Så blev man också denna vinter överrumplad av det alltför
fort påkommande Forsbackaloppet inkommande söndag. Att delta i denna
prestigefyllda kraftmätning utan en enda kilometer bakom sig kunde nog bli allt
för betungande. Men säkert finns det andra som kommer att ställa sig på
startlinjen. Slalomsäsongen har jag inte heller kommit i gång med trots att
julgubben försåg mig med en ny utrustning. Men det kan ju inte bli en vinter
utan några besök vid Kovasbacken.
Ack, dessa överambitiösa socialdemokrater. Nu har man hållit
på med att pussla om sina gubbar och gummor i ministerierna och i riksdagen.
Den uppkomna situationen påminde mycket om då jag utfodrade mina hönor. Då jag
kastade ut en brödbit sprang alla dit. Den ivrigaste kom ju först och började
äta. För att de andra också skulle få någonting kastade jag ut en ny brödbit på
en annan plats i buren och dit sprang då alla till och med den som försökte
sluka första biten. Hon kunde inte lita på att den egna biten var lika bra som
den andra biten som kastades ut. Då kan ju en och var förstå hur det såg ut då.
en brödbit hela tiden var i luften. Det blev ett springande hit och dit och man
visste inte om man skulle svälja det man fått eller fortsätta att dregla. Det
var nog tur att sossekarusellen fick ett slut, för ett tag var jag rädd att den
socialdemokratiska yran skulle sprida ut sig över hela landet, och ifall
sossarna hade tagit slut i riksdagskön till de höga posterna, hade de kunnat gå
så långt med tiden att Plogman blivit talman. Kanske det varit lika bra.
Tack Gust för att du bad Elsa hälsa. Jag fick just genom
henne veta att broder Gust nyligen har återkommit till fosterlandet efter en
kortare dans- och romansturné till umeåtrakten. Allas vår kära broder hade där
i gammal god stil kurtiserat med medhavda damer och någon popularitetssvacka
tycks han inte ännu befinna sig i. Man hörde också vissa antydningar om att
Gust blandat till det lite grand med kartläggningen av körrutterna och fört in
damerna på fel väg. Något som damerna nu frågar sig är om det var den mänskliga
faktorn, som spelade ett spratt eller om åldern börjar ta ut sin rätt. Det är
nog orsak att i framtiden följa med vad Gust håller på med.
Inkommande tisdag, den 7 februari, lär det igen vara
feitisdaan. Tänk vad åren och håren går. Igen har jag hemsökts av
terjärvmarthorna som bett om en köttbit, och dessa marthor fortsätter på sin
luriga linje då det gäller övertalning och att få sin vilja igenom. Ifjol
störde de mig då jag höll på med efterrätten på restaurang Pärlan, men nu
ringde de upp mig sent just före midnatt under bästa TV-sändningstid. De visste
att då har jag inte varken ork eller tid att säga emot. Denna gång avgick ju
också en viss Helena med segern, för överlag behärskar marthorna detta både i
mat- och pratväg.
Nu på fastlagstisdagen bjuds det på ärtsoppa, våfflor och
sylt för den som hungrar, och det gör ju alla som tur är. Man kan komma till
församlingshemmet antingen för att äta där eller så kan man ta ett ämbar med
och bära hem det och avnjuta det i hemmets lugna vrå. Att för några tior få äta
ärtsoppa med efterrätt lättar inte mycket på sedeltryckes i nutidens stinna
plånböcker. Nu frågar sig kanske någon vad dessa pengar kommer att användas
till? Bl.a. tänker marthorna skaffa en ny dammsugare till pensionärshemmet,
något som säkert är välkommet. Ifjol blev det hundra par kaffekoppar till
sportstugan. Så nästa tisdag blir det då att styra stegen till
församlingshemmet och där hjälpa marthorna all hjälpa.
Fredagen den 10 februari får Terjärv besök av en
världspianist, för då spelar nämligen polacken Waldemar Malicki i Terjärv
skola. Skoleleverna i kommunen kommer också at få stifta bekantskap med honom,
för han kommer också att besöka två skolor, högstadiet och Terjärv skola. Denne
turnerande pianist lär plocka fram trettio pianokonserter ur minnet och vidare
kan nämnas att han ackompanjerar solisterna vid den årligen återkommande Maria
Callas-tävlingen i Milano. Detta besök blir verkligen någonting för varje
musikälskare.
På söndagskvällen, den 12 februari, blir det ett besök av
Svenska Kyrkans egen trubadur, Torkel Selin. De som sett på Sveriges TV minns
honom från program som Gospelsånger, Café Sundsvall och Söndagskväll. Eller
kanske någon hörde honom i Purmo kyrka i fjol. Den som inte sett eller hörs
honom där, har säkert hörs några av hans sånger som finns på hans tre LP-skivor
eller kassetter. Torkel han kunde inte komma till Forsas senaste sommar, men nu
är han här.
För tillfället pågår en konstutställning på sparbankens huvudkontor.
Under några veckor framåt finns det möjlighet att beskåda tavlor som målats av
Henrik Särs. Det är inte fråga om tavlor som var med på utställningen för två
år sedan.
LOFFE
|