Släkten Furu

Skrivet av Immanuel Widjeskog

2007-06-23 11:34

SLÄKTEN FURU

Immanuel Widjeskog

Även släkten Furu står i frändskap till släkten Kankkonen, som har rötter i Alajärvi, men namnet från Kankkonen hemman i Kerttu by i Evijärvi. Mig veterligt torde alla med namnet Furu i denna icke sammansatta form på sätt eller annat härstamma från Furu hemman i Terjärv, Småbönders. Därtill finns ett vida större antal personer, bortflyttade eller bortgifta i många generationer, som även härstammar från Furu hemman ehuru de nu har andra namn.

Huru gammal bosättningen på Furu hemman är, är inte klarlagt närmares men säkert får vi tänka oss till 1500-talet och kanske ännu längre tillbaka. Vi antar även att det inte var bondenäringen som drog de första åborna till Furu hemman och Småbönders, utan det var den, under kung Gustav Wasas tid hastigt utbredda rörelsen; sågkvarnar med vattenkraft.

Forsar i smala åar utnyttjades i vida omfattning för detta ändamål. Förutom i Furu fors hade åtminstone tre st sågkvarnar funnits i den närbelägna Dragån. Dessa i Dragån hade dock kort verksamhetstid, men sågkvarnen i Furu fors var i gång ända in på början av detta århundrade.

Av sågkvarnar med vattenhjul som dragkraft torde Furu kvarn ha varit bland de senast funktionsdugliga. Detta till stor del beroende på dess tekniskt duktiga ägare, Anders Furu, född Johanson Storbacka.

En förteckning över sågkvarnar, daterad 1786, upptar även Furu kvarn, varom det bl.a. heter, att den är anlagd i urminnes tid. Då de som levde 1786 inte ens hört att deras förfäder skulle ha berättat när sågen var byggd, så måste det ha skett minst tre generationer förut, eller kanske ännu tidigare. Sågkvarnen behövde arbetsfolk och folket mat. Så uppodlades åker till kornsåning, och senare till potatis och svedjemark till rågodling. Så uppstår ett hemman. Namnet Furu är även av gammalt datum. Det förekommer redan på 1600-talet, äldre urkunder har jag inte fått del av. Namnet Furu är ett typiskt sådant som lantmätarna brukar hitta på efter avslutad skiftesförrättning. De gamla sågkvarnarna fick såga endast granstockar, då all tallskog skulle sparas för tjärbränning. Men resliga furutallar - eller kanske undantagsvist furu som sågstock har inspirerat skiftesingenjören till detta namn för hemmanet, som skulle inregistreras och bli skattehemman. vilket skedde år l690. Ännu finns några lador på Furu med årtalen 1600 inhuggna i stockarna.

Vi har inga böcker eller anteckningar från tiden då de första slog sig ned på Furu. Vår första kyrko-nattvardsbok av 1746 upptar redan 18 personer som regelbundet går till skrift. Husbonde och ensam ägare till Furu är då Matts Mickelsson, född i september 1690.

Mantalslängderna under stora ofreden av 1713 upptar på Furu, Michel Mattsson och hans hustru, samt sonen Matts med hustru och barn vilka fortsätter odlarmödan.

Ur vår kyrkas gamla historiebok kan man, ehuru texten är svårläslig, dock tolka bl.a. följande Trettondagen 1693 kristnades Mickel Mattssons son Mickel på Furu. Den 16 april 1692 om natten kallade Gud Mickel Matssons hustru bort från världen. I februari 1702 föddes Jakob Mickelsson på Furu. - År 1716 i maj föddes Brita Mattsdotter Furu. Denna Brita vigdes 23.11.1736 med ägaren till Widjeskog odelade hemman, Anders Johansson. Detta par är stamfäder till alla med rötter i Widjeskog och i sidoled till Wistbacka.

Furu har varit de talrika mågarnas hemman. Det har funnits flera mågar samtidigt på hemmanet, och även så att mågarna själva tagit måg redan så länge gamla husbonden levde.

Den sista, som ensam styrde det odelade hemmanet, var omnämnda Matts Mickelsson och hans hustru Margareta Gabrielsdotter. Detta par hade ingen son, därför tog båda döttrarna Lisa f. 18.9.1712 och Maria f. 1715 mågar till gården. Lisas man (och måg) blev Matts Danielsson Sandkulla och Marias man (och måg) Anders Jakobsson Storbacka. Den första delningen av Furu hemman var i mitten av 1700-talet då dessa mågar delade hemmanet genom sämjodelning sig emellan.

Mågen Matts Danielsson hade nog en son Jakob f. 8.6.1753, men tog dock två mågar. Den yngre dottern Malen f . 25.11.1746 tog sig man och måg från Evijärvi, Olof Mattsson från Söderknivilä, vigdes år 1777 den 7.12.

Våra förfäder har antagligen nog sett ljusa och lyckliga tider, men även sorge- och bedrövelsetider. Familjen på Furu fick även under stora ofreden känna svidande familjesorger. Våren 1713 blev mågens far, Jakob Ohlsson Storbacka ihjälslagen av ryssarna. Hösten 1714 bortrövade ryssarna två barn av Mickel Mattsson på Furu, sonen Hans blott 7-årig och 24- åriga dottern Anna. Såren från dessa händelser var inte helt läkts innan en ny sorglig händelse inträffar. Något över två år hann dottern Malen vara gift då den tragiska legendariska drunkningsolyckan händer, som berövar hennes man Olof eller Oll, som han kallades, livet. Detta hände våren 1780.

Denna drunkningsolycka har kanske mer än andra dylika tilldragelser berättats från led till led ungefär så: - Den tiden var vårfloden och islossningen så kraftiga, att de ofta söndrade dammer och broar. En söndagförmiddag sitter Oll med sin unga hustru och läser dagens bibeltext, då bud kommer, att isen och vårfloden hotar att söndra kvarndammen. Med andra karlar skyndar Oll dit och går ut på dammen för att se vad som kan göras. I det ögonblicket ger en del av dammen vika och Oll hamnar i den strida strömmen som drar honom ner med forsen och under isen. Blott mössan blev flytande på vattnet ovan isen, men Olls kropp kunde inte då eller senare hittas. Änkan Malen var ensam med dottern Maria på 1 år och 6 månader och tvillingarna Lisa och Matts 5 mån. gamla.

Jag har inte hittat Olof Mattson Furu i förteckningen över Döde och begrafvne och antagligen är han inte där enär ingen begravning ägt rum. Dödförklarningen är väl protokollfört på annan plats.

Den 17.10.1779 deltar han med sin hustru Malen i HH nattvard, till våren 1780 är han med ett kryss anmält till skriftermål; men hann inte delta däri, enär datum saknas. Den 30.11.1779 födde hans hustru åt honom tvillingar. Efter hans namn i kyrkboken står lätt tecknat Mortus, som betyder död., men något datum anges inte. Åren 1780-81 står hustrun som änkan Malen Furu, men den 2 december 1781 viges hon med Johan Mattsson Saari, även han från Evijärvi. I detta äktenskap, där hustrun är 14 år äldre, födde Malen tre barn, som nådde vuxen ålder.

Det var denne Oll, Olof Mattsson Söderknivelä, som knöt frändskapen till Kankkonen-släkten med Furu. Hans mor var född Kankkonen en dotter till den Olof Mattsson Skrabb, som år 1710 flyttade från Skrabb hemman i Alajärvi till Kankkonen i Kerttuby i Evijärvi och anses som stamfar till släkterna Kankkonen i våra nejder och även i norra Finland.

Men linjen Kankkonen blev mycket smal i Furu släkten. Tvillingbrodern dog och Furu Olls blodsarvingar var dottern Maria Olofsdotter Furu, född 6.12.1778 och dottern Lisa Olofsdotter Furu, född 30.11.1779. Maria Olofsdotter gifter sig med Hans Johansson Döfnäs, född 27.8.1765. De vigdes 21.10.1796 och Hans Döfnäs kommer naturligtvis till måg till Furu och liksom alla andra mågar enligt tidens bruk tar tillnamnet Furu.

Olls yngre dotter Lisa gifter sig med Anders Hansson Granö, vigda 28.10.1803.

Vilken spridning denna Lisa Olofsdotter från Furu ger åt Kankkonen-släkten på Granö har jag inte alls ännu utrett. Maria Olofsdotter med sin man Hans Johansson, f. Döfnäs födde söner och döttrar på Furu som dels fortsatte bondeyrket där eller gifte sig in i nya släkten. Maria Olofsdotters son Johan Hansson Furu. f. 28.4.1800 blev husbonde efter faderns död 1.10.1815, 50 år gammal.

Vid genomgåendet av kyrkoböckerna för Furu hemmansnummer tiden 1700-1860 lägger man lätt märke till att det är en släkt med mycket hög nativitet, över 10 och upp till 18 barn är det vanliga i familjerna. Barndödligheten är liten att vara den tiden. Tabellerna visar inga spår av svagheter i blod eller livsmod.. Den kroppsliga hälsan är ovanligt god och medelåldern står högt över medeltalet. Folkökningen tvingade till ständiga bortflyttningar från fädernehemmet. Förutom till Gamlakarleby är flyttningarna talrika även till Pedersöre och likaså till både svenska och finska grannsocknar.

Då magen Matts' (f. Sandkulla) dotterson Matts dog vid 32 års ålder gifte änkan Margareta Johansdotters f. 3.11.1765 om sig till Karstula och flyttade dit med sina fyra barn. År 1853 vigde sig Maria Gustafsdotter Furu med Frederik Fredrikoff från Hichrinia församling i Arkangelsk och följde med honom dit. Sådant och mycket annat intressant fås till livs vid studium av den numera mycket vitt utbredda Furu-släktens tidigare skeenden. Det sista årtal jag får del av från Terjärv släktforskares filmkopior är 1870 och då upptas följande sju bondefamiljer och en torpfamilj på Furu hemman:

Gustaf Pehrsson, f. 23.8.1799, hustru Maria Carlsdotter med barn, familjen består av 8 personer.
Johan Johanston, f. 8.9.1811, hustru Anna-Lisa Andersdotter, 7 personer.

Matts Johansson,d.y, f.6.9.1809, hustru Maja-Greta Andersdotter, mågen Carl Andersson, f. 6.11.1830, inalles 9 personer.

Abraham Johansson, f.27.9.1814, hustru Anna-Caisa Jakobsdotter, inalles 11 personer.

Johan Mattsson, f. 18.7.1797, hustru Sanna-Lisa Gabr.dtr. från Vetil med måg och barnbarn, inalles 10 personer.

Johan Hansson, f. 28.4.1800, hustru II Greta Jakobsdr. Sågfors med barn i första och andra giftet, inalles 11 personer.

Matts Johansson, d.ä., f . 27.9.1784, hustru Maria Johansdr Döfnäs, måg Matts Johansson och barn, inalles 8 personer.

Torparen Anders Andersson Tervonen, f.14.9.1800, hustru Brita Caisa Andersdr, 5 barn, 7 personer.

Dessa familjer och mycket mer som är bortflyttade härstammar i direkt nedstigande led från dem som byggde kvarnarna och bedrev kvarnrörelse, uppbröt och odlade mark till hem och boplatser på 1500-1600 talen av vilka den första som kyrkböckerna anger var Mickel Mattsson och hustru Margareta i slutet av 1600-talet. Den som är intresserad kan väl få utforskat via vilka förfäder hans släkt går tillbaka till denna Matts Mickelsson. Den linje, som står i frändskap till släkten Kankkonen, är här ovannämnda Johan Hansson och hans efterkommande.

Jag ser Er i fäder på stugugavelns bänk.
Jag ser Er med knäppta händer.

Ur Släkt och Hävd nr 9/1965

Senast uppdaterad 2007-06-23 11:43