- Ernst Jacobson -

MINORITETEN SOM MAJORITET

Visst, orden i rubriken verkar som en logisk kullerbytta, man kan också tala om en paradox (skenbart orim­ligt, motsägelsefullt). Enligt logiken manas vi att betrakta majoriteten som företrädare för styrka och minoriteten som represen­tant för svaghet.

Alltså gäller det två diametralt motsatta verkligheter.

Men är det faktiskt så? enade vi stå, sön­drade vi falla, säger ju ett gammalt ord­språk, och det är sant, men det talar inte om majoritet utan om enighet, Det är inte i den imponerande numerären som styrkan ligger utan i enigheten.

Vi tvingas - man kunde nästan säga ma­nipuleras - i dag till att tro på något man kunde kalla "volymens överlägsenhet" framom det lilla och till synes oansenliga.

Ibsen och Jesus

Ur En folkfiende av den norske författaren Henrik Ibsen kan vi citera: "Majoriteten har aldrig rätten på sin sida... majoriteten har makten, tyvärr, men rätten har den icke." Ibsens ovillkorliga påstående verka överdri­vet - men innehåller mycken sanning.

Man för minnas att den store dramati­kerns verk gällde den stora personlighetens tragiska kamp mot den kompakta majorite­ten. Temat är synnerligen dagsaktuellt, fastän det är nittio år sedan Ibsens död.

Vi kan tänka på Jesus. När han nådde fram till Getsemane och Golgata hade han visserligen elva män med sig. I Getsemane sov dessa och då Jesus greps flydde de, alla utom Petrus. Men han förnekade sin Mäs­tare.

I sanning - en bedrövlig liten grupp!

Majoriteten triumferade till synes, vann en förkrossande seger över minoriteten.

Men vem vann egentligen, och vem ha­de makten i själva verket?

När Jesus greps av sina fiender drog Pe­trus sitt svärd och högg örat av överste­prästens tjänare. Men då sade Jesus: - Stick ditt svärd tillbaka i skidan... eller menar du, att jag icke kunde utbedja mig av min Fa­der att han sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men hur bleve då skrifter­na fullbordade, som säger att så måste ske?

Jesus var pacifist - annars hade vi aldrig fått någon frälsning!

Rättfärdigheten, inte bara makten

I dag riskerar vi alla att bli så imponerade av det stora, det omfångsrika och till synes starka, att vi lätt kan glömma minoriteter­nas stora betydelse. Utvecklingen går mot allt större enheter i olika sammanhang. Un­der namn av "hållbar utveckling" och nöd­vändig enhet försöker makthavarna få oss att tro på volymens överlägsenhet.

Om Ibsen har rätt i fråga om majoriteten, kan man inte hålla med honom i hans motpåstående: "Den ensamme är den starkas­te." (Den ensamme dukar ohjälpligt under om han, som Ibsen hade gjort genom sina verk Ett dukkehjem och Gengangere, blan­dar samman äktenskapsproblemet med ärftlighetsproblemet på ett oriktigt sätt.)

Man måste tänka rätt, tala rätt och skri­va rätt. Eller ännu djupare: Bakom tanken och orden måste finnas ett rättfärdighets-patos, som till och med går i döden för det rätta - som Jesus gjorde.

Först då kan vi träda fram i ljuset, trots död och grav, på den tredje dagen, till häp­nad och fruktan för majoriteten. Och inte bara det. När det finns en enig grupp, som ryckts ur sin försoffning och rädsla, vilken är redo att strida och för sanningen, då se­grar det sanna och det rätta. Jesu lärjungar bekräftar detta efter Jesu uppståndelse och efter sin upplevelse av pingstens eld och kraft.

Kristendomen segrade med våldsam kraft under de första århundradena, och den vin­ner terräng i dag, trots den sekulariserade majoriteten.

Minoriteter, fatta mod!

Jag tror på Bibeln. Jag tror att den har rätt. Det finns så mycket som har uppfyllts av det som förutsagts för årtusenden sedan. Skriften har gått i fullbordan i så många stycken - och fullbordas i dag inför våra ögon - att bevisen för Bibelns tillförlitlig­het är överväldigande.

Var aldrig rädd för att betraktas som ud­da och underlig, du som tror på Bibeln. Räkna aldrig med massans bifall, men ge ditt bifall till Guds vilja genom dig.

Och Guds vilja är att de minoriteter som i dag för rättfärdighetens talan på Bibelns grund skall fatta mod! Vi är inga sekterister vi som tror på Jesus. Vi är världens ljus och salt.

Men den största risken vi i dag utsätts för är, att vi ställer ljuset under skäppan och att saltet mister sin sälta.

Vi är i världen, säger Jesus. Vi skall inte vara tysta och undfallande, utan ge vårt bi­drag genom att presentera Guds tankar och Guds vilja i dagens aktuella debatt.

-  Där profetia inte finns, där blir folket tygellöst (Ords 29:18).

Därför är biskop Erik Vikström naturligt­vis på rätt väg när han tagit till orda i frå­ga om butikernas öppethållning på sönda­gar. Hans ställningstagande är salt i den kommersiella förruttnelsen.

Det förvånar mig att inte fler av kyrkans representanter gett biskopen sitt stöd. Men åtminstone har Kyrkpressens chefredaktör på ledarplats gett sitt kraftfulla bifall åt stiftsherden, vilket noteras med tillfreds­ställelse.

Två eller tre!

Minoritetens styrka ligger i sammanhåll­ningen, i tron, gemenskapen och i trons verksamma bön. Vi måste frälsas från vo­lymtänkandet Om vi är många, vinner vi seger? Nej, Jesus har sagt:

- Om två eller tre här på jorden kommer överens att be om något, vad det vara må, skall det beskäras dem av min Fader som är i himmelen. Ty var två eller tre är församla­de i mitt namn, där är jag mitt ibland dem (Matt 18:19-20).

Och han som är mitt ibland två eller tre säger:

- Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå fördenskull ut... Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände (Matt 28:18-20).

Här möter vi minoriteten som Majoritet.

ERNST JACOBSON

Skribenten är pastor i baptistkyrkan
Artikel i Kyrkpressen 23.11.1995