Historik över Bredbacka hemman i Terjärv 3 (3)

Skrivet av Karl Johan Berg

2007-06-22 20:37

Historik
över Bredbacka hemman i Terjärv 3 (3)

Prosten Karl Johan Berg 27.11.1861 - 02.06.1957

Historiken är skriven av sonen till Matts Andersson Bredbacka och hustru Lisa Greta, prosten Karl Johan Berg, död 2.6.1957 i Kronoby.

Makarna Matts och Lisa-Greta stannade hela sitt liv på Bredbacka. Hustrun var ju född där och ville aldrig bo annorstädes än på sin hemgård. Det var därför föga hon såg av den övriga världen. Några resor till grannförsamlingarna och småstäderna och ett besök i Munsala hos släktingar i Hirvlax och Vexala byar var allt, anda till 1895. Då företog hon en resa via Vasa till Maxmo, för att hälsa på sonen Karl Johan, som det året var t.f. kyrkoherde därstädes. Denna resa och de par veckor hon dröjde hos sonen och svärdottern räknade hon som sitt livs angenämaste upplevelse.

Åren efter 1889 torde ha förflutit relativt lugnt och trivsamt på hemgården. Hushållet hade minskats till rimliga proportioner. Sonen Matts, som föräldrarna hade saknat rätt mycket, hade återvänt från Amerika och övertagit ledningen på gården. Under hans driftiga och insiktsfulla ledning kom gården i ekonomiskt uppsving och hans glättiga och godmodiga natur gjorde livet angenämare. Emellertid hade mor Lisa-Gretas hälsa blivit vacklande. Hon hade haft lunginflammation ett par gånger och krafterna började avta. Hon längtade bort från jordelivet och den 17 maj 1903 slog för henne befrielsens timme. Sonen Karl Johan vigde hennes stoft till den sista vilan, talande över Pauli ord i Filipp.l:23. Maken, som varit förenad med henne i närmare 54 år, kände djup saknad. Det föreföll, som om hans sinne hade gripits och fördjupats, och han levde härefter med tanke på det kommande livet.

Dg återstående åren av gubbens levnad blev i många avseenden mycket tunga. Efter hans hustru rycktes den ena efter den andra av hans närmaste anhöriga bort, så att han blev som en ensam fura på heden, nära nog främling på sin egen gård. Det svåraste av dessa slag var, när äldste sonen Matts 5.4.1910 bortrycktes av döden. Far och son hade alltid förstått varandra mycket väl och då den förre var gammal kändes det tryggt att få lämna allt i sonens omvårdnad. Då kom detta oväntade slag. Nu hade den gamle ingen riktigt förtrogen mer i livet, ingen som riktigt förstod honom och med vilken han kunde utbyta tankar. Sonsonen Reguel, som nu blev husbonde på gården, var född 1899, varför åldersskillnaden var för stor. Men icke blott detta. Den gamle skulle få även den sorgen att nödgas följa denne sin ättling till graven. Reguel, liksom hans far och många andra österbottningar, skulle fresta lyckan i Amerika. Hans hälsa orkade icke med påfrestningen, utan han ådrog sig lungsot och slutade sitt unga liv den 25.3.1915, efterlämnande änka och två späda döttrar. Redan tidigare hade Matts' änka, Amanda, gått ur tiden, men hennes bortgång torde knappast ha närmare berört den gamle. Han hade nämligen aldrig sympatiserat med henne, något otillgänglig som hon var och med en för honom främmande läggning.

Matts och Lisa-Greta hade upprättat inbördes testamente, enligt vilket den efterlevande skulle sitta i orubbat bo till sin död. På grund härav hann sonen Matts aldrig bli ägare till hemgården, då fadern överlevde honom. Reguel lyckades få fasta på hemmanet genom någon överlåtelse av farfadern, om fullt lagenligt, är ej säkert. Efter dennes död såg sig änkan ej i stånd att bebo gården, utan sålde den till Matts Palm, gift med Matts Bredbacka d.y:s äldsta dotter Hilda Cecilia, f. 13.4.1878, varför åtminstone en kvinnlig ättling kom ett stanna på gården. Av denna historik framgår, att Nygård på Bredbacka aldrig övergått från far till son. Det har alltid varit antingen en fosterson eller en måg, som efterträtt den föregående innehavaren.

För gamle farfar var det en synnerligen lycklig omständighet, att icke helt främmande mänskor kom till gården, utan att sondottern Celi blev värdinna. Hon var den av hans levande ättlingar, som under långa tider stått honom närmast. Gift med Matts Palm, hade hon flyttat till dennes hem i Viitavesi, Nedervetil, men återvände ganska snart till Bredbacka. Mannen, reste till Amerika, sedan han sålt sin hemgård. Under större delen av de åtta år han vistades borta, bodde dottern Celi med en dotter på Bredbacka och hade den närmaste vården om den ensamme farfadern. Vid mannens hemkomst blev det ett avbrott i förhållandet, men under den gamles fyra sista år skulle de två åter finna varandra. Han skulle helt säkert icke funnit sig så väl under någon annans vård.

Matts Andersson Bredbacka upplevde en ny tids inbrott med alla dess nya tekniska hjälpmedel, men allt detta gick honom ganska spårlöst förbi. En telefonlur kom visst aldrig till hans öra, ej ens av nyfikenhet. En enda gång torde han ha rest på järnväg den korta sträckan från Kronoby till Gamlakarleby och retur. Han sade sig ej ha njutit vidare av färden, ty det hade skakat för mycket i hans tycke. Vasa var den mest avlägsna stad, han nånsin besökte. Resan gjordes med häst och lasset bestod av tjärtunnor. Går vi ännu längre tillbaka i tiden, till hans barndom, fanns ännu ej en för oss så självfallen nödvändighetsartikel son tändstickan. Med flinta och fnöske skulle eld frambringas, såvida man inte hade tillgång till glödande kol. Först under senare delen av hans levnad kom slåttermaskinen, vändplogen och för husmodern symaskinen i bruk. Han fattade nog de moderna uppfinningarna, men framhöll gärna, att vi också hade att tacka gångna tiders uppfinnare för mycket, som var än mera oumbärligt och välsignelsebringande, såsom boktryckarkonsten. Han bevarade också i sitt hjärta en varm tacksamhetskänsla gentemot dem, som brutit upp våra åkertegar, byggt våra kyrkor o.s.v. "Andra hava arbetat och vi hava gått in i deras arbete", fann han vara ett sant ord och välsignade förfädernas minne.

Han var ofta bekymrad över det tilltagande nöjes- och lyxbegäret, själv till ytterlighet enkel och anspråkslös, och kunde inte förstå den stora reformivern t.o.m. då det gällde språket och formen i hans gamla bibel och psalmbok.

Matts Bredbacka torde knappast någonsin under sitt långa liv varit sjuk. En gång på 1880-talet höll han sängen några dagar för en svår värk i ryggen, antagligen "trollskott". Han var av den gamla sega stammen, härdad, i unga år på ett sätt som nutidens barn ej kan fatta. Andra underkläder än en hamlärftskjorta begagnade han ej, varken vinter eller sommar. På vintern under hårt arbete i skogen kunde den svettiga, våta skjortan på hemfärden bli hård av kölden, mer detta bekom inte gubben det minsta. I 30-års ålder blev hans syn starkt nedsatt av starr, vilket hindrade honom att läsa, men dock ej att röra sig relativt fritt. Hörseln var till det sista behjälpligt god. Det var en tilltagande åderförkalkning med några lättare slaganfall som bröt själs- och kroppskrafterna. De sista månaderna kände han ej mera sina närmaste. Den 29.7.1919 blev det slut, vid nära 93 års ålder. Det var sonen Karl Johan beskärt att på Terjärv kyrkogård jordfästa faderns som vilar vid sidan av sin 16 år tidigare bortgångna maka. Griftetalet hade som text den gamle Simeons ord: "- Herre nu låter du din tjänare fara i frid, ty mina ögon hava sett din frälsning".

Ättlingar till Matts Andersson och Lisa-Greta Johansdotter Bredbacka.

Dessa makars barn är uppräknade i Släkt och Hävd nummer 10 sid.39. Nedan följer dessa med kortare omnämnanden och de gifta i tabellform med sina efterkommande.

l. Anna f. 4.9.1849, d. 6.2.1936. Gift med Matts Andersson Granö, sedermera Sandkulla, f. 4.7.1847, d. 7.?.1933. Enligt föregående ägde föräldrarna även ett andra hemmen på Sandkulla. Då äldsta sonen Matts skulle ärva Bredbacka och den andra sonen Karl Johan icke visade intresse för jordbruket., blev den äldsta dottern med sin man ägare till hemmanet på Sandkulla, även kallat Stålas.

Barn:
Oskar Teodor,f. 13.2.1876. d.
Anders Joel, f .13.7.1877, d.
Frans Gideon, f.18.11.1878, d. 28.1.l936
Ida Emilia, f .25.7.1880
Selma Sofia, f. 22.12.1881, d.25.12.1881
Anna Eufemia, f. 6.12.1886
Matts Leander, f. 1.1.1889, d. 8.8.1925.
Otto Alexander, f .1.1.1889, d. 10.8.1901
Ester Maria, f. och d.1891
Ester Maria, f.20.2.1893, d. 7.6.1900

2.Helena Sofia f. 25.9.1850. Gift vid 18 års ålder med bondesonen, sedermera bonden Johan Johansson Vidjeskog, f. 23.6.1840, d. 25.12.1927. Denne vistades 12 år i Amerika till föga gagn för familjen och hemmanet Tidtals arrendator, bl.a. hos svågern Karl Johan i Kronoby.

Barn:
Johan Emil, f.3-10.1869
Ida Sofia, f.14.4.1871
Matts Alfred, f. 13.3.1873
Maria Emilia, f. 2.6.1875
Anders Eli, f.5.7.1877, d. 17.3.1882
Sigfrid, f. 15.2.1879
Karl Engelbert, f. 27.11.1880
Emma Josefina, f. och d.1882

3. Matts Mattsson Bredbacka f. 15.11.1852, d. 5.9.1910. Tredje barnet till familjen blev en son. Han var en ståtlig karl, reslig och rakryggad, bokstavligt talat och med regelbundna anletsdrag. Även å huvudets vägnar var han väl utrustad, skarpsinnig, kvicktänkt och glättig med en sprudlande humor. I ungdomskretsar var han på sin tid omtyckt, icke minst av det täcka könet. Men han var het och häftig av naturen. Vädrade han något lumpet och orättvist kom det nog ord med kraft och skärpa. Matts var stolt av naturen med en självkänsla, som var starkare än kärleken. Han lär ha varit förälskad i en flicka i kyrkbyn. Denna visade sig vid något tillfälle avvisande och från den stunden var det slut med all gemenskap. Flickan fick veta, ätt han aldrig skulle öppna hennes dörrar och därvid förblev det.

Matts blev icke delaktig av någon grundligare skolutbildning. En första staplande folkskola inrättades i hans barndom. Här fick han de första grunderna i läsning, skrivning och räkning.

Den 21.6.1877 ingick han äktenskap med Amanda Mathilda Jakobsdotter Wiitavesi från Nedervetil, f. 9.5.1855. Deras första barn; Hilda Cecilia, f.13.4.1878 och Karl Hugo f. 27.5.1880.

Nu hade således tvenne syskon, Anna och Matts, ännu såsom gifta förblivit samboende med föräldrarna, alla i gemensamt hushåll. En sådan sed, som i dessa trakter varit rådande, övergavs först i medlet av 1900-talet. För Matts Bredbacka blev förhållandena småningom outhärdliga.

Han fann det tungt att leva tillsammans med svågern. Utgifterna begynte överstiga inkomsterna. Något måste göras. Den vanliga lösningen var emigrationen. Men vem av de två skulle resa? Svågern ville inte och således måste sonen lämna hemmet och familjen. Med tungt hjärta reste han vintern 1881 med häst över Kvarken till Sverige och därifrån till USA. Först arbetade han i ett sågverk och sedan i Kaliforniens stora skogar. Matts torde ha inhämtat en rätt stor färdighet i engelska. när andra brottades med svårigheter.

Före avresan torde Matts ha låtit förstå, att han icke återvänder förrän svågern(mågen)lämnat gården. Han kom därför att vara borta nära åtta år, eller mot slutet av 1888. De, belopp, som han hemsände, gick till största delen till familjens underhåll. Efter hemkomsten gällde det således att med kraftiga tag gripa an med jordbruket och detta skedde icke utan framgång.

Även på Sandkulla (Stålas) begynte man "bo uppåt" sedan sönerna vuxit upp och nyodlingar kunnat företas.

Matts Bredbackas krafter och insikter togs även i anspråk för allmänna uppdrag. Han var ordförande i kommunalfullmäktige, ledamot och ordförande i prästboställsnämnden, sedermera blev han nämndeman i häradsrätten. Efter hemkomsten från Amerika fick Matts och hans hustru, till de två tidigare nämndas, följande barn:

Frans Reguel, f. 9.8.1889, d. 25.3.1915
Ellen Amanda, f. 28.1.1890 (18.1.1890)
Matts Fridolf , f .20.6.1893, d. 15.2.1895
Fridolf Rafael, f. 11. 2 1895, d. 25.2.1895
Edit Maria, f. 21.7.1896, d. 14.3.1900

Redan då Matts var i sina bästa år brukade hans mor säga, att han inte skulle uppnå någon hög ålder. Han led nämligen av en kronisk magåkomma och i sitt 58:de levnadsår konstaterades kräfta, som sannolikt även angrep ryggmärgen och förorsakade svåra smärtor. En lunginflammation ändade slutligen hans liv den 5.9.1910. Brodern Karl Johan jordfäste honom på kyrkogården i Terjärv.

Föräldrarna hade upprättat inbördes testamente och då Matts överlevdes av sin far, var han aldrig rättslig innehavare av hemmanet på Bredbacka. Fadern var emellertid 84 år gammal. Matts äldre son, Hugo, hade vistats flera år i Amerika, varför skötseln av hemmanet föll på den yngre sonen Reguels lott. Denne hade 4.9.1912 ingått äktenskap med bondedottern Edit Elisabet Lillbjörk från Kronoby f. 30.4.1890.

Reguel förmådde den gamle farfadern att skriva sin andel av boet till honom och genom vissa manipulationer blev han ägare till hela hemmanet. Men Reguel avled redan 25.3.1915 i tuberkler. Nu såldes hemmanet av änkan Edit åt Matts Palm och dennes hustru, Reguels syster Hilda Cicilia. Edit jämte två döttrar Ingalill f. 2.9.1910 och Gunvor f. 6.5.1915 flyttade till Kronoby 11.11.1916. Hon ingick nytt äktenskap med Ture Björklund, bonde på Rudnäs.

Ett egendomligt förhållande, som framgår av denna historik är att hemmanet aldrig övergått från far till son, utan det har övertagits av en fosterson eller måg. Reguels korta innehav bildar på sätt och vis ett undantag, men det var ju farfadern han efterträdde.

Matts dotter Ellen blev 5.7.1914 vigd vid bondesonen Hugo Leander Granö, f .18.9.1890. Åt dem föddes följande barn:

Hellfrid Elisabet, f. 11.3.1915
Maria Margareta, f. 25.6.1916
Hugo, f. 26.10.1918, d. 26.10.1918

Såsom av det tidigare framgått föddes åt Matts och Lisa-Greta Bredbacka efter sonen Matts fyra barn som alla dog vid späd ålder. Efter dessa föddes sonen.

4. Karl Johan, 27.11.1861, gift med Maria Katarina Ölander, f. 24.4.1870, d. 8.10.1952. Prosten Karl Johan Berg (Bredbacka d. 2.6.1957) har över sin levnad tecknat en särskild skildring. Därför införs i denna endast en förteckning över makarnas barn:

Martin Rafael, f. 7.6.1895
Karin Margit Maria, f. 8.10.1895
Hildegard Matilda, f.14.10,1896, d. 16.11.1960
Olof Zakris, f. 21.3.1898
Agnes Valborg, f. 25.4.1899
Toini Helena, f. 29.5.1901, d.17.11.1963
Ingrid Elisabet, f. 17.5.1904
Ragnhild Ingeborg, f. 5.5.1907

5. Matilda, f. 26.11.1865. Hon fann redan vid unga år sin utkomst utom hemmet, som tjänarinna i Helsingfors, Alavus och Vasa. På 1890-talet flyttade hon till Gamlakarleby som glansstrykerska, där hon vistades till sin död. Hon var idog och skötsam, hade ett gott förstånd och ett fenomenalt minne. Hon hade inhämtat ett visst mått historiska och allmännyttiga kunskaper och följde livligt med tidens händelser. Hon vann många vänner bland stadsborna och dessa visade sin välvilja genom att under de sista levnadsåren sörja för hennes utgifter på Emiliahemmet, där hon sålunda fick tillbringa en sorglös ålderdom.

6. Edla Johanna, f. 22.2.1866, d.25.8.1945. Hon tjänade även hos familjer i Helsingfors och flera år i Hemmet för obotligt sjuka. Här fick hon någon vana i sjukvård och kunde bli hjälpsköterska vid dr. W Backmans privata sjukhus i Jakobstad och vid Libeckska sjukhuset i Gamlakarleby. Däremellan besökte hon ett år folkhögskolan i Kronoby. Under sitt skiftesrika liv var Edla, faster Etto kallad, hushållerska bl.a. hos en lärare Engström i Esbo. Sedan förestod hon skolhushåll i Jakobstad, där även Karl-Johans äldsta son bodde under sin skoltid. Barnkär och gladlynt var hon alltid välkommen hos bror Karls barn. I hans hem slutade hon även sina dagar. Det må nämnas, att systrarna Tilda och Edla, efter brodern antog tillnamnet Berg, liksom brorsonen Reguel.

7. Josefina, f. 16.12.1868, d. 29.12.1933 Gift med bd Anders Simonsson Fagernäs, f. 5. 9.1857, d. 10.3.1932. Fina var till det yttre den ojämförligt fagraste bland sina systrar. Också förståndets vägnar var hon välbegåvad, särskilt gällde detta den stilistiska förmågan, ehuru hon ej fått mera utbildning än den klockarskolan kunde skänka. Redan som barn visade hon sig äga en bestämd och fast vilja. Men när det gällde giftermål lär hon ha kommit till korta med sin jämväl viljestarka mor. Fina skall ha varit förälskad i en yngling från ett torftigt hem, men då en välbärgad bonde gjorde sitt anbud, tänkte modern främst på en tryggad ekonomisk framtid för sin dotter. Betänkligheter torde bl.a., den omständigheten ha vållat, att Anders Fagernäs var änkling och hade en dotter från sitt föregående äktenskap med Charlotta Kankkonen. Flickan dog emellertid redan vid fyra års-ålder. Äktenskapet torde ha blivit nog så lyckligt. Åt makarna föddes 11 barn vilka alla nådde vuxen ålder:

1. Anders Teodor, f .1.6.1888
2. Anna Cecilia, f.8.12.1889
3. Karl Ture, f . 17.6.1892
4. Frans Uno, f .1.3.1894
5. Matts Fridolf, f.15.4.1896
6. Josefina Hildegard, f.5.3.1898
7. Väinö Johannes, f.7.3.1900
8. Gerda Matilda, f. 17.6.1904
9. Gerhard Elof, f .8.3,1905
10.Verner Osvald, f.16.2.1910
11.Hjördis Elvi Elisabet, f.20.4.1912

8. Maria Alina Mattsdotter, f. 22.6.1870, gift med Alexander Andersson (Lillkoll)? Familjen i USA.

9. Viktor Herman Mattsson, f. 6.3.1876,d.?, gift med Emma Andersdr. Furu. Reste till Amerika vid 18 års ålder.

Barn;
1.Viktor Verner
2.Emma Olivia
3 Judit

Matts Leander Palm, f .24.12.1872, d. 2.5.1949
Cilia Bredbacka, f. 13.4.1878

Barn:
Hildegard, f.3.4.1902. Vistas i USA.
Matts Henry, f . 28.9.1915
(efter moderns död innehavare av Bredbacka hemman)
Karl Rude, f. 15.11.1916, d. 14.3.1946.

Senast uppdaterad 2007-06-23 09:59