Mormonkulten

Jag har två gånger i mitt liv kommit i kontakt med mormonerna (medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga). Första gången under min studietid i Jakobstad då jag i ett gat­hörn möttes av två unga svartklädda brylékammade unga män som efter vissa ekonomisk-religiösa över­läggningar med mig tvek­samt överlämnade ett gratisex av Mormons bok. An­dra gången jag kom att tän­ka på mormonerna var då den amerikanska hinderlöparen Henry Marsh var aktiv, och som trots en strävsam karriär gav en så positiv bild av en riktig idrottsman.

Den gången var det enda jag visste om dessa mormo­ner att de var fina förebil­der genom att varken röka, knarka, dricka kaffe eller supa. Att männen tidigare haft för sed att ha flera fru­ar samtidigt reflekterade man inte över. Nu är tre av fyra, mormoner i delstaten Utah. Kulten har 8.7 milj. medlemmar i världen, 49.000 missionärer, finns med i 149 länder och har dryga 21.000 lokala för­samlingar (Ensign, maj 1994) Mormonerna kom till Finland 1876 och har nu ca 4-5000 medlemmar.

Under gångna år har man inte reflekterat över mormonerna, utan allmänt sett dem som en marginal religiös företeelse i Utah. Nu har man fått revidera åsikterna om dem, men slutsatsen man fått dra är att det är fråga om en kult. Kulten går säkert en lysan­de framtid till mötes, speciellt med tanke på komman­de OS i Salt Lake City. Spe­len där kommer säkert att bli en språngbräda för fort­satt världsvid spridning av mormonismen och säkert kommer kulten att mani­festeras som en fullt accep­tabel, etablerad och renod­lad världsreligion. Detta trots att gemene man inte vet (eller bryr sig i) vad som döljer sig bakom den välpolerade fasaden, kanske inte ens en del mormoner själva fördjupat sig i sin läras uppkomst och dess förän­derliga doktrin.

Jag har under åren "for­skat" i olika sekter och kul­ter, och eftersom mormonismen i mina ögon är en kult har de också hamnat under mitt ovetenskapliga förstoringsglas. Typiskt för kulter är att de förgudligar människan och förmänskligar Gud, minimerar synden, gör utdrag ur skrifterna, har en annan Jesus, en annan frälsning, en annan ande, har en nutida allsmäktig profet, är den enda sanna kyrkan och varifrån besvikna med­lemmar har svårt att kom­ma loss.

Vi vet hur svårt vi har för nya bibelöversättningar, men betänk att sedan Joseph Smith (1830) kom med sina tankar har hans budskap ändrats 3913 gånger mellan åren 1830- och 1964-års upplagor av Mormons bok (3913 Changes in the Book of Mormon, Jerald & Sandra Tanner). Hela 200 förändringar före­kom i 1981-års upplaga. Om Mormons bok "skrevs" mellan åren 600 f.Kr.-33 e. Kr. hur kan det komma sig att det finns omkring 400 likadana påståenden i Mor­mons bok och i NT, som skrevs senare (64-100 e. Kr.) Där­för är Mormons bok en senare konstruktion, med invävda och plagierade nytestamentliga texter.

Det är typiskt för kulter att "krydda" sina texter med kända bibelord (Jfr. King James Version - Book of Mormon, bl.a. Luk. 6:24/2. Nephi. 9:30, Apg. 25:15 / Alma 8:12, John 1:29 / Alma 5:28, osv.) Dy­likt förfarande används in­om de nyare New Age-kul­ternas läroböcker, ex. vis. Mirakelkursen (A Course in Miracles), Urantia- bo­ken, m.fl. Andra jämförel­ser (NT/Mormons bok): Je­sus är Gud / Jesus är inte Gud - utan Guds son. Ing­en har sett Gud / Smith sä­ger sig ha fått besök av Gud, ingen är rättfärdig / Vi föds inte syndiga, osv. Den nuvarande 85- årige profeten Gordon B. Hinckley (den 15:e i ordningen) säger att "om vi har en Fa­der i himlen, har vi också en moder i himlen. Den doktrinen passar mig väl" (Ensign, 1991) Och den doktrinen lärs ut.

Otaliga geografiska, reli­giösa, arkeologiska, språkli­ga, botaniska, zoologiska, antropologiska, etnologiska, mikrobiologiska, psyko­logiska, m.m. felaktiga på­ståenden och motsägelser finns i denna lära. Vidare finns intressanta "profetis­ka läroböcker" som bred­vidläsning.

Mormonernas doktrin om döpandet av döda base­rar sig på en felöversätt­ning av Bibelns ord i 1. Kor. 15:29. "Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?" Mormonkyrkan tolkar det­ta som att människor kan och borde låta döpa sig som "ställföreträdande" för dem som har avlidit utan att ha haft en möjlighet att höra och mottaga det budskap mormonismen har att er­bjuda. Smith själv säger att "Om det finns ett enda ord av Gud om att stöda doktri­nen om dop för döda, är det tillräckligt för att fastställa det som en sann doktrin".

Det finns inget stöd i Bi­beln för detta. Lukas 16:26 och Heb. 9:27 gör det klart att man inte efter döden ge­nom något som mormonerna säger ”ställföreträdande dop” kan ändra eller förbättra sin framtida evighet. Tänk det absurda i att mormonkyrkan ”i efterskott” har döpt romersk-katolska helgon och martyrer (bl.a. Tomas Becket, Jean­ne d'Arc. Thomas More, Ignatius Loyola) in i mormon­kyrkan. Nej, ditt evighetsö­de avgörs just före det egna sista hjärtslaget har tyst­nat.

Av utrymmesskäl blev det några få exempel på an­nan åsikt, tusental finns till påseende. Att som i Öb-artikeln dra paralleller mormonerna/Jesu kontra lutheranerna / judarna och de skriftlärda luktar nog religiös narcissism — om så­dan finns. Alla kyrkor mö­ter ibland samhällets för­akt. Mormonkyrkan kan verka lockande, men innan du går in i djupare diskus­sioner med deras missionä­rer och räcker fram ett provsmakande lillfinger, försök innan dess skapa dig en helhetsbild av den obe­ständiga "lära" de vill truga dig och den kyrka de vill in­lemma dig i.

Elof Granholm

Öb 20.12.1995