Ord som inger mod

 
Uppmuntran i rätt ögonblick kan göra underverk .

Jag var 26 år och kämpade med ohälsa och depression. Jag var i stort behov av hjälp, och jag fann den märkligt nog i en hylla på när­maste bibliotek - i en bok med sam­manställningar av Winston Churchills offentliga tal.

"Vi skall icke förtröttas, icke vika. Vi skall kämpa i Frankrike, vi skall kämpa på hav och oceaner, vi skall kämpa med växande tillförsikt och växande styrka i luften."

Jag kunde nästan tänka mig att jag var i England den där dystra da­gen i juni 1940 efter Storbritanniens evakuering vid Dunkerque, då den magnifikt kraftfulla rösten - över­lagd, långsam, mäktig - talade till underhuset. Churchills ord lyfte mig som de hade lyft miljoner av hans landsmän. "Vi skall försvara vår ö till varje pris; vi skall kämpa på stränderna, vi skall kämpa på landstigningsplatserna, vi skall kämpa på åkrar och gator, vi skall kämpa i bergen." Jag kunde se för mitt inre det stora bulldoggsansiktet och de blixtrande ögonen. "Vi kommer aldrig att kapi­tulera!"

Det behövdes bara att denne man uttryckte sin tro på individens för­måga att möta en utmaning och växa med den - så fick jag kraft. Churchill visste att hans landsmän kunde. Och jag visste att jag hade samma förmåga.

En gång sa någon till mig: "Visa vänlighet. Alla du möter utkämpar hårda strider." Överallt finns det människor som behöver ett vänligt ord, en upplyftande komplimang som kan ge styrka åt deras drömmar och förhoppningar.

Jag vill gärna dela med mig av fyra vägar att finna orden som upp­muntrar och inger mod: 

Var uppriktig och enkel.

Mark Twain sa en gång att han kunde leva i två månader på en enda fin kompli­mang. Så sant! Alla har vi väl uppre­pat en beundrande kommentar om och om igen inom oss utan att effek­ten har försvagats.

Men en komplimang är inte bara smicker. En hycklande komplimang smakar sött på tungan men surt i magen. Överdrivna fraser brukar in­te behövas. Den enklaste kompli­mangen kan många gånger vara den djupast kända.

Jag arbetar i ett företag där che­fen inte säger så mycket om hur vi sköter oss. Men jag har sparat en PM jag skrev en gång om hur vi skulle kunna förbättra våra relatio­ner till kunderna. Varför just den, när jag har skrivit hundratals and­ra? Jo, på grund av två små ord som chefen i all hast har klottrat längst upp: "Bra ide!"

Till och med en liten gillande nick i rätta ögonblicket kan ge själen lisa. En framstående basketbolltränare instruerade sina spelare att le, blin­ka eller nicka åt den som hade pas­sat till dem varje gång de gjorde mål. En i laget frågade: "Men tänk om han inte tittar dit?"

"Jag garanterar att han tittar åt rätt håll", svarade tränaren.

Ta vara på tillfället.

Med Ord­språksbokens ord: "Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rat­tan tid."
Under en av de sista stora offensiverna i det andra världskriget var Dwight Eisenhower ute och gick vid Rhen. Han träffade på en soldat som verkade betryckt.

"Hur står det till, grabben?" frå­gade han.

"General", svarade den här unge mannen. "Jag är hemskt nervös."

"I så fall", sa Eisenhower, "passar vi bra ihop, för jag är också nervös. Om vi håller varandra sällskap en stund så kan vi kanske hjälpas åt."

Ingen predikan. Inga särskilda råd. Men vilken uppmuntran för en ung människa som höll på att tappa modet! 

Tänk på din egen kamp.

Det är mänskligt att tro att framgångsrika personer aldrig har begått några misstag. Men så är det inte. Den som står inför svårigheter behöver påminnas om att vi alla misslyckas ibland.

Jag bestämde mig en gång för en viss utbildning på grund av en lärare som hette Howard Hendricks. Hans helgjutna personlighet, öppenhet, kvickhet och självsäkerhet lyste ige­nom allt han sa. Han visade sig bli mitt livs bäste lärare.

Men efter en tid började jag tappa sugen; jag trodde aldrig att jag skulle kunna åstadkomma lika mycket som han.

En dag tycktes Hendricks förstå mina bekymmer - kanske kände alla som gick på kursen likadant. Han avbröt sig mitt i en föreläsning och började tala om sina misslyckanden och att han flera gånger hade känt sig frestad att sluta undervisa. Ena stunden lockade han oss att skratta, i nästa kände vi sorg och medlidan­de. Jag insåg att han inte var mer än människa, han heller. "Livet är in­get sprinterlopp", sa han till oss. "Det är ett maraton, och den som vinner är ofta precis lika tafatt som ni och jag." 

Ta dig tid.

Det duger inte med vilka ord som helst. Lättköpta och tanklösa komplimanger - som "Vad snygg du är", eller "Jag gillar din stil" - har ingen verklig kraft, även om de är uppriktigt menade. Ord som verkligen ger uppmuntran är li­ka omsorgsfullt formulerade som ett välskrivet brev. Och det kan de fak­tiskt vara också!

Poeten Walt Whitman fick käm­pa i många år innan någon blev in­tresserad av han diktning. Han tap­pade modet. Då fick han ett brev: "Min bäste herre!" började det. "Jag är inte blind för värdet i den underbara gåvan 'Strån av gräs'. Jag fin­ner den vara det märkligaste stycke kvickhet och visdom som Amerika hittills frambragt. Jag vill hälsa er i början av en framstående bana." Undertecknaren var Ralph Waldo Emerson, den store författaren och filosofen.

De orden var inte plockade ur är­men. Emerson arbetade med dem tills de lät som de skulle. Inte nog med att han ville ingjuta mod i Whitman - han ville göra det på ett minnesvärt sätt.

Att ge uppmuntran till någon är enkelt. Det kan räcka med ett ord, en anekdot, en komplimang, ett samtal, ett besök. Se dig omkring. Välj ut en människa i din omgivning och ge henne sedan det bästa du har. Gör det redan i dag.

Mark R.Littleton