I förrgårkväll fick man i TV höra att våra pålitliga vänner i öst dumpat kärnavfall i Ishavet. Detta kommenterades senare av en förståsigpåare från strålningscentralen med att det inte är så farligt. Det är så långt borta hemifrån. Men det gäller ändå att vara optimist säger många. Varför söka det negativa i allt? Ryssarna dumpade i 23 år, men de kunde ju ha hållit på i 24 år. Eller hur optimistisk skall man vara? Kanske Finland ännu inte är redo för Ecun eller den kommande tyska Euromarken. Kanske Finland kunde “rusta upp” ekonomiskt med en mellanvaluta från diamantlandet Botswana. Där satsar man med en valuta som heter Pula. Pulavalutan skulle också spara på skogen eftersom sedeln bara mäter 5 x 10 cm. Om vi inte hinner med det tjatiga och utnötta Brysseltåget kanske vi gott hinner fram med dressinen.

Jag har fått till en ful ovana att vara kritisk i mina perioder. Vårt samhälle är det bästa som någonsin existerat tycker många och vi kunde inte ha det bättre. Och då blir det svårt när det inte kan bli bättre. Alla vill vi ha det bra och jämställt över hela jorden. Men det är ett rent fantasifoster. Det är nog så att vi inte mår bra eller har det bra om det inte finns någon som mår sämre och har det sämre ställt. För jag kan inte vara bra om inte du är dålig. Jag kan inte vara rik om inte du är fattig. Detta kommer att fortgå till det bittra slutet eftersom människan inte är funtad så att hon kan förstå jämlikheten.

Mår människan dåligt — som hon ofta gör — söker hon nya sätt att lösa sina problem. Hittar hon inget halmstrå utan irrar omkring i sitt sökande finns det nog sådana som kommer till hjälp. En form av surrogat som nu erbjuds sökare i vårt grannskap är av mycket gammalt datum — nämligen schamanismen (eller shamanismen). Denna religionsform har utövats och utövas i det nordeurasiatiska området från vårt Lappland ända till Berings sund, bl.a. av nordamerikanska indianer. Till schamanens (medicinmannens) rekvisita hör bl.a. en schamantrumrna som dekorerats med förhistoriska hällristningar och grottmålningar.

 Schamanen utför offer, spår och lär bota med andars hjälp. Dessa schamaner har nu blivit västerlänning- arnas andliga rådgivare och den som lockats med har sedan svårt att komma loss “i fall någonting skulle ske om jag slutar”. Inom schamanismen används också amuletter, stenar och kristaller. Senaste veckoslut hade man möjlighet att bekanta sig med schamanismen vid Nanoq i Fäboda utanför Jakobstad. Redan 50 personer visade intresse första kvällen. Det är beklämmande att detta fina och omtalade arktiska museum nu får bli centrum för hedendom. Vänder vi oss åt andra sidan mot kaustbyhållet så har vi Pauanne vid kommungränsen. Aven där kommer man i april att lära sig en grundkurs i schamanism. Enligt deras program skulle man tillverka häxtrummor denna månad samt lära sig trumteknik. I Pauannes kursprogram ingår också healing med stenar, kristaller, färger och växter. Aven i detta hus uppe på berget, som gör propaganda för vad naturen kan ge, följer man med trenderna inom de nyandliga rörelserna.

Det är svårt att tänka sig att nutidens välutbildade människor med insikt i det mesta kan låter lura sig till att falla i meditativ trance vid dunket av en schamantrumma eller att med hjälp av en kritcirkel kring sig, tror sig bli skyddad från onda andar. Ja, världen har mycket fåfängt och förgängligt att erbjuda en ensam och irrande människa som söker en mening med livet. Hon söker tröst i någon form av religion — så på ett. eller annat sätt är hon religiös. Men religion kan vara nästan vad som helst i dessa tider. Så du som söker dig till någon kurs, läs igenom programmet och helst mellan raderna, för där döljer sig vanligtvis det suspekta.

Så till slut lite om “feitisdan”, tisdagen den 3 mars. Då slår terjärvmarthorna till igen med att sälja köttsoppa och våfflor på församlingshemmet. Mellan halvelva och halvtvå kan terjärvborna inta sin lunch där och genom denna vänliga gest gentemot våra fina marthor, bidraga till deras insamlingskassa. Dessa delikata våfflor får sedan avnjutas med god sylt och grädde, något som borde falla de flesta i smaken. Vill man inte äta sin soppa på stället tar man en hink med och köper i lösvikt och ställer till med ett hejdundrande soppkalas för tjocka släkten i den egna stugan. Den som tror sig ha tur här i livet kan också dra en nit i deras snabblotteri. Dessa pengar som kommer in förblir inte marthornas egendom, utan en del av de influtna medlen skänks till Terjärv Vårdcenter, medan andra halvan av potten ännu saknar mottagare. Under tidigare år har marthorna lyckats väl med sin soppdag, så varför göra den sämre detta år?