Låt inte din personlighet ta död på dig

Slå av på takten! råder två hjärtspecialister som har kommit fram till att den moderna livsstilen med dess tävlingsanda och prestigejakt är en av huvud­orsakerna till att hjärtattacker blir allt vanligare

Grämer du dig jämt och ständigt över att du inte hinner med vad du ska och försö­ker du göra allt mer på allt kortare tid?

•  Blir du mycket ir­riterad när du inte får bord genast på en res­taurang, eller när ditt flygplan är försenat, el­ler när du blir uppehål­len i trafiken?

•  Är du så prestigehungrig att du blir arg när ett barn besegrar dig i något spel?

•  Händer det dig att du biter ihop tänderna när du tänker eller knyter nävarna under ett vanligt samtal?

Om detta låter som ditt verkliga jag så besitter du de egenskaper som kan komma att leda till att du faller offer för en hjärtattack.  De bägge läkarna Meyer Friedman och Ray Rosenman vid Mount Zion-sjukhuset i San Fransisco har i 15 år studerat sambandet mellan per­sonlighetstyp och risken för hjärt­attack. De har kommit fram till att vissa personlighetsdrag spelar en stor roll för uppkomsten av hjärt­attack — större än fetma och högt blodtryck och till och med större än cigarettrökning.

De bägge kardiologerna talar om människor av "typ A" och "typ B": till den första gruppen hör sådana som genom sin personlighetstyp lö­per den största risken för hjärt­attack, och till den senare sådana som genom sin personlighetstyp lö­per den minsta risken. "Vi har fun­nit att minst 90 procent av alla pa­tienter under 60 år som fått hjärt­attack visar ett för typ A karakteris­tiskt beteendemönster. Detta inne­bär att man vid hjärtsjukdom mås­te räkna med psykologiska och so­ciala faktorer som man hittills inte ägnat tillräcklig uppmärksamhet. Läkaren måste se på patienten, inte bara på hans kolesterolhalt", säger de bägge forskarna.

De flesta människors beteende­mönster är en blandning av typ A och typ B. Ju mer typ A man är desto större risk löper man. Kvin­nor var till för lite sen övervägande typ B. "Deras sociala och ekono­miska miljö var förut inte sådan att den inspirerade till jäkt och ag­gression", förklarar Friedman. "Men tiderna har förändrats och med dem kvinnans roll i samhället: kvinno­emancipationen har medfört att hjärtattacker har blivit allt vanli­gare bland kvinnor."

Tanken att de stressymtom som en viss livsstil medför kan ha bety­delse för uppkomsten av hjärtattack är långtifrån allmänt accepterad. Men den vinner nya anhängare ef­ter hand som Mount Zions statis­tiska och biokemiska rön bekräftas av andra forskare.

Friedman och Rosenman började intressera sig för personlighetsmöns­ter i slutet av 50-talet då de, bedrev forskningar angående kolesterolets roll vid hjärtattack. I samverkan med en kvinnoklubb försökte de ta reda på om den högre hjärtattack­frekvensen bland män kunde bero på att dessa hade andra matvanor än hustrurna. Undersökningen visa­de emellertid att både matvanor och halten av kolesterol i blodet var i stort sett lika. Klubbordföranden föreslog då att de bägge läkarna skulle ta en titt på det som verk­ligen tog livet av männen — näm­ligen deras pressande livsstil.

År 1960 undersökte Mount Zion-gruppen 3.524 män i åldern 39 till 59 år och klassificerade dem efter personlighetstyp. Cirka 3.000 av dem stod under observation i upp till 8/2 år. Bland dessa befanns hjärt­attacker vara minst dubbelt så van­liga hos typ A som hos typ B. Läng­re fram fann forskarna också att sannolikheten för att en hjärtattack skall få dödlig utgång är dubbelt så stor hos typ A som hos typ B och att en man av typ A som överlever en första attack löper flera gånger större risk än en man av typ B att drabbas av en ny. Särskilt för­vånande var att de av typ A som aldrig rökt cigaretter hade nästan lika hög hjärtattackfrekvens som rö­kare av typ B.

Forskarna använde speciella in­tervjuformulär för att indela för­sökspersonerna i personlighetstyper. De fann emellertid att sättet att be­svara frågorna — tonfall, röstvo­lym, gester osv. — var mera upplysande än själva svaren. En utpräg­lad typ A — som löper den största risken — är vanemässigt otålig, ständigt hetsad av känslan att tiden inte räcker till. Hans rörelser är livliga, han talar fort, liksom explo­sivt, och kroppen verkar alltid spänd, aldrig avslappad. Han är ofta besatt av siffror — hur många försäljningar han har gjort, hur många artiklar han har skrivit, hur många formulär han fyllt i — och han ger gärna luft åt sin aggressi­vitet, även gentemot vänner och anhöriga.

"De två utmärkande dragen hos typ A är 'jäktsjuka' och okontrol­lerad aggressivitet", säger forskar­na. De menar att dessa individer befinner sig i ett tillstånd av konti­nuerlig tävlan, och om denna täv­lingshets inte dämpas ner, så tjänar det inte mycket till att ändra va­nor beträffande motion, kost och rökning. Beteendemönstret är mera en fråga om läggning än om yrke och samhällsställning. "Typ A åter­finns både bland personer i chefs­ställning och bland t. ex. lastbils­chaufförer",  konstaterar Friedman.

Människor av typ B har helt mot­satt beteendemönster. Det betyder inte alls att de därför skulle vara ur stånd att arbeta hårt, få saker ut­rättade och uppnå höga ställningar i samhället. I själva verket passar de ofta utmärkt på ledande poster; de bildar sig inte förhastade omdö­men eller fattar oöverlagda beslut, och väcker inte aggression hos sina underordnade. "Typ B känner sina möjligheter och sina begränsningar", säger Friedman. "Det gör inte typ A, och vill inte heller göra det."

Typ A är rikt representerad bland t. ex. brottmålsadvokater, TV-artister, försäljare, racerförare och tidningsreportrar. Typ B tycks vara vanligare bland t. ex. patent­jurister, statstjänstemän och revi­sorer.

Mount Zion-forskarna kan inte säga precis vad det är som fram­bringar en typ A-personlighet, men de misstänker att överdrivna för­väntningar från föräldrar och om­givning spelar en stor roll. De flesta föräldrar vill ju att deras barn ska ha framgång i livet, så de uppmunt­rar dem, rentav tvingar dem, att försöka hävda sig i konkurrensen inom skolan och utom den. (Det finns psykiatrer som säger att en del människor tillbringar livet med att försöka förverkliga orimliga ambi­tioner som föräldrarna ingivit dem.) Och det kan inte förnekas att det västerländska samhället uppmunt­rar typ A-beteende genom att er­bjuda särskilda förmåner åt dem som kan tänka och handla snabba­re och mera aggressivt än andra.

"För många har stressen blivit nästan outhärdlig", säger dr Fried­man. "Alla säljer sin tid för peng­ar och de 'goda ting' som kan kö­pas för pengar. Flera övervakare har anförtrott mig att de måste acklimatisera långtidsinterner till den moderna tillvarons uppdrivna tempo innan de friges."

Typ A-beteende är alltså ett ut­tryck för frustration och oro. Men Mount Zion-forskarna har funnit att de påfrestningar som ansätter typ A också tycks medföra viktiga fysiologiska förändringar, som kan förklara varför dessa människor är mera utsatta för hjärtattacker. Typ A har hög kolesterolhalt i blodet, mera norfenefrin (ett för nervsystemet viktigt ämne), mera ACTH (ett hormon som bland annat sti­mulerar binjurarna) och en låg halt av tillväxthormon. Därtill kom­mer att deras blod levras fortare än normalt, och vid obduktioner har man funnit att typ A löper dub­belt så stor risk för förhårdnad av kransartärerna som typ B.

Mount Zion-forskarna medger att det ännu så länge inte finns några vetenskapliga bevis för att en människa kan förlänga sitt liv genom att förändra sitt beteende, även om kliniska erfarenheter tyder på det. Friedman drabbades själv av lindriga hjärtattacker 1966 och 1971. Dessa attacker gjorde honom betänksam. Med en viss ansträng­ning — "omstrukturering" kallar han det själv — lyckades han änd­ra en del av sitt typ A-beteende.

Att bota "jäktsjukan" är det vä­sentligaste, och boten ligger till en del i insikten om att avspänning inte är en lyx utan en nödvändig­het. Mount Zion-läkarna tillråder att man avstår från onödiga akti­viteter och evenemang, att man sti­ger upp en kvart tidigare för att få tid att klä sig, äta frukost och prata med familjen i lugn och ro, att man äter och dricker långsam­mare, att man tar sig tid att vara ensam och läsa, drömma och analysera sitt liv. "När du gör dig be­kymmer över något", säger de, "så fråga dig om saken verkligen kom­mer att göra något till eller från för ditt liv om fem år."

De båda forskarna understryker hur viktigt det är att göra en sak i sänder. "Tänk på", poängterar de, "att även Einstein när han knöt sina skosnören huvudsakligen tänk­te på knuten." Försök att verkligen ägna uppmärksamhet åt andra människor. Koncentrera dig på vad de säger, låt inte tankarna irra.

Om du märker att något du syss­lar med — skriva rapporter, göra upp dina räkenskaper, stryka skjor­tor — känns stressande, så gör kor­ta avbrott. Och om någon viss per­son alltid förargar dig, så försök undvika honom eller henne.

Dr Friedman menar att det kan­ske bästa sättet att kontrollera sin aggressivitet är att ständigt påminna sig själv om att man är aggressiv, enligt principen att den som är för­beredd kan också mota Olle i grind. Tanken bör dyka upp när man kän­ner att man börjar fatta humör så att man inser vad som håller på att hända. Då kan man hejda vredes­utbrottet.

Detta kan låta som lekmannapsykologi, som dessutom är svår att tillämpa i verkliga livet. Men, som dr Rosenman säger: "Om en människa inte samtidigt ändrar sitt beteende­mönster, är andra förebyggande åt­gärder mot hjärtattack — att äta förnuftigt, motionera och sluta röka — kanske bara slöseri med tiden."

Patrick Young