Artighet - en historisk dygd

Fint sätt har sina goda skäl och sitt chockerande ursprung.

Många av oss tyc­ker nog att vi ohövlig tidsålder, att det var bättre förr. Sjutton­hundratalets England är till exempel känt som en höjdpunkt i umgängets förfining. Vi ser nostalgiskt tillbaka på mjukt stearinljussken, utstuderade artigheter, handkyssar - och vill inte se den brutala verkligheten i en epok då man ofta duellerade till döds och då gentlemän förväntades supa sig un­der bordet.

Sederna förändras. I våra dagar anses det fint att hålla sig ren - vi lägger ner oerhörda summor på pro­dukter som ska hålla oss "fräscha". På 1700-talet däremot avrådde de flesta läkare och kyrkliga auktoriteter från bad, och damernas extravaganta frisyrer var ofta fulla med löss. Det faktum att sederna förändras komplicerar hela äm­net. Ett exempel: på 1700-talet ansågs det inte oartigt att behål­la hatten på inom­hus. Man tog av sig den för att hälsa på en dam, men sedan skyndade man sig att sätta den på huvudet igen.

Detta hade en enkel orsak. För det första fungerade hatten som rangbe­teckning genom många århundraden - en tydlig statussymbol; för det andra var det svårt att dra blankt om man hade en hatt i handen.

Av detta kan vi lära oss en hel del. För det mesta är fint sätt bara skyddsåtgärder som behövs i ett visst kulturskede. Sederna blir ibland formella och rent symboliska, men de har alltid sitt ursprung i ett prak­tiskt behov. Vi brukar ju skaka varandras högra hand när vi möts, en formell sedvänja utan nutida be­tydelse. Men i en tid då alla bar vapen betydde handslaget att man var beredd att mötas utan vapen i hand; det var ett fredstecken. Vad vi ser som "fint sätt" betydde bara: "Jag tänker inte använda våld just nu, om du inte heller tänker göra det."

I samma anda är hedersplatsen vid bordet till höger om värden. En teori om ursprunget till denna sed är att en högerhänt man hade svårt att sticka kniven i värden om han satt till höger om denne. Det säkraste stället att placera en rival blev så småningom på hedersplatsen.

Vart vi ser finner vi misstänksam­heten bakom artigheten. Förr i tiden brukade värden smaka på vinet in­nan det serverades - inte för att kon­trollera dess kvalitet, utan för att be­visa för gästerna att det inte var för­giftat. Munskänkens silverkanna var ett tecken på värdens välvilja mot gästerna: silvret ansågs neutra­lisera gifter i vinet.

Varför låter vi äldre eller mer framstående personer gå före genom dörren? En teori hävdar att det un­der medeltiden var klokast att låta den starkaste gå ut först genom slottsporten, eftersom det ju alltid fanns risk att han skulle mötas av beväpnade motståndare eller uppro­riska bönder med liar och hötjugor. Så småningom blev det en heders­sak. Man förutsatte att den mest framstående var den starkaste, och även om han inte var det kunde han ju knappast neka.

Artighet är samhällets sätt att olja maskineriet. Om man inte smörjer relationerna hettar det till, och då utkämpas onödiga strider. Det är också bra att ha fint sätt så att man kan lägga av det en stund för att visa att man menar allvar. När den ame­rikanske presidenten Dwight D. Eisenhower blev röd och började svära tog folk betäckning omkring honom, för i vanliga fall var han nästan över­drivet hövlig.

Folk med fint sätt klarar sig bättre än andra i nästan alla lägen. De flesta förhandlingar vore till exempel omöjliga utan fint sätt - det förkla­rar varför diplomater är kända för sin artighet. De bästa advokaterna brukar också vara utsökt hövliga. Se upp för den som aldrig höjer rösten och ständigt är lika artig - han kan just förbereda sig till att ge dig en dolkstöt i ryggen!

På 1800-talet var de flesta av Amerikas stora revolvermän kända för sin överdrivna artighet. De var alltför väl medvetna om att minsta sammanstötning kunde leda till en ny duell. Fint sätt hjälpte dem att överleva, för inte ens den bäste skytt kunde ha tur varje gång. De skröt inte; de var lågmälda och hövliga. Om "Vilde Bill" Hickok sades det att i samma ögonblick som han slutade le mot en man så var den mannen död. John Wesley Hardin försökte alltid övertala dem som ville duellera med honom att i stället låta honom bjuda på ett glas.

Trots mänsklighetens rykte för våldsamhet vill de flesta helst und­vika konflikter. Och fint sätt är till just för att undvika konfrontationer. Fint sätt är civilisationens triumf över barbariet, det innebär att själv­bevarelsedriften kommer till en förnuftig användning. Fint sätt visar i de allra flesta fall inte svaghet utan klokhet.

När allt kommer omkring vinner man ingenting på att vara grym mot andra, vare sig det rör sig om små vardagligheter eller större sammanhang. Artighet är människans sätt att säga: "Vi ska inte slåss i onödan."

Och större visdom finns kanske inte – inom diplomatin, inom affärslivet, i kärleken och äktenskapet, i vardagslivets alla skiften. Med artighet kommer man betydligt längre än utan.

Michael Korda