Ibland kan ett bestämt "nej" vara allt annat än negativt.

Säg inte "ja" om du inte menar det

Jag var ledsen över att förlora Jean som granne, och när jag sa till henne att jag hoppades att vi snart skulle träffas igen, så menade jag det verkligen. Ändå rå­kade jag i bryderi när hon skrev och berättade att hon tänkte komma och hälsa på mig med sina barn och hunden och att hon såg fram emot att få vara tillsammans med oss ett par tre veckor.

En vän som det kan vara trev­ligt att få ett kort besök av är inte nödvändigtvis en människa som man vill ha omkring sig dygnet runt. Jag bävade vid tanken på Jeans livliga pojkar och hennes jättelika schäfer­hund. Men hur ska man kunna säga nej till en vän? Jag skrev några ra­der och försäkrade henne falskeligen att vi gladdes åt att få träffa dem.

Varför lät jag inte Jean veta san­ningen — att jag skulle ha upp­skattat ett kort besök, men att tre veckor var för mycket? Därför att jag som de flesta människor avskyr att säga nej. Ställd inför konflikten mellan vad andra vill att jag ska göra och vad jag själv vill, så kan jag inte välja att följa mina egna önskningar utan att plågas av skuld­känslor.

Att hjälpa andra är en viktig uppgift här i livet, men det innebär inte att vi måste sätta till tid och krafter för vem som helst som ber oss om det. För att ett handtag ska uppskattas och ha något verkligt värde måste det erbjudas spontant av någon som önskar vara till hjälp. Om du ständigt säger ja och ändå känner dig skuldmedveten, utnyttjad och inte alls uppskattad, så säger du ja av fel orsaker.

Här är några av de vanligaste:

För att vinna uppskattning och bli accepterad. Alla vill vi bli om­tyckta, och när vi känner oss lite osäkra — kanske därför att vi just flyttat till ett nytt bostadsområde eller är nya som medlemmar i en klubb eller förening — så anstränger vi oss extra mycket att vara "trevli­ga". Så t.ex. fick en ung kvinna plats för sitt barn på ett daghem som drevs kollektivt. Fast besluten att göra ett gott intryck åtog hon sig en del uppdrag och den dagliga städningen när andra inte tyckte sig hinna med det. Huvudvärk och ner­vositet blev följden. Och fortfaran­de stod hon utanför, eftersom hen­nes duktighet fick de andra att kän­na sig obehagliga till mods.

För att inte såra andras känslor. Det är alltid obehagligt att göra nå­gon man tycker om besviken. När en god vän bjuder er på middag tillsammans med ett par som ni har svårt att tåla så tackar ni ja — trots att ni vet att er värd och värdinna kommer att märka spänningen. Re­sultatet kan mycket väl bli att ni så­rar deras känslor — det som ni helst av allt ville undvika.

För att försätta andra i tacksam­hetsskuld. Du går kanske med på att vattna grannarnas blommor och ge deras katt mat under deras se­mester, i förhoppningen att de ska ta hand om era hundar över jul­helgen. Du kan råka ut för en stor missräkning. Om å andra sidan nå­gon som du knappt känner frivilligt erbjuder sig att se till din tvååring medan du handlar, insisterar på att få ge dig blomsterlökar till trädgår­den och hemlagad marmelad till frukostbordet, så var på din vakt! Vederbörande väntar sig kanske en gentjänst, av emotionellt eller ma­teriellt slag.

Varför är det så viktigt att lära sig att säga nej? Därför att varje gång du går med på något som du inte verkligen vill, så lagrar du bitterhet inom dig själv. Till sist kan denna uppdämda harm och förtrytelse leda till att du blir deprimerad, eller får huvudvärk, magsår och andra psy­kosomatiska sjukdomar.

Ett välmotiverat nej är ett sätt att visa att du har rätt att vara dig själv. Det ligger inget skamligt i att visa var gränsen går för din gene­rositet och tolerans. En del män­niskor som gjort osjälviskheten till sin livsprincip förtrycker sitt eget jag. Fastän de uppträder som om de vore ädlare än de människor de hjälper, så betraktar de sig ofta själ­va som mindervärdiga. Deras tid och krafter är oviktiga och betydel­selösa, menar de. Men en verkligt osjälvisk människa måste respektera sitt eget människovärde lika väl som andras. "Om det är en dygd att älska sin nästa som människa", skrev psykologen Erich Fromm, "så måste det vara en dygd — och inte något fel — att jag älskar mig själv, eftersom jag också är en människa."

När bör då en människa med självrespekt säga nej? Här är någ­ra riktlinjer:

Säg nej till tanklösa, otillbörliga krav. Du är en människa, inte ett par händer eller ett transportmedel. Om en väninna ber dig köra henne den långa vägen till flygplatsen när hon ska resa på semester och det finns andra kommunikationer dit, så bör du inse att det är en otillbörlig begäran och avslå den. Om hon å andra sidan har bråttom att komma iväg för att hennes mor ligger för döden, vill du säkert köra henne till flygplatsen om du har möjlighet.

Säg nej till sådant som strider mot dina egna värderingar. Du be­höver exempelvis aldrig känna dig tvingad att ljuga för andra männi­skors skull — för att ett barn vill ha "sjukintyg" som ursäkt för att han eller hon inte gjort hemläxorna, el­ler för att en vän begär att du ska svära falskt för att skydda eller hjäl­pa honom.

Säg nej till sådant som andra bör göra själva i sitt eget intresse. Det finns tillfällen när föräldrarna med glädje kan ge sin son ett handtag med ett extrajobb han har åtagit sig — därför att han är sjuk, till exem­pel. Men om han ber om hjälp där­för att han måste träna för att kom­ma med i fotbollslaget bör de absolut säga nej. Har pojken väl en gång tagit på sig ansvaret för det här ex­trajobbet så bör han antingen axla bördan eller sluta med arbetet. Föräldrar som alltid visar tillmötesgå­ende i sådana fall skapar ett farligt prejudikat: de lär barnet att det går bra att lova mer än man kan hålla, därför att det alltid finns någon an­nan som kan rycka in i ens ställe.

Säg nej till alla krav som är oför­enliga med dina egna prioriteringar. Om du är övertygad om att familje­lyckan ytterst beror på det kärleks­fulla och trygga förhållandet mellan dig och din make, bör du avslå alla krav som innebär att barnen får gå före allt annat. Din pojke bör inte få åka på tennisläger på sommaren om det innebär att hans far måste arbeta övertid hela vintern för att bekosta lägervistelsen. Även om lillflickan längtar efter en kattunge, får hon avstå från den om mamma är allergisk mot djurhår.

Säg nej till erbjudanden som bin­der andra mot deras vilja. Om dina föräldrar är bosatta långt borta och ber dig ta med hela familjen på be­sök hos dem över julhelgen, då är det svårt att säga nej. Men om dina barn har sina egna planer för hel­gen, eller om resan skulle innebära att ni fick lov att ta av besparing­arna för sommarsemestern, då är det inte själviskt att tacka nej. I realiteten skulle det vara själviskt om du tackade ja och på det viset befriade dig från dina skuldkänslor på andra människors bekostnad.

Hur säger man nej? Här är några förslag:

1. Gör det genast, innan några förhoppningar väcks. När din svär­mor frågar om du vill hjälpa till med något ideellt arbete är det fres­tande att skjuta på saken. "Jag vet inte. Jag får se om jag får tid.. . ." Det är bättre att säga: "Jag är led­sen, men den här månaden går det inte."

2.  Känn dig inte skyldig att moti­vera varje avslag.  Du har rätt att säga nej — ofta större rätt än den andra personen har att be om nå­got. Särskilt gäller detta när barn ställer orimliga krav. Om du har lo­vat barnen att bjuda dem på bio och köra dem dit men de kommer med andra och dyrbarare krav i samma ögonblick som de sätter sig i bilen, slå då av motorn och säg: "Nej hör nu, ni ville gå på bio, sa ni.  Du­ger inte det så stannar vi hemma." De flesta barn respekterar ett så­dant fast uppträdande.

3.  Försök att inte visa otålighet eller retlighet. Det är svårt att säga emot den som avslår en begäran på ett vänligt sätt.  I själva verket kommer du, så snart du har lärt dig att säga nej, att upptäcka att många gamla inre konflikter löses upp av sig själva. Du kan avslå en begäran med lugn och säkerhet.

4.  Försök komma med ett motför­slag när det är svårt att säga nej utan vidare. Din syster ringer: "Kan du ta hand om mina barn under förmiddagen? Jag har tusen saker att uträtta." Din instinktiva reak­tion är: "Inte i dag!" Hon känner sig inte sårad om du svarar: "Jag önskar att jag kunde det, men jag har också mycket att göra i dag. Kan jag hjälpa dig på något an­nat sätt — jag kanske kan uträt­ta något åt dig när jag ändå är ute?"

Skyldigheter mot familj, vänner och samhälle är ofrånkomliga fö­reteelser i den vuxnes liv, och en mogen människa välkomnar ansvar. Du skänker utan att vänta dig nå­gon erkänsla, väl vetande att det många gånger kan ge dig en erfa­renhet som är belöning nog. Men mogna människor inser också att de kan vara till effektiv hjälp bara om de är sig själva helt och hållet. Kort sagt, du själv är den du i första hand har skyldigheter emot.