Små små stunder av lycka

Skrivet av Lynn Peters

2016-09-16 16:55

Vi jagar efter lyckan fastän den finns överallt runt omkring oss.

Små små stunder av lycka

LYNN PETERS

”Skulle du kunna påstå att du är lycklig?" frågade jag min bror lan en dag.

"Javisst. Nej. Det beror på hur du menar", sa han.

"Men när tror du att du var lycklig senast?" fortsatte jag.

"I april 1967", svarade han.

Det var faktiskt rätt åt mig för att ha ställt en allvarlig fråga till en person som har skämtat sig genom livet. Men lans svar påminde mig om att vi för det mesta associerar lycka med någonting alldeles speciellt, höjdpunkter av ren och skär lycka - och sådana där höjdpunkter verkar bli alltmer sällsynta ju äldre vi blir.

För ett barn har lyckan något förtrollat över sig. Jag kommer ihåg när jag lekte kurragömma i nyslaget hö, tjuv och polis i skogen eller fick en talroll i en pjäs i skolan. Naturligtvis upplever barn också svackor, men i gengäld blir deras lycka total när de vinner en tävling eller får en ny cykel.

I tonåren ändras innebörden av begreppet lycka. Plötsligt är den beroende av sådana saker som spänning, kärlek, popularitet och om den där finnen på näsan kommer att försvinna före studentmiddagen. Jag kan fortfarande komma ihåg hur det kändes att inte vara bjuden till ett party som nästan alla skulle gå på. Men jag minns också hur det vid ett annat tillfälle kändes att komma i rampljuset och bli uppbjuden av John Travoltas dubbelgångare.

I vuxenlivet innebär allt det som skänker sann lycka - ett barns födelse, kärlek, äktenskap - också ansvar och risken att förlora det. Kärleken kanske tar slut, sexlivet är inte alltid på topp, de kära dör. Lyckan är komplicerad för vuxna.

Mitt lexikon definierar lycklig som "glad" eller "att ha tur", men jag tror att en bättre definition på lyckan är "förmågan att glädja sig". Ju mer vi kan njuta av vad vi har, desto lyckligare blir vi. Det är lätt att förbise den glädje vi får av att älska och bli älskade, goda vänners sällskap, friheten att bo var vi vill och inte minst lyckan i att få vara frisk.

Igår lade jag ytterligare ett litet ögonblick av lycka till min samling. Först kände jag en sann välsignelse när jag stängde igen den sista lunchboxen och fick hela huset för mig själv. Sedan tillbringade jag en hel ostörd förmiddag med att skriva, vilket är det bästa jag vet. Sedan när ungarna kom hem njöt jag av alla ljud från dem efter den tidigare tystnaden under dagen.

Senare lägrade sig friden igen och min man och jag fick njuta av en underbar kväll tillsammans. Ibland kan bara vetskapen om att han vill ha mig göra mig lycklig.

Man vet aldrig var lyckan kan dyka upp nästa gång. När jag frågade mina vänner vad det är som gör dem lyckliga nämnde några helt vardagliga saker. "Jag hatar att handla", sa en vän. "Men så är det den där expediten som alltid brukar småprata och verkligen muntrar upp mig."

En annan vän älskar sin telefon. "Varje gång det ringer vet jag att det är någon som tänker på mig."

Jag älskar att köra bil. En dag stannade jag för att släppa fram en skolbuss från en sidogata. Chauffören log och gav mig ett tummen-upp-tecken. Vi var som två sammansvurna i en värld av galna bilister. Det fick mig att le.

Vi upplever alla någon gång sådana ögonblick. Men alltför få definierar dem som lycka.

Psykologerna hävdar att vi måste uppleva rätt blandning av avkopplande fritid och ett tillfredsställande arbete för att bli lyckliga. Jag tvivlar på att min mormorsmor, som uppfostrade 14 barn och tvättade åt andra, fick så mycket av det. Däremot hade hon ett nätverk av nära vänner och släktingar, och det kanske förverkligade henne. Om hon var lycklig för det hon hade var det kanske för att hon inte väntade sig mer av livet.

Vi, å andra sidan, som har så många olika alternativ att välja mellan och en sådan press att lyckas med allt, har förvandlat lyckan till något som vi "måste ha". Vi är så medvetna om vår "rätt" till lycka att det gör oss olyckliga. Så vi jagar efter lyckan och tror att den är lika med rikedom och framgång, utan att tänka på att de som har uppnått allt det inte nödvändigtvis är lyckligare.

Så även om lyckan kan vara mer komplicerad för oss är lösningen densamma som alltid. Lycka är inte det som händer oss - lycka är hur vi upplever det. Det handlar om att lära sig att hitta det positiva i allt negativt och att betrakta motgångar som en utmaning. Det handlar inte om att önska sig det vi saknar utan om att glädjas åt det som vi verkligen har.

Senast uppdaterad 2016-09-19 09:15