Ett nytt försök görs i morgon söndag klockan två. Då blir det allsång i vilket fall som helst. Om det är solsken blir det på utsidan och blir det regn hålls programmet inne i hembygdsgården. På detta sätt får vädrets makter hitta på vad som helst. Eftersom hembygdsgården är öppen varje söndag mellan tolv och fyra, finns det nu möjlighet att redan innan allsången börjar bekanta sig med de gamla föremål som finns där, och dricka en kopp kaffe, innan programmet börjar. Teriboys kommer att stå för musiken under programmet, och Sten kommer av gammal vana att leda sången. Ett flertal hemliga artister kommer att uppträda, vad det blir får en och var se på platsen. Terjärv TV kommer också att finnas med på ett hörn.

Ett flertal manskörsmedlemmar infann sig redan på torsdagskvällen och utmanade nu alla övriga sångarbröder och systrar att infinna sig. Bl.a. sångarbroder Bruno M. intygar nog att det kan inte uppstå ett sådant oväder att han inte skulle infinna sig på plats vid morgondagens allsång. Om bara alla skulle tänka så skulle det komma mycket folk och ge mycket i kollekten. Om det nu var så som han menade? Vi får se.

Man blev riktigt överraskad av det stora spaltutrymme som gavs för brevet till Öja-Gust. Jag undrar om de allierades landstigning i Normandie fick lika mycket utrymme på sin tid. Det verkar nu som brevet skulle ha fått karlebyborna och nedervetilborna på fötterna, och till och med arrangörerna  förlänade mig två fribiljetter till nästa onsdag, som tack för den björntjänst jag gjort dem.

Om broder Gust skulle finna intresse av att närvara vid nästa bal, kunde jag gärna tänka mig att överlämna en av biljetterna till honom. Gust kunde sedan komma via mig, och sedan kunde vi tillsammans “göra” Kerttuankylä, eller Lahdenkylä som det borde heta enligt egna bysbor. Det är annars med spänning som jag motser vad Öja-Gust håller på att blanda ihop i sin nästa period. Säkert kommer jag att få saftiga pikar, men det bryr jag mig inte i — lika lite som jag tror att Gust bryr sig i vad jag “rållar”. För en stor del av vad vi trycker ur oss “har int hövo å int fööträ”.