Kärleksord i rättan tid

Hemligheten står i Skriften:
”Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid”

Förra året åkte min fru och jag omkring i landet i bil. En eftermiddag stannade vi vid en bondgård där man sålde färsk cider. En äldre lantbrukare och hans fru hälsade oss välkomna.

Medan vi satt och smuttade på cidern berättade den gamle mannen att han och hans fru hade varit lyck­ligt gifta i nära 50 år. Och så tillade han: "Jag tror att de bästa äktenska­pen egentligen är sällskap för inbör­des beundran. Elsa tycker om att få en liten komplimang då och då - och det gör jag också."

Detta lilla prov på jordnära filosofi kom mig att tänka på den amerikanske författaren och läkaren Oliver Wendell Holmes karakteristik av vänskap som "den trevliga leken att utbyta lovord". Men hur många äkta makar berömmer varandra för att ha klarat av rusningstrafiken på ett ele­gant sätt? Och hur många äkta män tackar sin fru för att hon varit bussig och sytt i en skjortknapp?

Beröm skänker värme och glädje åt det vardagliga och förvandlar världens skärande oljud till musik. Och ingenstans gäller detta mer inom äktenskapet. Den äkta hälft som är beredd att säga ett uppmuntrande ord i rätta ögonblicket har skaffat sig en värdefull äkten­skapsförsäkring.

När man lever sida vid sida år ef­ter år kanske man tar livskamratens dygder för givna. Om det är någon­ting särskilt du gillar hos din partner så se till att du säger det högt. Se till att säga någonting berömmande åt­minstone en gång om dagen.

Men uttryck dig inte allför gene­rellt. Formulera dig tydligt. Säg inte: "Det här var en jättefin måltid." Rikta komplimangen mot en speciell maträtt. Och kom aldrig med några komplimanger som kan vara tvety­diga. Om hustrun har gått ner 15 kilo så säg inte: "Du ser bättre ut nu när du inte längre släpar omkring på alla de där kilona." Lägg hellre armen om livet på henne och säg: "Det måste kännas fint nu när du är smal igen." Eller säg något om hur stolt du kän­ner dig när ni syns tillsammans.

Ett bibliskt ordspråk uttrycker det bäst: "Milda ord äro ho­nungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen." Ty­värr gör vardagens jäkt alltför ofta att vi negligerar möjligheterna att öka vår partners självkänsla - och där­med utsätter vi relationerna för onö­diga påfrestningar.

Beröm är som solsken för en män­niskas humör - vi kan inte blomstra och växa utan uppmuntran. Den amerikanske författaren och humo­risten Mark Twain bekände en gång att han kunde "leva i två månader på en bra komplimang". Twain var inte någon exceptionellt fåfäng män­niska, han bara erkände vad de flesta av oss känner inom oss - att vi alla då och då behöver något som stimu­lerar livsandarna. Och ändå är vi på något sätt ovilliga att ge folk det var­ma solsken som berömmet utgör.

En känd kolumnist publicerade en gång i sin rådgivningsspalt ett brev från en sekreterare som klagade över att en arbetskamrat ofta fick blom­mor på kontoret från sin man utan någon särskild anledning. Med blommorna följde alltid ett kort med några ord av kärlek och uppskatt­ning. Brevskrivaren var lite miss­tänksam mot en som visade sina känslor offentligt på det sättet.

Kolumnistens svar löd: "Din ar­betskamrat och hennes man kanske har ett riktigt idealäktenskap. Den äkta man är klok och omtänksam som låter andra veta att han älskar och uppskattar sin fru. När en man offentligt ger sin kvinna kompli­manger (eller när en kvinna offent­ligt lovordar sin man) stiger kompli­mangerna i värde."

Det är så sant. Det finns en egen­skap som utmärker alla varaktiga äktenskap: makarnas villighet att offentligt ställa upp för varandra, vi­sa varandra lojalitet och våga be­römma varandra. De äkta makar som offentligt berömmer och visar stolthet över varandra har en immu­nitet mot allt ont som kan drabba deras förening.

Valet av tidpunkten för berömmet är också viktigt. Vänta inte för länge med att tala om hur bra gräset har blivit klippt, hur klädsam den nya frisyren är, hur smakfullt gardinerna arrangerats. Men gör det inte heller genast, när det just är väntat. Skjut upp det lite. Kom sedan med beröm­met när det ser ut som om du kanske har glömt alltsammans. Då får det en väldig effekt.

I denna avhumaniserade tidsålder har de flesta en benägenhet att lägga hämsko på känslorna. Vi håller inne med ord som uttrycker kärlek, be­undran och gillande - ord som skulle kunna lyckliggöra vår livskamrat under resten av livet.

Kanske vi gör äktenskapet för komplicerat. När allt kommer om­kring rör det sig ju bara om en rela­tion där mänskliga varelser försöker finna gemenskap och utvecklas tillsammans - mer begär man ju inte. Bara detta att komma i första rum­met hos någon. Att behövas av nå­gon. Och att då och då få höra ett varmt och uppskattande ord från denne någon.

Det är kanske inte mycket, men det räcker. Som det står i Skriften: "Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid.”

Henry N.Ferguson