Du bär på en dold styrka som kan ändra ditt liv

 En eftermiddag när jag var liten tillkännagav läraren att det inte skulle bli någon skola nästa dag därför att den gamle herrn som bodde i den tornprydda villan hade dött. Jag blev förbryllad. Det var många människor som dog. Vad fanns det för anledning att stänga skolan för den här mannens skull?

Jag frågade Stuart som gick i åt­tonde klass och som brukade veta all­ting. "Det var ju han som ägde fabri­ken", sa Stuart förvånad. "Det är så mäktig som man kan bli här i trak­ten."

Är det inte så många av oss förestäl­ler oss makt - den rikaste mannen i stan, mannen som råder över andra?

Men makt tar många skepnader. Min far var en snäll och vänlig lant­präst i Nova Scotia. Han var varken rik eller berömd. Jag är säker på att ingen någonsin var rädd för honom. När han var 64 år fick han ett brev från en medlem av kyrkorådet i en av sina gamla församlingar. "Vi har hört att du snart ska gå i pension", skrev mannen. "Har du inte lust att flytta hit och bosätta dig här? Vi känner att vi skulle få ett bättre samhälle och bli bättre grannar om det bodde en så ge­nuin människa som du här."

Tänk er att kunna ändra livet i ett samhälle bara genom att vara sig själv! Det är makt.

Jag tänker på en alldaglig liten man i Aten för mer än 2 000 år sedan som måste dö för att han ställde far­liga frågor. Hans åhörare var inte många, ändå finns det i dag inte någon bildad människa som inte har hört ta­las om Sokrates. Jag tänker på Franciscus av Assisi, som lämnade en till­varo i lyx för att leva i fattigdom och ta hand om fattiga och sjuka, och på Mohandas Gandhi som befriade sitt folk från tidens mäktigaste imperium utan någon annan makt bakom sig än vad han kallade "sanningens makt".

Vad har dessa människor gemen­samt? Allesammans talade de och handlade som sig själva, stod för det som de trodde på. De hade den inre renhet som utmärker människor som är trogna sina ideal. De var "auten­tiska", äkta.

Många kritiska röster höjs numera mot "var dig självfilosofin" som något som leder till själviskhet. Men med äkthet är det en annan sak. Äkthet har sin grund i människans inre men är inte självcentrerad. Den utgör ett manande exempel för andra och eggar dem till handling. Detta är äkthetens mystiska makt, en makt som är tillgänglig för oss alla.

Uppfattningen att vi måste känna oss själva och vara oss själva går tillbaka till den första gången en männi­ska frågade sig: Vem är jag? Sokrates lärde ut att "känna sig själv" är grun­den för all kunskap. Shakespeare skrev: "Var trogen mot dig själv, och därav följer det som natt på dag, att du mot ingen man kan bliva falsk." Som alla andra stora tankar gungar denna för evigt fram på historiens vågor.

Efter en period av anpassning och likriktning började på 1960-talet unga människor att på nytt söka sin identi­tet. De gjorde uppror mot auktoriteter och ville bara lyda sitt eget samvete. Det korståget verkar att vara över men sökandet efter jaget fortsätter. Vi tycks ständigt ställa frågan: "Hur kan jag ge mitt liv värde?"

Äkthet ger varje individs liv värde genom att återge individen makt. Att vara sig själv är en naturlig, mänsklig och universell makt som har många fördelar.

I dag skrivs det bestsellers om hur självhävdelse och manipulation leder till makt. Men det är ofta så i vårt samhälle att de självsäkra manipulatörerna inte är de som vinner. Många av våra institutioner leds av "äkta" människor som når toppen därför att andra dras till dem, beundrar dem, tar efter deras beteende. Vi ser till exempel den hederlige företagsledaren som har avancerat framför andra som är klipskare. Varför? Hans medarbetare säger kanske att han är "rättvisare" eller att han är "mer framsynt" men det är mer än det. Mannen äger en inre styrka, han utstrålar förtroende. Han är ärlig av naturen och han nag­gar aldrig sin moraliska ärlighet i kanten genom en ohederlig kompromiss. Denna hederlighet är ett av de utmärkande dragen hos "äkta" personligheter. Andra karakteristika är:

En insikt om meningen med livet

Äkta människor inser vad deras liv kan utvecklas till. När den store mis­sionsläkaren Albert Schweitzer var li­ten föreslog en kamrat att de skulle ge sig upp i bergen och döda fåglar. Al­bert var ovillig men följde ändå med, rädd för att bli utskrattad. De kom till ett träd där en flock fåglar satt och sjöng. Pojkarna laddade sina slangbel­lor med stenar. Just då började kyrk­klockorna ringa och deras klang blan­dades med fågelsång. För Albert var detta en röst från himlen. Han sjasade bort fåglarna och gick hem. Alltifrån den dagen var vördnaden för livet vik­tigare för honom än rädslan för att bli utskrattad. Han hade sin värdeskala klar.

Självalstrad energi

Trötthet är ett vanligt symtom hos människor som undertrycker sitt äkta jag. De är egentligen inte trötta, utan trötta på. En psykoterapeut har beskrivit pa­tienter som har varit så trötta att de nätt och jämnt har förmått lyfta föt­terna. Hennes diagnos löd: "Känslan av förlorad muskelkraft är i själva ver­ket en känsla av en själens kraftförlust!"

Också vi andra är ofta trötta, men inte på grund av "förlorad muskel­kraft" utan av ansträngningen att inte vara oss själva. Vi är skådespelare som försöker göra intryck på omvärlden. Det är ett tungt jobb.

Den äkta människan, däremot, slö­sar inte någon energi på saker som är mot hennes natur. Hon är ärlig mot sig själv och det gör att hon sällan rå­kar ut för inre konflikter, och hon känner sig vital och glad. Hennes energi mobiliseras därför att hon gör saker som hon verkligen känner för. Hon slösar inte bort sin energi på kon­flikter eller falskhet.

Exemplets makt

En äkta och au­tentisk människa väcker också energin hos andra, genom att inspirera dem. Genom att helt enkelt vara sig själv ger hon ett meddelande om vad som bör göras.

Under den franska ockupationen av Saar-området på 1920-talet, när käns­lorna svallade högt i Tyskland på grund av ryktena om de svarta kolo­nialtruppernas ogärningar, stod den berömde svarte sångaren Roland Hayes inför en skrikig och fientlig pu­blik i Berlin. I nästan tio minuter stod han tyst mer beslutsam bredvid fly­geln och väntade på att buandet skulle sluta. Sedan gav han ackompanjatören ett tecken och började mjukt sjunga Schuberts "Du bist die Ruh" (Du är friden). När de första tonerna av sången klingade ut tystnade den upp­retade publiken. Hayes fortsatte att sjunga och hans konstnärskap beseg­rade deras fientlighet och en djup ge­menskap mellan sångare och publik uppstod.

Självrespektens makt

En person som respekterar och tycker om sig själv har större möjlighet att förmedla samma inställning till andra. När vi är osäkra om vår egen identitet blir vi illa till mods. Vi försöker räkna ut vad andra människor vill att vi ska säga innan vi talar, vad de vill att vi ska göra innan vi handlar. När vi är osäkra styrs vårt förhållande till andra inte av vad de behöver utan av våra egna behov. (Hur många äktenskap har inte strandat på den sandbanken!) Autentiska människor däremot finns där, inte bara för sig själva utan även för andra. Ingen energi slösas bort på att omhulda ett otryggt jag.

Andens makt

Ingen kan få andlig kraft bara genom att önska sig det. Men sådan kraft tycks oftare komma till de personer som har förmåga att ge fritt spelrum åt sin personlighets in­nersta och djupaste skikt. Jag tänker på Martin Luther King, när han mel­lan hotande påkar och skällande hun­dar marscherade till Selma, Alabama, eller när han trollband en stor publik på The Mall i Washington. Man be­hövde inte vistas länge i hans sällskap för att inse att det var anden som väg­ledde honom och gav honom kraft. Få av oss kan bli stora folkledare men vem som helst som är trogen sig själv kan få tillgång till denna andens makt.

Att sträva efter äkthet är inte lätt. Det är en kamp som varar hela livet och det finns ingen som når fulländ­ning. Det är en strävan som är ett bli­vande och växande utan slut, något vi lär oss dag för dag. Här är några råd på vägen:

Var uppmärksam på vad som sker i ditt liv, i ditt inre, och i dina yttre omständigheter. För dagbok för att se hur du förändras med tiden och för att upptäcka vilka dolda önskningar som kommer fram. Få av oss är så hel­gjutna att vi inte bär på konflikter inom oss. Erkänn de konflikterna. Lyssna på dialogen inom dig och regi­strera den i din dagbok.

Accceptera att det inte är fel att vara olik andra människor. Faktum är att vi alla är olika och att det ligger i vår natur att vara det. "Var och en av oss är en unik individ som möter världen på ett unikt sätt", skrev filosofen Paul Weiss. Gör klart för dig vilka dina djupaste övertygelser är och håll fast vid dem, lev enligt dem.

Tillbringa tid med dig själv. Av­skildhet är nödvändig för självkänne­dom för det är när vi är ensamma som vi lär oss skilja mellan det falska och det sanna, det triviala och det viktiga. "Avskildhet", sa Nietzsche, "gör oss hårdare mot oss själva och mildare mot andra."

Liksom klyvningen av atomen ger öppnandet av det egna jaget tillgång till dolda krafter. Äkthet är en välsig­nad och humaniserande kraft. En för­utsättning för äkthet är att du känner dig hemma i dig själv och därmed i universum. Äkthet är den starkaste kraften i världen - kraften att vara oss själva.

Ardis Whitman