| Barns sorg är randig |
| Skrivet av Mia Sjöström/svd.se | |||||||||||
| 2005-09-08 13:10 | |||||||||||
|
Publicerat 10 januari 2005 05:30
  På tisdagen kommer eleverna tillbaka till Ålstensskolan i Bromma efter jullovet. Rektor Gerda Bengtsson förbere- der sig för att kunna möta de tomma bänkarna. "Barns sorg är randig" I dag, eller i morgon, återvänder eleverna till sina skolor efter jullovet. Men några kommer att saknas. Och andra har mist föräldrar och syskon. Över hela Sverige har skolorna föreberett sig för denna tunga dag. I en vecka har rektor Gerda Bengtsson och övrig skolpersonal på Ålstensskolan i Stockholm arbetat intensivt för att kunna möta eleverna.
På bordet i Gerda Bengtssons arbetsrum ligger två pärmar märkta "Flodvågskatastrofen". De är redan fulla med e-post till och från föräldrar, lärare och stadsdelsnämnden. Skolan bad klassföräldrarna om hjälp med att lokalisera skolans 521 elever. Nu vet man att det saknas flera elever med familjer. Hur många det rör sig om vill Gerda Bengtsson inte säga innan namnen blivit officiella. Hon vet också att skolan har flera elever som befann sig i katastrofområdet och klarade sig, samt att en lärare har blivit allvarligt skadad. - Här i Bromma är många släkt eller nära vänner. Många föräldrar har vuxit upp i området och de flyttar tillbaka hit när de själva får barn. Vi vet ännu inte vilka relationer våra elever har till de saknade familjerna. När vi ses på trettondagen har Gerda Bengtsson precis kommit tillbaka från sin egen utlandssemester. Fast större delen av semestern har hon ägnat åt krisen och spenderat dagarna i telefon. Strax ska hon träffa en extern expertgrupp. Under morgondagen samlas de lärare och den fritidspersonal som saknar elever i sina klasser. På kvällen bjuder skolan in till föräldramöte med präster, psykologer och representanter från socialnämnden närvarande. På söndag träffas skolans krisgrupp. Måndag är studiedag som hela personalstyrkan på 85 personer ska ägna åt krishantering. - Det är en ohygglig sorg när ett barn i klassen saknas. Det är viktigt att vi i personalen träffas och pratar, hjälper och stärker varandra så vi kan möta barnen på ett bra sätt. I morgon tisdag börjar eleverna i skolan igen. Efter en minnesstund i aulan ska eleverna samlas i sina egna klassrum. Där kommer man sitta tillsammans i ring och varje elev får svara på frågorna "Var var du när det hände? Vad kände du då?" i ett första varv och "Vad tänker du nu?" och "Vad tänker du om framtiden?" i ett andra varv. - Vi kommer att ha tända ljus i klassrummen och bilder på de saknade barnen. Det finns viktiga ritualer för barn i sorg och vi kommer fortsätta med sådana här gruppsamtal framöver. Men barnen ska också få rita och bearbeta om det som hänt på andra sätt, säger Gerda Bengtsson. - Samtidigt är det viktigt att snabbt komma tillbaka till vardagen. Men vi måste vara oerhört känsliga för vilka barn som inte klarar av det. Vi får ta en dag i taget. Det är så tungt det här, säger Gerda Bengtsson med en suck. Ögonen fylls med tårar. - Det gäller att vi är starka för barnens skull. För att stötta skolpersonalen inför skolstarten och dela med sig av sina erfarenheter av sitt arbete med barn i sorg och traumatiserade barn, håller Rädda Barnen öppna seminarium i Stockholm, Göteborg och Malmö. En av de som talar i Stockholm är Lotta Polfeldt, socionom på Rädda Barnens Centrum för barn i kris där hon i många år arbetat med barn som har mist en anhörig. - Det finns inget som är rätt, och ni kommer att göra många fel, säger hon och räknar upp en rad saker som ett barn i sorg behöver. Omhändertagande, trygghet, kontinuitet, fasta rutiner och vardag. Och att med jämna mellanrum få frågan "Hur är det?". - Det är viktigt att visa att vi inte har glömt bort det som har hänt. Jag arbetade för en tid sedan med 15-årig flicka som förlorat sin pappa. För henne är en drömlärare en person som lite då och då och frågar "Hur är det?" och innan ett prov undrar om man behöver plugghjälp. Då är det verkligen lätt att vara en bra lärare, säger Lotta Polfeldt och understryker vikten av att våga lyssna på barnen, även om svaret är tystnad. Barn i sorg och kris kan reagera med mardrömmar, ilska och tankar som snurrar i huvudet. Ofta kommer tankarna på natten när barnet ska sova. Då kan föräldrar och anhöriga hjälpa till med tröst, massage, musik och samtal. Det är de vuxna som måste hjälpa barnen att lappa ihop världen igen. - Barns sorg är randig. Barn orkar bara vara i sorg och smärta en kortare tid. Sedan behöver de leka. Och även i leken bearbetar de det som hänt, säger Lotta Polfeldt. De drabbade barnen kommer att behöva stöd och hjälp under en lång tid framöver. - Fråga varje drabbad elev om vad just den personen vill ha för stöd. Alla barn är olika och vill bli bemötta på olika sätt. Frågar vi inte är det stor risk att vi gissar fel, säger Lotta Polfeldt och tar upp årets kommande högtider som exempel. - Fråga hur barnet vill göra med skolavslutningen, kort till mors eller fars dag och så vidare. Men visa barnet respekt, ta inte upp saker inför alla i klassen. Eleven vill inte känna sig udda och utpekad, säger Lotta Polfeldt. En annan som talar på Rädda Barnens skolseminarium är psykologen Åsa Landberg. I sitt dagliga arbete träffar hon barn som upplevt trauman av våld och övergrepp. Nu har hon även träffat flera av de barn som kommer hem ensamma från katastrofområdet i Thailand. - Dra inte alla barn över en kam. Alla har upplevt olika saker, säger Åsa Landberg. Hon förklarar att ett trauma - en verklig outhärdlig och obegriplig händelse som går utanför våra referensramar - är känslomässigt överväldigande. Det är viktigt att de barn som varit i Thailand blir väl omhändertagna när de kommer hem, annars finns det risk att de kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom. Barnen behöver trygghet från sin omgivning och bekräftelse på att det som har hänt är verkligt och sant. Ibland kan de även behöva terapeutisk hjälp för att bearbeta det som hänt. - Var inte rädd för att möta dessa drabbade barn. Ni har redan mött barn som upplevt trauman av andra slag i era skolor. Marie Rehnstam är präst sedan 15 år i Höganäs kommun i Skåne. Under fem år arbetade hon som skolpräst i skolor där ungdomar tagit livet av sig eller blivit mördade. - Människor i kris gör ofta rätt intuitivt, men när de börjar tänka efter kommer felen. Jag satt ofta i lärarrummet och bekräftade personalen. Jag var som ett stort bollplank. De tänkte rätt men var osäkra och frågade "kan jag göra så här?" I början famlade även Marie Rehnstam själv i luften. Då, för tio år sedan, när en pojke i Bjuv blev mördad, fanns inga krisgrupper eller krisplaner. Sedan dess har de flesta skolor utvecklat planer för hur de ska agera i kris. Och Marie Rehnstam har samlat sina erfarenheter i de två häftena När klassen berörs av ett dödsfall och Att vara ledare vid krissituation (Argument). Hur tycker du att skolorna ska ha förberett sig för skolstarten? - Rektorer och kristeam borde vara i gång redan en vecka innan skolstart, oavsett om man har direkt drabbade elever eller ej. Det är också viktigt att samla all skolpersonal innan barnen kommer till skolan, säger Marie Rehnstam som tycker att lärarna sedan ska arbeta två och två i klassrummen. - Då är man två om besluten och två om att göra fel. Man kan bolla idéer och dela på förtroenden. Alla elever behöver berätta vad de har varit med om, även om de bara har sett händelserna på tv. Att skolan tidigt kallar till föräldramöten där föräldrar får prata och träffa präst, skolpsykolog och kanske polisen är också viktigt. - Ju fler myndighetspersoner i officiella kläder, desto bättre. Det tryggar föräldrarna och därigenom även barnen. Ingen skola kommer att bli kritiserad för att göra för mycket, snarare för att den gör för lite. Se på kritiken mot regeringen, säger Marie Rehnstam. Vilka misstag kan man göra? - Att säga "nu får det vara nog, nu pratar vi inte mer om det här". I vårt samhälle har vi bråttom att normalisera allt igen. Vi har inga ceremonier efter begravningen. Då ska vi ha sörjt färdigt. Men vi skulle behöva ritualer efter en månad, ett halv år och ett år. Att sörja tar tid och kraft. - Det är viktigt att vi lär våra barn hur man möter sorg. Tar vi inte tag i det lämnar vi barnen ensamma. Det är bättre att öppna och prata om det. Att prata är den bästa hjälpen till självhjälp. Och att leka. Barnen kommer leka hemska lekar om stora vågor och att drunkna. Det är viktigt att vi låter dem göra det och inte sätter stopp för att vi vuxna tycker att det är hemskt. Fotnot: Alla skolor kommer att hålla en tyst minut onsdagen den 12 januari 2005 kl. 10.00.
|
|||||||||||
| Senast uppdaterad 2005-09-19 11:58 | |||||||||||
