Jag minns utantill en gång då jag som en oberäknelig, men ansvarskännande familjefar skulle göra ett av mina första matförvärv till en mera anspråkslös helg. Som den väluppfostrade äkta man nu kan bli, tog jag gladeligen inköpslistan från köksbordet och besökte en lokal affär. (jag kan inte sätta ut namnet för då kan det bli annons). Upphängd bakpå en shoppingvagn började jag sedan strutta runt bland burkar och paket, medan jag försökte tyda ut den text som stod på inköpslistan.

Först var det tre ägg, men trots att jag inte på den tiden var äggproducent, visste jag att minimiförpackningen innehöll sex ägg. Så skulle jag ha 200 gr margarin, men jag ville inte dela på paketet så jag tog ett helt. 200 gr potatismjöl var också i knussligaste laget så jag dängde ner dett helt kilo så det sjöng i kärran. Allting tycktes gå som smort. Ovetande om proportioner tog jag en burk vaniljsocker, trots att listan föreslog 1—2 matskedar. Men så kom chocken. För det nästa på listan var 2. dl socker — och då tyckte jag att det gick för långt.

I den virriga beslutsprocess som då uppstod råkade jag vända på lappen och där stod det  “Recept på sandkaka”. Ett gott skratt förlängde käften den gången. Sedan var det bara att försynt smussla allting tillbaka på hyllorna och pysa ut via varulagret. En halv timme senare kom man i repris och hade bytt ut kakreceptet mot en verklig inköpslista. Värre kunde det ha gått. Jag kunde ju ha börjat baka enligt inköpslistan — fast sannolikheten nog varit minimal.

Det är verkligen trevligt med en TV-strejk, för nivån på moralen steg betydligt. För det finns i nationen en del samhällsnedbrytande klickar inom det kulturella området, och televisionen är en av dessa.  Och ju kulturellare man bli desto värre blir följderna. Nu tänker jag på de ytterlighetspersoner som verkar inom TV, radio, film och litteratur.

Denna gång skall jag klanka på rundradion, som man snart nog kan börja skriva med liten bokstav. Inom underhållningen verkar det som om den tungrodda finska mentaliteten inte mera vill hitta rätt. Efter att mera systematiskt ha följt med Finlands TV och Reklam-TV under några veckor kunde man dra den slutsatsen att om man kunde få bort den inhemska underhållningen från TV-rutan skulle moralen stiga med 50%. Men nu har det ju blivit så att ordet moral är någonting negativt och den som försöker börja moralisera blir inte länge på modet. Det verkar som om finnen inte var närvarande när vår Herre delade ut humorn. Finsk humor är äcklig, man grisar ner sig så mycket man kan. Den annars humoristiska TV-serien “Mummo” hade ett avsnitt där huvudpersonen själv försåg sig med en kista och trodde sig snart dö. Aj, vad TV-tittarna fröjdade sig över dessa humoristiska scener. Att man kommit på så mycket skrattretande. I ena gården kanske man slog sig för bröstet och gapskrattade, medan man kanske i granngården just hade lagt en anhörig i en liknande kista — och där hade man ingen anledning att skratta. Då man en dag själv ligger där, får man hoppas att det blir mera gråt än skratt. Den sista viloplatsen har förlorat sitt värde och själva döden har blivit skrattretande. Religionen har också blivit skrattretande för många.

Så tycks också sex-syndromet ha kommit över radions och TV:ns ledande personer och en sexupplysningshysteri drar över landet. Nu skall det under alla tider och i alla möjliga program fås med någon sexsnutt.  År efter år försöker man komma med något nytt, och hela tiden skall yngre och yngre lära sig.  TV:n och radion är lämpliga medier. Varför inte ta programrådets herrar och damer och ha dem att springa runt i barnträdgårdarna och visa hur man gör så får man undan det på en gång? Då behöver inte okunnigheten hänga som ett orosmoln över en livet igenom.

Och finns det inga andra viktigare bekännelser här i landet så behöver vi inte heller “En horas bekännelse” som sändes som frispråkig dialog över finska radion vid sjutiden på kvällen. Förhandspuffen i Veckan trodde
"på efterföljande debatter".  Men vad gör det, tycker en del. De oskyldiga hallåorna i TV-rutan varnar att nästa program inte lämpar sig för barn. På så sätt tvår man sina händer, och ansvaret flyttas över på föräldrarna — som inte just då är hemma.

Mera TV. Till helgen kommer åldringarna på Sandbacka att börja se Terjärv TV. Det blir fråga om bandningar som visats i Terjärv. Hundratals kassetter med otaliga timmar blir säkert åldringarna till uppmuntran och nöje. För denna sociala insats i form av en video står en viss bank i Terjärv. Terjärv TV har annars nu under strejken haft oregelbundna sändningar och så kommer det att fortsätta. Det bör påpekas att det också kan förekomma sändningar trots att det inte utannonserats. Det är så att Terjärv TV sänder på kort stubin. Kolla alltid vid sex- eller sjutiden på Super-kanalen. Helt nya programkvällar utannonseras alltid.

Något som ännu måste avklaras före julen är byafrågesporten. Den hålls som vanligt i sparbankens klubb- lokal, varifrån den sänds direkt ut i kabelnätet. Så nu gäller det att snabba på med laguppställningarna. Ifjol vann ju Nabba som känt, medan Kyrkoby kom in som tvåa. Namnen på deltagarna bör inkomma till Terjärv TV inom de närmaste dagarna. De som deltog i fjol kan gott ställa upp på nytt ifall de får grönt ljus av bymajoriteten.

Torsdagen den 15 december inbjuds terjärvpensionärerna till en julfest i sparbankens klubblokal. I programmet ingår bl.a. besök av ÖB:s lucia med tärnor, samt några hemliga gäster. Vidare blir det allsång, tävlingar och annat smått och gott. Tiderna är som tidigare, och både gamla och nya pensionärer är välkomna med.

Så har Terjärv igen fått en ny orkester och denna gång är det fråga om Jamboree.  Efter att ha avnjutit dem en kväll kan man klart konstatera att både musiken och sången är av sådan standard att orkestern med åren kan bli en ny Albatross — om nu Albatross skall användas som jämförelse. För att göra lite reklam kan det nämnas att Jamboree spelar på nyårsaftonen i den välkända Kerttusbyji. Så den som vill slita ut sig den sista december kan gott åka dit.

Så kan det nämnas att klass 6 i Terjärv skola en tid hållit på med ett projekt som nu finns att beskådas i ett bankfönster i byn. Det är fråga om en julskyltning som eleverna och Lalle gjort och den är verkligen sevärd.