Hur gammal är du riktigt och hur är det med hälsan?
– Närminnet börjar svikta men jag var rätt ung då jag kom till vårdcentret i början på 90-talet. Hälsan har varit god; vård-personalen vakar över mig.

Hur ser du på uppståndelsen 2004 när du stämplades som en hälsorisk?
– Tja, jag fick onekligen en hel del uppmärksamhet. Men jag är väldigt renlig av mig och har alltid uträttat mina behov ute. Blöjor har jag hittills inte behövt.

Nuförtiden är det inne med djur på vårdinrättningar? Du var trendsättare?
– Ja, jag förstod att jag behövdes på vårdcentret. Katter är viktiga för folkhälsan.

Men det höll på att gå tokigt?
– Jag måste ge en eloge åt personalen som tog strid för mig. Ingen begrep hur jag plötsligt kunde bli så farlig efter att ha bott flera år på vårdcentret.

Du trivs bra? Det var ett smart drag att bosätta sig på vårdcentret?
– Jag rör mig mellan åldringshemmet och bäddavdelningen. Jag är ingen famnkatt men omtyckt av patienterna. Kärlek får jag massor och personalen ser till att jag får mat. Den biten sköter de verkligt bra måste jag säga.

Hur ser dina dagar ut?
– Jag har mina rutiner. Ibland kallar patienterna på mig och i den mån rutinerna tillåter hörsammar jag deras lockrop. Det blir en hel del inne- och utespringande, att äta förstås och sova.

Dina tankar i juletid?
– Hmmm. Jag räknar med att jag får extra god mat till jul. Jag minns inte riktigt om jag gillar lutfisk men det klarnar då jag får fisken på tallriken.

Vilka hälsningar vill du
förmedla till ÖB:s läsare?
– God Jul & Gott Nytt År! Kom ihåg att vara snälla mot alla katter och (något motvilligt) hundar!

(Fotnot: som tolk mellan redaktören och Niklas fungerade sjukskötare Carina Lindh)

Zikiti Klemets