter. Immanuel Widjeskog Ur Släkt och Hävd nr 13, 1968 Redigerat av Elof Granholm 11.10.2008 |
| Senast uppdaterad 2008-10-11 11:48 |
