Samspel mellan dröm och verklighet

Mardrömmar som återkommer - och även lyckliga drömmar - har ofta sin grund i upplevelser i vaket tillstånd.

Nu anser en del psykologer att vi kan påverka våra drömmars innehåll så att de gagnar våra intressen.

En ung man som jag känner hade en mardröm som återkom gång på gång: den dag då han ska få sitt avgångsbetyg från college upptäcker han att han inte kan ta sin examen därför att han har glömt att gå en kurs som krävs. Ändå tog han faktiskt sin exa­men med höga betyg för fyra år sedan. Då han diskuterade detta med vänner fick han veta att åtskilliga av dem har samma dröm - och fadern till en av dem har haft den i över 30 år!

Denna historia kan förefalla märk­lig, men drömforskarna konstaterar att en stor procent av både vuxna och barn har återkommande drömmar som ofta uppvisar förvånande likheter till både innehåll och ämne, även om de inte alltid är exakt likadana.

Min unge väns mardröm är till ex­empel en variant av det som drömforskarna kallar "examensdrömmen". "I en del versioner", säger Werner Karle, psykolog vid Center Founda­tion i Los Angeles, "har den som drömmer inte hunnit förbereda sig för sin examen. I andra kan han inte hitta den lärosal där den ska hållas. I ytter­ligare andra klarar han sig inte därför att han har läst fel ämne."

I obehagliga drömmar ingår också att man blir skadad eller befinner sig i fara, faller, jagas, flyr från en fiende eller upptäcker att man visar sig na­ken offentligt. Trevliga drömmar som återkommer har en benägenhet att koncentrera sig på situationer där den som drömmer är älskad eller beund­rad, utför någon hjältemodig bragd el­ler visar sin fysiska eller intellektuella överlägsenhet genom att erövra ett pris eller segra över en fiende.

Undersökningar som gjorts av Ro­salin Cartwright, som är ordförande vid psykologi- institutionen vid Rush-Presbyterian-St.Luke's Medical Cen­ter i Chicago, visar att drömmar som återkommer är en aning vanligare bland kvinnor än bland män och med större sannolikhet är obehagliga. Cartwrights intervjuobjekt rapporterade att de var mer medvetna om att de drömde och troligen oftare kände igen sina drömmar sedan tidigare när de var deprimerade, upprörda eller stres­sade i sin vakna tillvaro.

Varför är så många drömbilder li­kadana för så många människor? "Därför att mängder av män och kvinnor har likadana upplevelser och attityder till olika företeelser", förkla­rar Cartwright. "En vanlig ångest­dröm är att man missar ett flygplan eller ett tåg. Detta är inte bara något som många är rädda att göra, utan det kan också visa att många prestationsinriktade människor är oroliga för att bli efter."

Människor som har återkommande drömmar som inte är skrämmande be­traktar dem som måttligt intressanta, kanske tillfälligt oroande men i övrigt betydelselösa. Cartwright delar inte den uppfattningen. "Drömmar som fastnat i återkommande mönster kan vara ett tecken på att andra delar avens liv förträngs av gamla önskningar, gamla ståndpunkter, gamla konflikter. De känslor som ens drömmar ger upphov till - lycka, förlägenhet, besvikelse, ledsnad - ger en antydan om vad som håller på att hända eller vad man fruktar eller önskar ska hända när man är vaken."

Känslorna i drömmen återspeglar de man hyser i vaket tillstånd. Därtill kommer att de påverkar ens vakna känslotillstånd också. "De känslor av förtvivlan, besvikelse eller vrede som dominerar i de flesta återkommande drömmar stannar kvar sedan själva drömmen är glömd", säger psykologen Richard Corriere. "Dessa drömrester kan störa ens välbefinnande under resten av dagen eller kanske under ens återstående liv."

För några år sedan ledde doktor Cartwright ett experiment med en grupp om 60 nyskilda kvinnor. Många av dem drömde gång på gång att de försonades med sina före detta män. "I drömmarna tyckte de att det kändes underbart", säger Cartwright, "men när de vaknade och måste inse att skilsmässan var ett faktum återkom nedstämdheten snabbt."

Skulle man kunna lära de här kvin­norna att sluta med sina gamla dröm­mar och gå över till nya? Cartwright uppmanade varje kvinna med detta problem att föreställa sig att när hen­nes förre man dök upp i hennes dröm hälsade hon honom inte längre väl­kommen tillbaka. I stället tog hon emot honom med upplysningen att hon gift om sig. "Det var inte san­ning", säger Cartwright, "men det skulle kunna bli sanning. Och kvin­nan skulle åtminstone se framåt i stäl­let för bakåt." Förvånande nog lycka­des åtskilliga av kvinnorna ta in denna ändring i sina drömmar och gav där­med viktiga nya belägg för att männi­skor kan öva upp sig så att de behärs­kar vissa delar av sitt beteende i dröm­men.

Tanken att man skulle kunna styra sina drömmar uppmärksammades för första gången på 1950-talet, då psykologen Kilton Stewart publicerade skild­ringar av Senoistammen i Malaysia som lär sina barn hur de ska drömma. En Senoiyngling som vaknar upp­skrämd därför att han förföljts av en tiger uppmanas att tala om drömmen och blir tillsagd att om den återkom­mer måste han ställa sig öga mot öga med odjuret så att det ser att han inte är rädd. Om tigern fortsätter att närma sig beordras ynglingen att skrika och försöka skrämma den tills hjälpen kommer.

Senoistammens princip att varje dröm kan ges en positiv effekt testades av Patricia Garfield, en psykolog i San Francisco som länge besvärats av en skräckdröm. "Den grundade sig på en händelse som inträffade när jag var 13 år", säger hon. "Ett pojkgäng försökte överfalla mig i en skog. Jag lyckades komma undan, men jag fick en dröm som återkom gång på gång, och där mötte jag människor som ville göra mig illa. Jag kom alltid undan, men när jag vaknade kände jag mig vett­skrämd och försvarslös."

Några veckor efter det att Garfield beslutat pröva Senoiprincipen drömde hon att hon och hennes dotter kom gående i en skolkorridor då en grupp hotfulla ungdomar spärrade vägen för dem. Först sprang hon, sedan mindes hon att hon skulle ändra sin inställ­ning, och i stället för att springa där­ifrån höll Garfield stånd, slog omkring sig, sparkades och skrek så högt hon kunde. "Plötsligt hade jag något att försvara mig med och kunde skrämma  iväg plågoandarna", berättar hon. "Det bästa av alltsammans var att det kändes bra när jag vaknade, och drömmen kom aldrig tillbaka. Det är tydligt att rädslan som låg på lur i mitt undermedvetna äntligen hade försvunnit."

För att kunna ändra sitt beteende i drömmen måste man vara medveten om. att man drömmer, och man måste behärska konsten att ändra på sina handlingar mitt i drömmen. "Efter­som inget av detta är lätt", påpekar Richard Corriere, "är det klokt att koncentrera sig på att ändra på sitt be­teende och sitt synsätt i vaket tillstånd. Ens drömmar kan visa vad det bör vara för ändringar, och förändring­arna kommer i sin tur att ge mer till­fredsställande drömmar."

Corriere berättar om en kvinna som regelbundet drömde att en enorm våg drog ut henne i havet och hotade att dränka henne. Andra människor be­fann sig för långt bort för att se hur hon kämpade i vattnet, och hon var alltid för paralyserad av skräck för att ropa på hjälp. När Corriere frågade om det fanns några paralleller mellan hennes drömmar och hennes vakna tillvaro erkände kvinnan att hon ofta kände sig nedtyngd av ansvaret att ha en anställning och sköta ett hem, men hon ville inte gärna be familjen om hjälp.

Corriere övertygade henne om att hon hade all rätt att be om hjälp och att hennes familj inte skulle tycka mindre om henne för det. "Hon för­sökte med det", säger han, "och då försvann drunkningsdrömmen. Även om många av hennes drömmar fortfarande utspelas på stranden står män­niskorna där närmare henne nu och vanligtvis har hon trevligt tillsammans med dem."

Psykologerna vid Center Founda­tion förslår att de som vill dra nytta av sina återkommande drömmar ska stäl­la tre grundfrågor till sig själva: Hur upplever jag den här drömmen? Är jag huvudpersonen? Hur skulle jag kunna ändra den här drömmen så att den kändes bättre för mig?

Corriere har lagt märke till att människor som har drömmar där de är åskådare eller offer i stället för huvudpersoner ofta har för vana att låta andra bestämma över deras liv. "Om man är passiv i sina drömmar ska man försöka bli mer aktiv och bestämd i sin vakna tillvaro."

Även när någon är huvudperson i en dröm har han eller hon svårt att inse vad drömmen beror på. Corriere berättar om en 15-årig pojkes åter­kommande dröm om hur han är jockey och rider den segrande hästen i ett viktigt lopp. "I verkligheten", säger Corriere, "var pojken allt annat än en vinnare. Han var en svag elev som alltid hade problem i skolan."

Corriere upptäckte att pojken var mycket medveten om att han var så kortväxt och att han var osäker på sig själv i sällskap med andra. Men hans dröm hade gett honom en chans att känna sig framgångsrik. Corriere fö­reslog att han skulle försöka hitta me­toder att kopiera det i sin vakna till­varo.

"Han hittade en idrottsgren, tennis, där kroppslängden inte hade någon betydelse, och han tränade tills han blev riktigt duktig", berättar Corriere. "Detta stärkte hans självkänsla och han började känna sig obesvärad i and­ras sällskap. Han tog itu med sina stu­dier. Det dröjde inte länge innan han kände sig lika tillfredsställd med sig själv i verkliga livet som han gjort i sina drömmar."

Det är inte alla historier om åter­kommande drömmar som slutar så lyckligt, men nästan alla kan åtmins­tone ge en god början. Werner Karle kände en man som tidvis drömde exa­mensdrömmen, trots att han sedan många år var en framgångsrik läkare. "Så småningom märkte han att dröm­men uppträdde enbart när han kände sig orolig eller osäker och att den alltid kom honom att känna sig ännu säm­re", säger Karle. "Han blev av med de känslorna - och drömmen - genom att säga till sig själv: Jag klarade alla de där svåra proven. Jag tog min läkar­examen. Det finns ingen anledning varför jag ska oroa mig för att jag inte ska kunna klara den uppgift jag nu står inför."

Att inte blunda för de farhågor eller förhoppningar som en återkommande dröm avslöjar är första steget till att övervinna respektive infria dem. Om vi använder våra drömmar för att upptäcka och inse våra verkliga käns­lor ger vi drömmarna en positiv effekt och förvandlar våra drömfiender till hjälpsamma vänner.

Alice Fleming