Du drömmer om att fly;
men du blir inte fri genom att rymma.
Om du flyr från dig själv
tar du ditt fängelse med på flykten

-Gustave Thibon, fransk filosof

Uttråkad?

Stanna. Se. Lyssna.

Vad man först och främst bör göra för att motverka tristess är - ing­enting. Sätt inte på TV:n! Börja inte med en hobby! Res inte iväg! Köp inte något! Följ i stället det visa råd som förr i världen stod före järnvägsöver­gångar: Stanna. Titta efter. Lyssna.

Att göra ingenting är det enkla, ra­dikala och så gott som omöjliga bote­medlet mot leda. Men de flesta av oss kan inte förmå oss att göra ingenting. Vi föredrar aktiva åtgärder och följer hellre det ofta givna rådet: "Sitt inte bara där, gör något." Det finns knap­past något sämre råd att följa. Om du vill veta vad verklig depression är så fortsätt att söka stimulans var gång du har tråkigt. Undvik att sitta ner om inte dina händer är sysselsatta med att sticka, dina öron är klistrade vid ra­dion, din mun knaprar på något eller talar.

Men om du verkligen vill arbeta dig ur ett mönster som får dig att känna dig nere så pröva en mer välbetänkt metod. Österländska filosofier och me­ditationsläror ger ett perspektiv på mänsklig tristess som vi västerlän­ningar så småningom kanske också börjar anamma: de anser tråkighet som en källa till friska krafter och ökad insikt, och inte som en fiende.

Vi tycker att världen är tråkig, sä­ger de, därför att vi envist håller fast vid samma roller, försvarsmekanis­mer, inre dialoger, vanor, rutiner. Vi tar död på förmågan att känna för­undran genom att klamra oss fast vid vår trygga ordnade repertoar. Vi av­skärmar oss från livgivande nytän­kande därför att vi upplever det okända och främmande som alltför hotfullt.

Men det finns ett sätt att bryta sig loss, att fly ut ur det egna jagets fäng­else som vi har skapat. Österländska medvetenhetsövningar börjar med att individen helt enkelt sitter, låter tan­karna gå, räknar sina andetag, iakttar. Granska ditt sätt att stänga dig inne så lär du dig hur du ska öppna dig. Stu­dera hur du upprättar dina försvarsmekanismer. Följ Sokrates råd: Känn dig själv.

Sätt dig ner och följ dina tankars flykt. Lyssna på dina egna inre dialo­ger. Bli uppmärksam på dina rutiner, hur du upprepar dig, dag efter dag. Lägg märke till hur du tänker, kän­ner, gör och föreställer dig samma sa­ker om och om igen. Hur många gånger har du haft samma gräl med din äkta hälft? Hur många gånger har du givit dina barn samma råd? Hur många gånger har du i tankarna åter­upplevt den traumatiska händelse som förklarar (och rättfärdigar) hurdan du är i dag?

Neuros är att ha fastnat i ett enda sätt att se, att känna och att handla. De flesta av oss lägger oss till med nå­got neurotiskt beteende och fastnar i det. Vi blir vanemänniskor, beroende, isolerade eller ovänliga. Dag efter dag tråkar vi ut oss själva och andra ge­nom att använda samma gamla tion­del av vår potential. När du blir till en roll - läkare, jurist, husmor - och identifierar dig med rollen bäddar du för en personlighetsbegränsning som leder till tristess.

Att inse att du tråkar ut dig själv är första steget till att öppna dörren till din outforskade potential. Observera dig själv och se hur du i allmänhet reagerar. Det blir början till att du blir mottaglig för annorlunda erfaren­heter. Din trista värld blir större och intressantare.

Men akta dig för att bli beroende av spänning och omväxling, också själv­upptäckandets spänning. Livet är helt enkelt inte spännande jämt. Njut av dess naturliga ebb och flod. Som Bert­rand Russell formulerade det: "En viss förmåga att stå ut med att ha trå­kigt är en förutsättning för ett lyckligt liv. De flesta ryktbara människors liv har inte varit spännande utom under några få odödliga ögonblick. En gene­ration som inte står ut med att ha trå­kigt blir en generation av medelmåt­tor."

Lägg märke till allt som händer. Det viktigaste instrumentet som vi be­höver för att inte bli fångar i våra egna jag är vakenhet eller medvetenhet. Lär dig koncentration. Försök bli en mild iakttagare, en ärlig bevakare av ditt inre liv och av världen omkring dig. Denna enkla men svårgenomförbara ordination kommer inte att en gång för alla bota din leda, eftersom tristess är en ofrånkomlig del av livet. Men det är en ordination som för dig ut på en färd där ditt jags gränser vidgas så att du med tiden kan leva fullt och helt i denna vår värld av under.

Genom att öva dig i konsten att göra ingenting kan du i själva verket lära dig det mest verkningsfulla sättet att agera. Du kan återerövra den revolu­tionerande tystnad som är källan till nyskapande handling. Som Cato skrev: "Aldrig är man mer aktiv än när man gör ingenting, aldrig är man mindre ensam än när man är för sig själv."

Sam Keen