Så lever vi igen i en
tid då världens bästa skidåkare och backhoppare skall koras. Vi bänkidrottare
får nu under elva dagar sitta paralyserade inför tv-flimret som i otaliga
direktsända timmar bjuder på snöprydda dalavyer och snoriga och flåsiga
närbilder på utschasade toppidrottsmän. Vi har våra favoriter och banne mig om
han eller hon inte vinner. Som tur var så såg våra damer till att vi fick två
medaljer redan första dagen.
Det är inte heller lätt att som amatör imponera i backarna.
Det fick undertecknad med fru erfara efter en blixtvisit till Suomutunturi. Där
kunde man för några timmar glömma arbetslöshet, HIV,
den nya världsordningen, New Age, Ru 486 (det nya abortpillret), droger,
satanism och andra samhällsnedbrytande inslag. Jag hade fallit för en långsluttande
pist, men det visade sig att den p.g.a. lågsäsong var stängd. Då man så en arla
lördagsmorgon klev i sina plastdojor och styrde laggarna mot barnliften, fick
man nog svälja stoltheten ner i knäna. Den känsla jag fick av den utforskande
blick som sexåringen gav mig i liften fick säkert mina ansiktsuttryck att likna
den osäkra grimas en påtittad byracka uppvisar under pågående bajsning.
Men efter några upp och ner,. kände vi oss som jämlika sedan
han accepterat mig som en i överkant väl tilltagen jämnårig. Senare försvann
han i proffspisten, medan jag fortsatte hålla rotation på babysittern. Det
räcker bra med en dag i en dylik lutning. Man blir en aning deppad andra dagen,
för man blir inte bättre. Andra dagen tog jag fram mina barriga skidor från
VM-året -74, och underligt nog passade vallan från mars -91, trots att
underlaget liknade gåshud. Mina mossbelupna pjäxor med Volvo-grillar hade
nackdelen (trots att det gällde fördelen) att de var bredare än spåren. Som ett finskt tåg
på svenska spår. Fel spårbredd. Då man pressade sig genom skaren såg det ut som
då plogbilen kommer. Det fina var ju att yrsnön täckte både tagg och plagg och
fick utrustningen att se fräsch ut.
Broder Heimer tycks genom sina många vallfärder till
EG-länderna ha tagit åt sig av att det mesta kan vara öppet på vilodagen. Hans
mycket högpoetiska och nästan paradisiska utläggningar om sinnestillståndet
runt kexmontrarna i det skotska höglandet ändrar inte grundtanken för
vilodagen. Hur man än blundar blir det försynta shillingklirret i kassaskrinen
inte till änkans skärv. Det blir inte direkt kristet om vi med vår familj gör
vårt livs ekonomiska placering eller inköp på vilodagen. Att få tacka mammon på
vilodagen. Men kristen moral i dag används lika mycket som mått som stenkast
och tuppfjät.
I en insändare i denna tidning finns det sedan sådana som
anser att om man bara lägger av en timme för högmässan så kan man resten av
vilodagen hålla på med vad som helst annat vardagligt. Vi får gott acceptera
utvecklingen i världen och bevittna kristendomens tillbakagång. Sedan vilodagen
farit får vi kanske se tideräkningen ändras. F.Kr. och E.Kr. som vi varit
vana med blir före vår tideräkning och efter vår tideräkning om det ens
blir det.
Så nalkas vi snart fastlagstisdagen, som infaller nästa
vecka den 23 februari. Som tidigare år kommer Terjärv Marthaförening att hålla
sin soppdag på församlingshemmet. Mellan halv tio och halv två säljer de
ärtsoppa och våfftor med sylt och grädde, samt hembakat. Den som inte vill inta
sin lunch på stället utan vill diska hemma kan ta med sig maten. Lämnar det
pengar kvar hos matgästerna går det att delta i ett lotteri med fina vinster.
De medel som marthorna får in kommer att användas till välgörande ändamål, och
det vet alla att marthorna vet vad de gör och ger till. I fjol gick det åt
mycket soppa och en och var vet vi att vi bör stöda marthornas verksamhet.
Vill också påminna om det lotteri med fina priser som pågår
för närvarande i Terjärv. De pengar som kommer in används för anskaffning av
nya stolar till församlingshemmet. Lottema finns bl.a. på affärerna. Terjärv-TV
har den senaste tiden enbart varit text-TV, men i dessa tider så kan man inte
leva på lokal-TV allena.
LOFFE
|