Sedan jag nu offentligt framträtt vid Kovas, finns det vissa personer som tvivlar på mina piruetter och åttor i Kovasbacken. Klart att det ibland kan få vissa komiska drag, som nu förra helgen då jag fick mjölksyra i knäskålarna och benen plötsligt x-ade sig. Jag såg det inte själv i grodperspektiv men jag tyckte att min hux flux-gjorda inbromsning fick min överrumplade kroppshydda att likna Kolmoskanavas testbild plåtad med en kamera som varit försedd med ett s.k. “fisköga”. Inte blir man sedan glad om en tulta på några vårar glatt passerar en där man står och försöker samla ihop benpiporna. Värre gick det när jag förra sommaren hoppade längd efter 25 års frånvaro från gropen. Efter en slunkande och andfådd ansats landade jag överraskande på det mjukare underlaget. Men nedslaget var ändå så kraftigt att jag tyckte att revbenen kom i oordning. Så nästa gång kommer jag att numrera upp revbenen på samma satt som man förr numrerade stugstockarna, då blir det lättare att ordna upp dem på nytt. Det är inte lätt att vara idrottare.

Lätt blir det inte i sommar heller för de sexton som skall deltaga i turbotävlingen den 18 juli. Anmälningarna är klara och de som nu får börja hårdträna är följande: Turbo-Woman-klassen: Maj-Lis Kujala, Helena Hansson, Siw Yläinen, Inger Vidjeskog, Anita Bodbacka och Marit Kolam. Turbo-HeMan-klassen: Torolf Nygård, Lalle Broberg, Harry Byskata, Harry Dahlvik, Alf Widjeskog, Heimer Furu, Bengt A Hästbacka, Bror-Erik From, Bo Zittra, Bernhard Lassas, Stig-Gustav Knutar och Carl-Gustav Skullbacka. Alla anmälde sig inte frivilligt, men sedan man prasslat med en Chydenius i luren en kvart blev det nog fart på turbokontrakten. Man kan redan inför sitt vitöga se vilka dårskaper de ovannämnda kommer att prestera iklädda sina långrandiga trikåer.

Nu är det andra gången jag får min lunch med ärtsoppa och pannkaka förstörd av terjärvmarthorna. Efter nästan avslutad lunch, och medan man ännu känner de sista dropparna av President rinna nedför röret blir man bryskt avbruten av Nabb-Elsa som nästan med våld för mig in i ett av Pärlans kabinett. Plötsligt står man öga mot öga med hela den församlade marthaledningen. Man behöver inte vara någon Einstein för att då förstå att “i sko vaal frååga om na beisas”. Förra gången lät jag lura mig, men man blir mera slipad med åren, så nu skulle de inte få “tjöti fö assit”. “Kött mot kött” tänkte jag och lovade att vår firma donerar inköpt kött, men i gengäld ville jag ha en turbokandidat ur församlingen. Enhälligt beslöt ledningen då att överlämna Inger vilket noterades med tacksamhet. Vad blir nu följden av denna session bakom lykta dörrar. Jo, marthorna kommer att ställa till med en “feitisdag”-fest inkommande tisdag, den 3 mars. Mellan halv elva och halv två serveras och säljs en smaklig ärtsoppa och goda våfflor på församlingshemmet i Terjärv. På våfflorna får man sedan hemmagjord jordgubbssylt och grädde. I fjol tog maten slut innan kunderna tog slut, men nu lovar marthorna att kundernas pengar kommer att ta slut innan soppan tar slut. Så nu vet terjärvborna var de skall inta sin måltid nästa tisdag.

Årets terjärvrevy var verkligen bra. Det man lade märke till var att de agerande nu bättre kan sina repliker. Förr förlitade man sig på en “luntanlapp” i Klubb-77-lådan, men nu pratade man “naturligt”. Man fick verkligen beundra en bland de många som var bra, nämligen Kaj Backman. Det var verkligen Lasse Pöysti i unga år som man såg i Kaj. Revyn hade den rätta humorn. Självcensuren hade fungerat bra för det blev inget onödigt svärande, råa ord hade lämnats bort o.s.v. Andra akten med södernresan var verkligen underhållande och rolig, fick verkligen en att tänka på kommande tider.

Terjärv TV har två sändningar denna vecka. Ikväll testas Gösta Svenfelt av terjärvborna i en direktsändning, följt av ett entimmesprogram i vilket deltar alla SFP-kandidater i Österbotten, Viktor Hurmio m.fl. I morgon onsdag blir det direktsändning från Kronoby kommunfullmäktiges sammanträde i Terjärv. Därefter blir det några veckors uppehåll för då befinner sig halva TV-personalen på en viss vulkanisk ö och avnjuter lugn och ro — långt borta från allt vad media heter. Trodde man! Endast 1,5 km bort ligger Öb:s ej utsände Lukkarinen och följer med ens förehavanden. Då har det ibland funnits vissa elaka tungor som sagt att Öb aldrig är på plats?

Hasta la vista!

 LOFFE