Personporträtt: Mikael Käld

Skrivet av Barbro och Bernhard Berglund

2011-02-22 20:41

MIKAEL KÄLD
PERSONPORTRÄTT

Vi ska nu presentera Mikko för er, dels utgående från de fakta som finns på hans hemsida, dels på basen av egna upplevelser och minnen.

Mikko är 56 år,gift med Yvonne,sönerna Andreas, Jonatan och Robin.

1980 blev Mikko färdig klasslärare, han har trivts så bra i hemkommunen att han under hela sin aktiva lärartid jobbat som timlärare både i högstadiet och gymnasiet i Kronoby, från 1984 klasslärare vid Csk. Sammanlagt över 30 år. Nu känns det lite dumt att önska att lärartiden ska vara över.

När man ska presentera Mikko blir det förstås mycket med fotbollsanknytning.

Det måste bli ett sammandrag som inte ger en helt rättvis bild av det Mikko gjort för att barnen och ungdomarna ska kunna njuta av en vettig fritidssysselsättning.

Vi kan först nämna:

- 1988-2007 ordf. för skolfotbolls-utskottet (initiativtagare, tillsammans med Roy Frilund, till skolfotbollen - start 1987 - i Mellersta Österbottens distrikt.)

- ansvarig tränare för FC United, NIK, GBK och HBK

Mycket gedigen utbildning som fotbollstränare.

Det i kombination med hans personliga egenskaper gjorde att han, en svenskspråkig österbottning, utsågs till tränare för damlandslaget. Detta hände 2001.

Det mest minnesvärda var nog när Mikko lyckades föra damlandslaget till slutspel i EM i England 2005. Det första seniorlaget i Finland som gått till ett slutspel.

Tränaruppgiften skötte han så utomordentligt väl att han satt kvar t.o.m. till år 2009.

Sista året skötte han uppgiften på heltid. Alla år innan skötte han alla de här uppgifterna samtidigt: lärarjobb, landslagstränare och hemmalaget. Det krävs att man har en duktig familj för att allt ska gå ihop.

Tränare för damlandslaget i 107 matcher. Under många år var han också samtidigt landslagstränare för flickor U23 och U21.

Stort erkännade för välutfört uppdrag ramlade över Mikko de här åren:
alltifrån två inbjudningar till slottsbalen till utmärkelser som årets krombibo, erhållit Erik von Frenkells medalj, (kriterierna för att erhålla den är att man deltagit i minst 100 landskamper). Finlands Lejons Ordens Förtjänstkors och sex gånger fått motta heders-titeln:
årets tränare av olika organisationer.

Den mest hedervärda titeln är när han 2005 utsågs till årets tränare i Finland.

Mikko har också skött uppdraget som förbundsskolare inom Finlands Bollförbund.

Dessutom har han hunnit med andra förtroendeuppdrag inom fotbollsvärlden, inom kommunen, inom bankväsendet och lärarfacket.

Vet ni förresten varför det passar bra att Mikkos kampanjöppning hålls just 5 februari? DET BÄSTA kom ut första gången 5 februari (1922).

Jag (Barbro) lärde känna Mikko redan som skolpojke och har t.o.m. undervisat honom i två viktiga läroämnen.

Det ena ämnet är finska - och det vet vi att han behärskar till fullo! I intervjuerna i TV har han svängt sig galant mellan de båda nationalspråken och engelska. No problem!

Det andra ämnet jag fått undervisa Mikko i är religion. Jag upplevde nog på något sätt att fotboll verkade mer intressant än kyrkohistorien.

Men en positiv livssyn, som Mikko har, lyser igenom i alla sammanhang. Kristna värderingar och en stabil kristen grund har han med sig från barndomshemmet. Det som är självklart behöver man inte orda mycket om.

Ett exempel på detta måste jag få berätta: Det var religionslektion i gymnasiet här i Kronoby. Vi diskuterade vad samvete är och jag frågade klassen hur vi får vårt samvete. Blixtsnabbt kom svaret från en av Mikkos söner - "hemifrån och av fammo!"

När jag var Mikkos rel.lärare i gymnasiet i Gamlakarleby, var jag samtidigt klassföreståndare för en trevlig klass i mellanskolan. Och visst lyckades Mikko charma den sötaste flickan i klassen! Det blev säkert roligare i skolan, men uterasterna blev korta!

Ni som har gått i skola i det huset, kommer säkert ihåg det stora värmebatteriet längs med väggen nedanför den breda trappan i första våningen. Där brukade de stå och värma sig - alla de nyförälskade - och ville inte alls gå ut, till förtret för kustodierande lärare. Jag kan ännu se Mikko och Yvonne framför mig där!

Att de redan i början av 70-talet blev ett par som hållit ihop sedan dess, visar på vilka stabila personer de är!

Mikko har de förutsättningar som krävs för att bli den rikspolitiker vi behöver.

Han har ett stort socialt kapital, det är trevligt i hans sällskap, han bryr sig om folk.

Han litar på folk ända tills han ser något annat: kanske blivit mer uppmärksam på senare år, går inte mera på vad som helst så Timo och Mari behöver inte försöka - han är härdad.

Han trodde tidigare att han upptäcker allt lurt men, men så var det ju inte.

Nu skulle det föra för långt att referera hur det var en gång men om det skrivs något om roliga händelser på flygplatsen så finns säkert ett avsnitt med om: Limpan och landslagstränaren.

Mikko är som vi säger:
"redig", man vet var man har honom, inga krumbukter.

Han är uppmuntrande och har kämpaglöd som få, när orken och energin börjar tryta för andra då ser Mikko till att det ännu finns mera att ge.

Skulle man i riksdagen behöva någon som kan öva in ett luciaprogram, regissera en teater, (specialkunnande: Folk och Rövare i Kamomillastad), ordna lägerskola, etc. så är Mikko som klippt och skuren.

Barbro och Bernhard Berglund

Personproträttet presenterades på kampanjöppningen lördagen den 5 februari 2011 i Kronoby samlingshus.

< Föregående		Nästa >

Senast uppdaterad 2011-02-22 20:45