| Hur känslolivet påverkar hälsan |
| Skrivet av Blake clark |
| 2016-09-19 13:06 |
|
Sprängande huvudvärk, bankande hjärta, hudutslag,
magsår, till och med döden kan bli följden av att
känslorna befinner sig i uppror. Hur får man hjälp?
Genom att lätta sitt hjärta för doktorn
Hur känslolivet påverkar hälsan
BLAKE CLARK
När Kathy B. närmade sig de femti uppsökte hon en specialist på invärtes sjukdomar och klagade över smärtor i buken. Hon förklarade också att hon ständigt var trött, inte kunde sova, var nervös och hade dålig aptit.
Läkaren undersökte fru B. noggrant utan att finna några organiska fel. Genom att försiktigt fråga ut henne märkte han emellertid att hon var känslomässigt ur balans. Hennes son satt i fängelse anklagad för narkotikainnehav, och hon var mycket orolig för honom. Samtidigt upplevde hon själv starka känslor av skam och skuld.
Läkaren hjälpte henne genom att för det första övertyga henne om att hon inte hade någon fysisk sjukdom, för det andra genom att låta henne lätta sitt hjärta. Varannan till var fjärde vecka kom hon och talade ut om sin situation i ungefär en halvtimme. Med tiden lärde hon sig att leva med sitt problem utan att det fick några påtagliga fysiska konsekvenser.
När Daniel S, något över femti år och gift, kom till en hudläkare, hade han i två år plågats av klåda över hela kroppen. Läkarna hade ordinerat olika preparat, men de hjälpte bara tillfälligt. Efter en undersökning som visade att Daniels utslag inte var typiska för någon känd organisk sjukdom, började läkaren forska i patientens tidigare liv. Det visade sig att fadern hade dött av en cancerös hudsjukdom, och nu fruktade Daniel att samma öde skulle drabba honom själv.
En undersökning av prover från utslagen visade att dessa inte var av elakartad beskaffenhet. Det blev vändpunkten; det var nämligen genom en sådan undersökning som faderns cancer hade avslöjats. På åtta dagar försvann Daniels besvär, och de har inte återkommit på fem år.
Alltsedan skoltiden hade Helen P., 27 år, lidit av stelhet i lederna — vilket vid en berömd klinik diagnostiserades som ledgångsreumatism. Nu berättade hon för doktorn att hon hade en tvångstanke: hon var rädd för att gifta sig med sin pojkvän sedan sex år, som hon just förlovat sig med. Så långt hon kunde minnas hade hennes far och mor levt tillsammans enbart "för barnens skull". Hon hade ofta uteblivit från skolan på måndagarna på grund av de våldsamma uppträdena i hemmet under veckosluten. Nu fruktade hon att de hemska scenerna skulle upprepas i hennes eget äktenskap.
Läkaren diskuterade tålmodigt föräldrarnas förhållande, fick Helen att förstå varför det varit så labilt och övertygade henne om att samma mönster inte behövde gå igen i hennes äktenskap. Fastän ingen direkt nämnde den "ledgångsreumatism" som hade plågat Helen i 12 år, försvann den kort efter hennes bröllop. Hon är fortfarande lyckligt gift och har två barn.
Som vi sett av dessa exempel kan känslorna verkligen göra oss sjuka. De kan få håret att falla av fläckvis, orsaka sprängande huvudvärk, täppa till näsgångarna, få ögon och näsa att rinna av astma och allergi, snöra ihop halsen i strupkatarr, förorsaka hudutslag, till och med göra att tänder lossnar. Känslor kan plåga vårt inre med magsår och olika inflammationer, göra att kvinnor får missfall och att män blir impotenta. Känslor kan döda.
En uppretad affärsman, som haft ett häftigt gräl med sin fru, rusade ut till bilen och skrek: "Du får kanske aldrig se mig mer!" Han fick rätt. I rasande fart körde han ut på motorvägen rakt in i en lastbil och dödades. En grupp forskare som intervjuade anhöriga till bilförare som omkommit i trafikolyckor konstaterade att över hälften hade befunnit sig i någon allvarlig personlig konflikt dygnet närmast före olyckan.
Läkare beräknar att 50 till 70 procent av deras patienter i alla åldrar inte lider av någon organisk sjukdom. Deras verkliga problem är känslomässigt betingade. Särskilt tragiska är de fall då unga, oskyldiga människor faller offer för osynliga krafter som de inte rår på.
Ellen, 13 år, vägrade till exempel att äta. Fastän hon var av normal längd för sin ålder vägde hon bara 25 kilo. Hon lades in på sjukhus för provtagning. Diagnos: anorexia nervösa, en form av hysteri. Behandling: komma på vad hon trodde hon hade att vinna på att svälta sig och därefter tala med henne.
Inledande samtal med hennes föräldrar ledde ingen vart. Familjen föreföll harmonisk. En psykiater hypnotiserade därför Ellen, och hela bakgrunden rullades upp. I sin tidiga barndom hade Ellen stått sin far mycket nära. Så råkade han ut för motgångar i affärer och fick magsår. Modern och fadern började gräla ofta. Han försökte bygga upp en ny affärsverksamhet, kom hem sent om kvällarna och struntade nästan helt i Ellen. Medan han hade magsår kräktes han ofta och kunde inte äta. Läkaren förklarade att Ellen för att återvinna faderns uppmärksamhet omedvetet hade utvecklat samma symtom.
I några samtal med hela familjen diskuterade läkaren situationen. Ellen förstod varför hon inte kunde få ner maten, fadern tog sig tid att vara mer* tillsammans med henne, och båda kom att känna större tillgivenhet för varandra. Snart var Ellens aptit åter normal. Detta hände för sju år sedan. Hon studerar nu vid universitetet, det går bra för henne, och hon har få eller inga problem.
Hur kan då känslorna göra oss sjuka? Normalt har de sunda, till och med livräddande funktioner. När vårt sinne exempelvis varnar oss för fara går känslorna till aktion: blodtrycket ökar, adrenalin strömmar ut i blodomloppet, musklerna spanns. När faran är över släpper känslorna greppet och vi slappnar av. Men om nu faran är av sådant slag att den inte försvinner? Vad händer om soldaten utsätts för fiendens eld alltför länge? Eller om orsaken till oron är en konflikt mellan man och hustru, problem med barn eller någon överordnad? Jo, känslorna fortsätter att sända ut SOS-signaler.
Magsåret är det klassiska exemplet på hur detta kan fungera. Normalt bildar magsafterna en kemisk förening med vår föda och gör den smältbar. Vid stress kan kroppen avsöndra flera gånger den normala mängden av dessa magsafter, och deras syra kan fräta hål i magväggen. Om stressen försvinner, krymper magsåret.
Varför angrips vid känslomässiga kriser magen hos den ene, och någon annan kroppsdel hos den andre? Därför att var och en av oss har vissa organ i vår kropp som är ömtåligare än andra. Att en del av dessa organ blir så känsliga skottavlor kan bero på ärftliga anlag. En läkare har beräknat att 89 procent av hans magsårspatienter hade åtminstone en förälder som också lidit av sjukdomen. På liknande sätt går troligen benägenhet för astma och allergier i arv.
Vårt sätt att reagera på stress bidrar också till att bestämma vilken sjukdom vi råkar ut för. Om vi skär tänder i vrede, kan vi få pyorré (varflytning). Drar vi samman slutmusklerna kan vi drabbas av hemmorrojder. Spänner vi halsmusklerna kan detta ibland få till följd att nacken blir stel för lång tid framåt.
Vår personlighetstyp kan också göra oss speciellt mottagliga för vissa sjukdomar. En brittisk läkare märkte till exempel att en stor procent av patienterna på hans tuberkulossanatorium var ungdomar som hade olyckliga kärlekshistorier bakom sig. Våra känslomässiga attityder kan till och med påverka en sjukdoms förlopp. I sin bok "Mind and Body" skildrar dr Flanders Dunbar två kvinnor som båda led av tuberkulos men som gick olika öden till mötes:
När Peggy var några och tjugu år gifte hon sig med, och försörjde, en slarver som slösade bort hennes lön på andra kvinnor. Hon skilde sig från honom och gifte snart om sig med en lantbrukare som älskade henne och som verkade göra henne lycklig. Det var då hennes läkare upptäckte en liten tuberkulos fläck på ena lungan. Hon for till ett sanatorium för att vila och förhindra att tuberkulosen grep vidare omkring sig. Men det hjälpte inte — den spred sig som en löpeld genom hela hennes kropp.
Läkaren satt vid hennes sjukbädd och lyssnade när hon viskade fram sin historia. Hon hade aldrig glömt sin förste man. Strax innan hon dog berättade hon om den dag han satsat på en vinnande häst på kapplöpningsbanan, om små fester, om en kattunge de tagit hand om. "Hon dog den natten", säger dr Dunbar, "och lämnade sin läkare att grubbla över hur en gammal kärlek kunde påverka en liten fläck i en frisk lunga."
Nittonåriga Gladys tillstånd var från början mycket allvarligare. Hon hostade blod och båda lungorna var angripna. En graviditet gjorde henne ännu sämre. Hennes läkare klarade henne igenom förlossningen men varnade henne sedan för att få flera barn. Men Gladys hade inga allvarliga känslomässiga konflikter. När läkaren flyttade tillbaka till distriktet efter sju års bortovaro, fann han till sin förvåning att hon inte bara var frisk och vid liv utan också mor till nio barn, alla under åtta år. En röntgenundersökning visade att hennes lungor var i utmärkt kondition, med endast ett ärr där stora håligheter hade funnits.
Hur ska vi då veta om vår sjukdom orsakas av känslorna eller är organisk? Det kan vi inte, utan det får doktorn avgöra. Om sjukdomen är helt och hållet organisk brukar emellertid symtomen vara bestämda och ihållande. Om den till största delen är känslomässigt betingad kan man ha flera olika symtom — matthet, hjärtklappning om natten, sömnlöshet — i kroppssystem som inte har något samband med varandra.
Om ni misstänker att ert problem är känslomässigt betingat kan ni spara tid och kraft genom att lätta ert hjärta för doktorn vid första besöket. Berätta för honom om allt ni grubblade på när besvären började och om det ni inte finner tillfredsställande i ert känsloliv.
Känslorna kan också bidra till välbefinnandet. Är ni lycklig i ert hem och tillfreds med ert arbete, behärskas ni av hälsosamma känslor. God mat, vila och motion är också välgörande, och många stöder sig på en fast religiös tro. Om ni strävar i denna positiva riktning ägnar ni er faktiskt åt förebyggande hälsovård och bidrar till att försäkra er om ett längre, rikare liv.
|
