Den sanna lyckans hemlighet

Jag dväljs i Walt Disneys och Hollywoodstjärnornas land där solen alltid skiner. Många tror kanske att folk som lever på ett ställe som är så glamoröst och späckat med nöjen är lyckligare än andra, men då har man grundligt missför­stått vad lycka egentligen är.

Det finns fortfarande åtskilliga in­telligenta människor som sätter lik­hetstecken mellan lycka och nöjen. I själva verket har nöje och äkta lycka inte mycket - om ens någonting -gemensamt. Nöje och njutning är något vi upplever medan vi utför en viss handling. Lycka är däremot nå­got vi upplever efter en handling. Det är en djupare, mer varaktig, känsla. Att gå på tivoli, titta på en fot­bollsmatch, gå på bio eller titta på TV är nöjen som hjälper oss att koppla av, glömma våra problem för en stund och kanske till och med skratta. Men de gör oss inte lyckliga, för deras positiva effekter tar slut i samma stund som det roliga tar slut. Jag har ofta tänkt att Hollywood­stjärnornas viktigaste uppgift är att lära oss andra att lycka inte har nå­got med nöjen och njutning att göra.

De här rika människorna går på sina glittriga fester, de har fina bilar och lyxiga hus - ja, allt som folk menar ger "lycka". Men i den ena självbio­grafin efter den andra avslöjar kän­disarna hur mycket elände som döl­jer sig bakom alla nöjena: depressio­ner, alko- holism, skilsmässor, olika problem med barn och ensamhet.

Likväl fortsätter folk att inbilla sig att nästa ännu mer glamorösa party, nästa ännu dyrare bil, nästa ännu lyxigare semester eller flottare hus ska kunna ge vad ingen av de andra festerna, bilarna, semestrarna och husen har kunnat ge.

Människor som klamrar sig fast vid föreställningen att ett bekymmersfritt och nöjesspäckat liv är det­samma som lycka, minskar i själva verket sina chanser att någonsin bli riktigt lyckliga. Om nöjen och njut­ningar är detsamma som lycka, då måste allt som smärtar ju innebära raka motsatsen. Men det är faktiskt tvärtom: Det som leder till lycka in­begriper nästan alltid ett visst mått av smärta.

Följden blir att många försöker fly undan just sådant som är källan till en verklig lycka. De är rädda för den smärta som ju oundvikligen hänger samman med sådana saker som ett äktenskap, barnuppfostran, arbetsprestationer, religiöst engagemang, sociala insatser och självutveckling.

Fråga en ungkarl varför han inte vill gifta sig, trots att han tycker att det ger allt mindre tillfredsställelse att ständigt träffa nya kvinnor. Om han är uppriktig säger han att han är rädd att binda sig. Att engagera sig i en annan människa kan ju faktiskt ibland kännas riktigt jobbigt. Livet som ensamstående är däremot fyllt med nöjen, äventyr och spänning. Visst finns det sådana stunder även inom äktenskapet, men inte så ofta.

På samma sätt fattar de par som väljer att inte skaffa barn ett beslut där det smärtfria nöjet får företräde framför den smärtsamma lyckan. De kan äta ute när de vill, resa vart de vill och sova ut hur länge de vill. Par som har spädbarn får vara glada om de får sova en hel natt eller ta tre dagars semester. Jag vet inte någon förälder som skulle använda ordet "roligt", då de ska beskriva hur det är att ha och uppfostra barn.

Men - de par som bestämmer sig för att inte skaffa barn får aldrig uppleva lyckan i att krama om dem eller stoppa om dem när de lagt sig på kvällen. De får aldrig uppleva glädjen i att se ett barn växa upp eller att leka med barnbarn.

Visst tycker jag om att roa mig. Jag gillar att spela badminton, skoja med barn (och alla andra) och antag­ligen har jag alldeles för många fri­tidsintressen.

Men de här nöjena bidrar inte till att göra mig lycklig. Däremot kom­mer de besvärligare uppgifterna - att skriva, uppfostra barn, skapa en rik­tigt djup relation till min hustru och att försöka uträtta något gott här i världen - att ge mig mer lycka än jag någonsin kan hitta i all världens nö­jen, som ju aldrig ger någon glädje annat än för stunden.

Det finns ingen insikt som är mer befriande än att förstå och acceptera att verklig lycka inte har ett dugg med nöjen att göra. Denna insikt fri­gör tid - nu kan vi ägna fler timmar åt sådant som verkligen gör oss lyck­ligare.

Den frigör pengar - nu känns det meningslöst att köpa den där nya bilen eller de där stiliga kläderna, som ju inte gör oss det minsta lyckli­gare. Och den befriar oss från allt vad avundsjuka heter - för nu förstår vi att alla de där rika och vackra människorna, som vi trodde var så lyckliga därför att de alltid har så roligt, i verkligheten kanske inte är lyckliga över huvud taget.

I det ögonblicket vi inser att nöje och njutning inte gör oss lyckliga, börjar vi leva på ett nytt sätt. Resul­tatet kan bli att hela vårt liv föränd­ras. Bokstavligen

Dennis Prager