Sågslampi släktgård i Terjärv

Omkring 3 km i sydlig rikt­ning från Terjärv kyrka ligger den idylliska Sågslampi-backen, vars avsmalnande landtunga på sin högsta höjd stupar rakt ned i det lilla träsket, varav kullen fått sitt namn. Den uråldriga barrskogen som bildar fondvägg susar sina sägner om nybyggargärning, om svedjebruk och skat­tejord från året 1739. Men bo­sättningen är långt äldre, där­om berättar en forngrav i backsluttningen intill stranden.

På våren porlar Sågsbäcken fram mot träskets inlopp på sommaren följer bälten av blyga liljekonvaljer den stigande höj­den uppåt och hösten breder en mild skymning över det vackra landskapet, och på vintern spra­kar stjärnorna så nära. Det är som om platsen under alla års­tider bjöd på samma resignation — på ett behövligt avståndsta­gande från tidens jäkt, som inte tyckes orka nå fram till denna utkant av världen.

BEBYGGELSEN

Uppe på det övre backkrönet, som höjer sig högst där den främ­re landtungan i förgrunden för­svinner i sin spets, ligger Anders Gustaf Öbergs år 1850 byggda gård, som i tre våningar blickar ut över kyrkan och byn.

Det är troligt att gårdens nu­varande ägare Viking Hästbacka inte tycker sig ha någon modärn stil på sin bostadsbyggnad. Men han kan trösta sig med ägande­rätten till sin farmors-farfars gård, återbördad till släkten genom hans fars giftermål, efter att ha varit i olika främlingars ägo under ett halvt sekel.

Omkring ett par hundra meter åt väster från den gård som Öberg byggde ligger den äldre gården. Något årtal för gårdens tillblivelse finns inte, men den är både tillbyggd och ett par gånger påhöjd, varför den torde vara uppförd av de första inne­havarna av Sågslampi såsom skattehemman.

Och vad vet man om de förs­ta bebyggarna på Sågslampi bo­plats? Den vetskapen inskränk­te sig nog till ett minimum, om inte en lunta välbevarade gamla papper skulle finnas till påseende. Om man därtill jämför dem med kyrkböckerna och finner att pappren stämmer exakt med dem så kan fäderna nedtecknas i föl­jande ordning:

1) Olof Andersson född Häst­backa 1703, död 1767, hustr. Anna Johansdotter f. 1695, d. 1767

2) Johan Olofsson Sågslampi f. 1730. d. 1775. hustr. Carin Nilsdotter Sandvik  f. 1732

3) Nils Johansson Sågslampi f. 1752, d.1809, hustr. I Magda­lena Andersdotter f. 1749, II Bri­ta Johansdr f. 1774.

4) Anders Nilsson Sågslampi f. 1783, d. 1859, hustr. I Elsa Mattsdr f. 1774, d. 1831, II Anna He­lena Andersdr   Sunabacka, III Brita Mattsdotter Bexar.

5) Maria Andersdr Sågslampi f.  1811, d. 1857, måg  I  Anders Gustaf  Karlsson Öberg f. 1803, d. 1850, II Johan Gustafsson Sågfors, III Matts Johansson Kortjärvi.

6) Carl Gustaf Andersson Sågslampi f. 1833, d. 1911, hustr  Elisabeth Andersdr f. 1837, d. 1915.

7) Anders Arvid Carlsson Strand f. 1861, d. 1927, hustr. An­na  Brita  Simonsdr  Storbjörk  f. 1857, d. 1949.

 8) Alexander Andersson Strand f. 1894, d. 1951. hustr. Alina Mattsdr Hästö f. 1895. d. 1933.

 9)   Karl Alexandersson Strand f. 1923, hustr. Svea Joelsdr Asp­näs f. 1920.

ÄLDSTA PAPPRET FRÅN 1767

Forskningen ger vid handen att Anders Persson Hästbacka och hustrun Elsa Henriksdotter före­står hans faders (Per Persson Hästbackas) hemman, 3/4 mtl. år 1693 men två år senare halva hemmanet. Anders Perssons an­del, efter delningen, begynte kal­las Backman. Efter stora ofre­den 1723 fortsätter sonen Anders Andersson på Backman, medan andra sonen Olof Andersson be­sluter sig för att med »sin hacka, sin grep och sin spade» upptaga Sågslampi som nybygge. Han er­höll tillstånd därtill av höga ve­derbörande år 1739.

Det är att förvåna sig över huru väl namn kan bevara sig genom tiderna Beläget mel­lan Backman (Mitterstvik), Gammel-Klockars och Sågslampi finns ett skogsskifte som ännu i dag bär namnet Anders-Persbacka. Detta första banbrytarpar på Sågslampibacken Olof Andersson och Anna Johansdotter hade i sitt äktenskap endast ett barn, sonen Johan.

Den första skattebonden på Sågslampi sons Johan Olofsson blev sammanvigd med den förs­ta bebyggarens på Sandvik, Nils Hanssons 19-åriga dotter Carin den 3. 11. 1751.

För att nämna om det äldsta pappret i den förefintliga sam­lingen så är det ett tingsproto­koll från »laga häradsvintertinget med allmogen och den meni­ge man af Cronoby sockn på Stora gästgivaregård i Bråttöby den 23 och 24 Februarii Ahr 1767» och behandlar en »af nämdeman Johan Björkwiik in­lämnade dhyra skrift angående en af häradsrätten stadfäst och färdig uppmätt tillskottsjord af Cronoby utmark för Nybyggaren Johan Olofsson Sågslampi, den han var sinnad upptaga.»

Med uppröjning av kärrmark, överväxt med grov skog, framlev­de dessa nybyggare sina livsda­gar och äktenskapet välsignades med 8 barn. Bland dem sönerna Nils och Johan.

Denne Nils Johansson måtte varit en ordningsmänniska, ty uti lador och ribyggnader har han prydligt inskrivit sina initialer jämte årtal och på det 183-åriga järnbeslagna degtråget, som finns kvar på gamla gården, står tex­tat: NIS: 1778: D: 6: Marttius (bomärke).

På den tiden var hemmanet uppdelat i två delar. Nils Jo­hansson bebodde västra ändan av Sågslampi-backen med sonen Anders och brodern Johan Jo­hansson den östra ändan med sonen Matts.

»Genom offentlig frivillig auk­tion som förrättades å Sågslampi hemman den 24 okt 1827 för­säljer Matts Johansson dess egandes 1/12 dels mantal av Sågs­lampi skattehemman i Terijerfwi kapellets kyrkoby af Kronoby socken till den högst bjudande», och kusinen Anders Nilsson är köpare. Köpesumman var 407 rubel 75 kopek silver, vilken sum­ma »nu ginast betalt varder». Anders Nilsson blir således en­sam ägare till Sågslampi 1/6 mantal som sin farfar och farfarsfar.

Av naturen begåvad med sång­röst tillbringade Anders Nilsson (denna släktlinjes 4:e husbonde) sina söndagar i kyrkan, ty han tjänstgjorde som församlingens klockare i 29 år, mellan åren 1828 och 1857. Den gulmålade, vackert blommerade kyrksläden med vilken han åkte till kyrkan finns i behåll på den gamla går­den.

SKÄNKTE LJUSSTAKE TILL KYRKAN

Tar vi en titt på gamla före­mål i Terjärv kyrka, finner vi bl.a. en 14-armad ljussstake i blank mässing med gravyren Kyrkväktaren A. G. Öberg 1844. Tillägnade han månne kyrkan denna gåva för att hans far Karl Hansson Öberg fått vara kyrk­vaktare åren 1815—1844 — själv tjänstgjorde han endast ett år — eller var det för de stora och ljusa möjligheter livet öppnade för honom som blivande bonde?

Genom sitt äktenskap med Ma­ria Andersdr Sågslampi erhöll A. G. Öberg 1/3 av hemmanet. och »sångarfar» själv (Anders Nilsson) flyttade till Hästbacka by i ett nytt gifte och antog där namnet Sund. (I detta gifte föd­des sederm. klockaren i Esse: An­ders Gustaf Sund.)

A. G. Öberg köpte resten, 2/3 av hemmanet, av sin svärfar kloc­karen Anders Sund tillsammans med en bolagist Hinric Hinricsson Sågslampi året 1833, men den sistnämnda säljer sin hem­mansandel till Öberg för köpesumman 711 riksdaler 4 skillingar och 8 rundstycken. Hinric Hinricsson flyttar, enligt kyrkboken, den 25.3. 1840 till Pedersöre (Hans vackra moraklocka kom väl då med på sin första flyttningsresa.

A.G.Öbergs gård år 1850 (denna bild ej med i originalartikeln)

BOSTAD I TRE VÅNINGAR

A. G. Öberg byggde med hjälp av sin omyndige son Carl Gustaf den ståtliga bostadsbyggnaden i tre våningar och påstod sig inte byta hemman med någon i sock­nen. Det var gårdens glanspe­riod (om man betraktar bouppteckningen) .

Men »Vi hava här ingen var­aktig stad». Den 3 juli 1850 läm­nade A. G. Öberg sitt jordiska paradis, och nya öden, om också av det mindre angenäma slaget, gör sig förnimbara i slutskedet av denna generation. — Maria Andersdotter Sågslampi och A. G Karlsson Öberg hade i sitt äk­tenskap tre barn. Karl Gustaf, Anders och Anna Lovisa Öberg måtte ha varit medveten om sin snara bortgång, ty knappt tre månader före sin död skrev han gåvobrevet. 17-åriga Carl Gustaf fick emottaga 2/3 av hemmanet i löst och fast och hustrun Maria 1/3 och de övriga två syskonen skulle i utlösen erhålla 114 rubel 28 4/7 kopek silver vardera.

»Ytterligare utfäster sig min hustru Maria Andersdotter att till sina eller våra barn Anders och Anna Lovisa betala 57 rubel 14 2/7 kopek silver så snart hon träder i annat giftermål».

Denna gåvobrevets sista »på­minnelse» blev sannerligen åt­lydd. — Maria Andersdotter flyt­tar sina fäders gård, som stod i vinkel med den nybyggda, till östra sidan av Sågslampi-backen och ingår nytt gifte med Johan Gustafsson Sågfors. I detta äktenskap föddes dottern Maria Sofia Johansdotter.

TESTAMENTE MED FÖR­BEHÅLL

Men så följer ännu ett tredje äktenskap. Den nya äkta man­nen bär namnet Matts Johans­son Kortjärvi och låter uppställa ett så lydande gemensamt testa­mente:

 »Sålunda att, eho af oss den andra öfverlefver, så skall den efterlefvande makan blifva äga­re och i full besittning af all den qvarlåtenskap som innom vårt gemensamma bolag då befinnes, vare sig fasta eller lösa egendom, ärvd eller förvärvad före äkten­skapet eller efter, af hvad namn det vara må i dödt och qvickt, så att den enas eller andras arfvingar äga icke det minsta anspråk att göra på hvad af arf kallas.»

Testamentet är upprättat 5.5.1857, och den 14 nov. samma år avled Maria Andersdr Sågslampi —  mätt av livet.

Året 1865 säljer Carl Gustaf av trängande omständigheter sin 2/3 av Sågslampi skattehemman och köper sin mors 1/3 av styvfa­dern, och med hemmanet omsatt i valuta lämnar även denne Matts Johansson sin Sågslampi-tillvaro för att aldrig mera återkomma. Var det för de mänga strapat­serna i och för behållandet av fädernas jord som Carl Gustaf höll fast vid hemkullens namn såsom tillnamn ändock hans far och farfadern haft namnet Öberg?

Hustrun Lisas förfäder var kanske de enda i släkten som fick en snudd av 1808—09 års krig, dvs Lisas mor bars som li­ten i en näverkont på ryggen då hennes föräldrar flydde undan fienden från Munsala, kom till Terjärv och bosatte sig på Bjölasbacka soldattorp. (Men så bråttom blev det inte vid flykten att flyktingarna inte hann ta skeden med sig, ty den finnes som suvenir på vår spiselkrans, rikt utsirad i mässing och av rokoko­modell.)

Carl Gustaf och Elisabeth hade i sitt äktenskap 9 barn, 4 söner och 5 döttrar, vilka med undantag av två döttrar alla emigre­rade till Amerika.

KISTA MED GAMLA PAPPER

Då gubben »Sågslamp-Ka'1-Gusta» höll på att bli gammal och bäst tyckte om att smörja sina rävjärn (enl. faderns bouppteck­ning 12 till antalet), förfärdiga fågelsnaror, reparera fiskbragder o.d., skrev han till äldsta sonen Anders Arvid att komma hem från Amerika och inköpa hem­manet.

Det är tack vare Carl Gustafs utpräglade ordningssinne som gamla papper finns i behåll. — Jag kommer ihåg då vi som barn greps av lust att undersöka inne­hållet i farfars rödmålade kista med svarta beslag, hur han hötte med pekfingret — det behövdes inga ord och det skulle aldrig fallit oss in att inte lyda.

Anders Arvid Carlsson återkom till hemlandet år 1894 och köpte av sin far 1/18 mantal av Sågslampi hemman, köpesumman var 4.000 mk. — Som en kuriositet må nämnas (och som ett prov på hur mycket valutan kan sjunka — eller »motivet» stiga i värde på 7 decennier) att Anders Ar­vidsdotter (undert.) innehar en handmålad tavla över Sågslampi lantställe till priset 7.000 mk.

Anders antog i USA efternam­net Strand, ty amerikanerna hade svårt att uttala namnet Sågs­lampi. Tillbaka i sina fäders land upptog Anders Strand även sina fäders intressen — tjänandet av fädernas kyrka — och tjänst­gjorde som kyrkvärd åren 1905— 1917. Hans särintresse var bygg­nadsarbete. Han uppförde t.ex. Insjö andelsmejeris första bygg­nad, nya bönehuset och flera bo­stadsbyggnader. Ritningarna ut­förde han själv. Han gömde även på en poetisk ådra som tagit sig uttryck i efterlämnade, välavfattade läsestycken.

Äldre sonen Fredrik Alexander blev jordtorvan trogen, och yngre sonen Johan Victor emigrerade till staterna, där han innehar en snickeriverkstad i Westwood, N. J. och är »well of» i detta sitt nya hemland.

Alexander Strand var livsti­den känd som en intresserad och skötsam jordbrukare och en en­tusiastisk jaktvän (ett arv från farfadern) Han förde t.o.m. regelrätt bokföring för året över jakten. Både han och hustrun Alina dog unga. De hade i sitt äktenskap 3 söner och 2 döttrar.

HEMMANET DELAS

Sågslampi skattehemman är numera uppdelat i tre 1/18, och för jordbruket hålles ej mycket häst­krafter. Mekaniseringen har nått fram även till utbygden, och flere traktorer rullar beskäftigt fram över nybyggaren Johan Olofssons såväl ursprungliga som »dhyra» tillskottsjord.

Det är bara att hoppas att brö­derna Hästbacka å öbergska går­den jämte bröderna Strand på släktens gamla gård, samtliga re­presenterande släktgårdens 9:e generation, skall besitta något av de första bebyggarnas segslitna uthållighet, vilka trotsade Öster­bottens fyra nödår i följd åren 1739—42 utan att rymma fältet.

FÖRÄNDRAD LANDSKAPSBILD

Med beklämt hjärta måste man slutligen nämna att naturskild­ringen i början av denna artikel söker sin motsvarighet i verklig­heten för ett halvt sekel tillbaka i tiden. Ty det är icke enbart generationerna och människoödena inom desamma som växlar i en släktgårdshistoria under en tid av 221 år. Även naturen kan byta ansikte på den första bebyggarens välfunna, idealiska bo­plats. — Den pittoreska lilla in­sjön med det svensk-finska nam­net Sågslampi har hunnit torka ut och med den även liljehagar­na på strändernas branta slutt­ningar. Men för den som tram­pat ut barnskorna i dessa hagar blommar där liljekonvaljer i ald­rig slocknande vita fält — längst inne i minnenas tysta gårdar.

Emma   Björkbacka

Släkt och Hävd  nr 1/1961