Michael Käld om sin tränarexamen

Skrivet av Roy Frilund

2010-09-06 12:16

Artikel i Österbottningen no 28,
05.02.1992, sid 14,
Redigering Elof Granholm 06.09.2010

Michael Käld om sin tränarexamen
"Det var en upplevelse att ta fotbollstränarexamen"

Lägret i Portugal var höjdpunkten, trots mycket jobb, men överlag har detta år varit en stor upplevelse, säger Michael Käld från Kronoby. GBK-tränaren har nyligen avlagt fotbollstränarexamen, JVK-kursen. Han är den första svenskspråkiga och sammanlagt fjärde personen från Mellersta-Österbottens distrikt som lyckats med den här bravaden. Kursen är den högsta som finns inom Finlands Fotbollsförbund. I sin avhandling gjorde Käld en jämförelse mellan två elitföreningar, FF Jaro och GIF Sundsvall. Kursens klimax var åtta-dagars läger i Portugal på ungdoms VM.

Karlebyborna Olli Peltoniemi och Tapio "Ekku" Raatikainen samt Pekka Kultanen, Nykarleby, är de tre som tidigare hade genomgått JVK. Till årets JVK hade från hela landet sökt sig dryga trettio personer varav endast elva blev antagna. Av dem fick åtta avgångsbetyg när kursdeltagarna höll avslutning och dimission i slutet av januari.

Käld har med stormfart genomgått alla kurser i vårt land. Först grundkurserna I och II, därefter Förbundskurserna I och II, Steg III i Sverige och nu JVK. Förbundskurs I gick han 1988 så allting har gått snabbt.

Knappt så jag hunnit smälta upplevelsen man fått från tidigare kurser, säger Käld och erkänner att man kanske borde vara lite mera rutinerad när man går till JVK. En lång spelarkarriär hjälper nog och det har Käld bakom sig.

Finland kommer härefter att övergå till ett nytt system där man kräver en tränar licens på liganivå. Detta sker troligen 1993-94. För division I krävs då Förbundskurs I, medan Förbundskurs II gäller för division II.

Vissa undantag måste bollförbundet ändå göra. Årets JVK var alla tiders nionde och s.k. äldre tränare, som inte haft möjligheter tidigare, måste ses mellan fingrar. Bland andra Keijo "Velho" Voutilainen.

Det är positivt att systemet införs. Kurserna ger gedigen teoretisk bakgrund och innehållsmässigt i Finland vill jag påstå att JVK ligger i Europa-toppen och rankas högt i Europa, säger Michael Käld.

"Micko" berättar att JVK gick mycket på diskussionsbasis även om viss teori helt klart gick på föreläsningar. Käld tycker att diskussion är mycket bra.

Dels lär man av föreläsare och samtidigt får man impulser av andra deltagare. Man har ömsesidig nytta.

Föreläsarna på JVK var inhemska toppnamn. Landslagstränaren Jukka Vakkila var ansvarig med Jyrki Heliskoski som god hjälpreda. Dessutom hade man olika föreläsare, bland andra Pekka Luhtanen, Kalevi Tuominen och idrottspsykologen Seppo Heino, mannen bakom Pontus Jäntti (badminton).

Höjdpunkt

Under hela året var kursdeltagarna samlade trettio dagar, varav åtta dagar på ungdomarnas VM i Portugal.

Kursens absoluta höjdpunkt. Detta trots att det var allt annat än semester utan mycket jobb, säger Käld.

Deltagarna följde massor av matcher i detta VM och skulle parvist analysera olika saker på plan. T.ex. Portugals försvarsspel och anfallsspel, specialsituationer, analysera spelare och olika spelartyper, vad deras uppgift är. Förbundet samlade ihop allt detta till ett snyggt häfte. Ett plock därifrån: Brasiliens spelare Djair: lugn, teknisk passningsmaskin. Inte snabb, men klok, alltid ledig. I första halvlek mera defensiv. I andra halvlek rörde och löpte i djupled betydligt mera. I motståndarnas hörnor hjälpte han till nere.

Under dagtid hade kursdeltagarna föreläsningar och på kvällarna var det matcher. Nämnas kan att invigningsmatchen PortugalIrland sågs av 50.000 åskådare. Mycket folk på en juniormatch.

Tre gånger samlades deltagarna till Eerikkilä och tillbringade en vecka åt gången. Första veckans tyngdpunkt var lagt på programmering av träning och träningens ditaktik. Under andra veckan skulle deltagarna själva dra träningar och med sig hade man olympialaget.

Allting videobandades så man fick själv se hur man gjorde det.

Under veckan ingick också psykologi. 18-åringarnas landslag hade man med sig under tredje veckan i Eerikkilä. Idrottsmedicin, näringsfysiologi, testning av spelare och fysiskt träning ingick i programmet. Dessutom samlades man för ett seminarium i samband med matchen Finland och Holland. Då fick man följa med båda lagen under hela dagen.

Jaro och Sundsvall

Förutom allt detta har det hört en hel massa hemarbeten för kursdeltagarna. Varje deltagare skulle göra en special avhandling.

Personligen ville jag göra en jämförelse av två elitföreningar, FF Jaro och GIF Sundsvall. Om det skiljer på träningsmetoder när nu Sverige under långa tider haft mycket framgångar. Tyngdpunkten låg på representationslaget, seriesystem, tränare, träningsmöjligheter, historik, framgångar, organisation, anställda och juniorverksamheten, berättar Michael.

Käld tillbringade en vecka i Sundsvall och fick vara inbjuden gäst. Han följde med lagets träningar samt såg hemmamatchen mot Malmö FF.

Budgeten i GIF Sundsvall är betydligt större, nästan dubbelt större än Jaros. GIF:s siffror är sex miljoner och Jaros dryga tre. Heltidsanställda har Jaro två medan GIF har fyra samt en halvtidsanställd.

Vad det gäller A-lagens spelstil konstaterade Käld följande:

- Det går mera systematiskt till i Jaro medan det i GIF Sundsvall är mera individuella prestationer och beslut. Positivt med Jaro är Hannu Tourus sätt att planera allting mycket bra och organiserat.

GIF-tränaren Jan Mattsson tog det mesta så där ungefär ur hatten.

Fel system

På junior sidan gjorde Käld en jämförelse mellan verksamheten i Sverige och Finland. Skrämmande saker kom fram och förbundet ville att Käld skulle ännu göra en skild avhandling om junior fotbollen här och i Sverige. Just på juniornivån tycker Käld att den största skillnaden kommer fram. På A-lagsnivå var skillnaden inte så stor, åtminstone när man jämförde Jaro och GIF Sundsvall.

Det vi nu håller på med i Finland är inte bra. H- och G-juniorer spelar redan om DM och för knattar anordnas FM. Det blir FM i allt för tidigt skede, anser "Micko".

Redan från minsta pojkar kommer in en otrolig tävling och konkurrens. Tränarna är i den situationen att de vill spela med bästa laget. Nu får de som står utanför planen en negativ bild om fotboll. När man äntligen får speltid, är annars också osäker, och gör ett misstag så får man skällor av lagkamraterna.

Käld säger att spelaren får en negativ inställning om fotbollen och kommer inte mera.

Det är en förlorad individ för finsk fotboll, säger Käld. Knattarna är som små olika fysiskt utvecklade.

Som 17-18 åring kunde de vara bäst i laget.

Den negativa inställningen för pojken med sig hem och klagar att han inte mera vill vara med när jag inte riktigt kan. Följande steget är: föräldrarna säger att "vad har vi sagt om fotboll".

Det system vi nu har gör en björntjänst åt fotbollen.

Bort med offside

Och bort med offside-regeln för de yngsta. Speltiden är annars också kort och för varje avblåsning kan det ta en minut att få bollen på rätt ställe. Bollen är mera i spel. I skolfotboll ifjol lämnade vi första gången bort offside och det visade sig vara ett lyckat drag, säger Käld.

I Sverige har man för några år sedan tagit bort offsideregeln för de yngsta och det har visat sig vara positivt.

I Sverige är juniorfotbollen mera ett socialt arbete och betonar mycket mera det. Inga som helst mästerskap spelas före tidigast som tolv åringar. Käld berättar att bakom lagen står en föräldragrupp.

Spelarna och föräldrarna samlas ofta ut och simma, grilla korv och ha annat roligt. Föräldrarna samlar pengar för t.ex. deltagande till turneringar eller köper nya speldräkter.

För de som är 712 år i GIF Sundsvall är det viktigaste att de trivs inom föreningen. Får en positiv bild om fotboll (och annan idrott som de också utövar) och får kamrater.

Alla känner sig vara lika viktiga inom föreningen. Att vinna matcher, turneringar och annat värderas inte högst i den åldern, säger Käld.

Michael Käld har nu bakom sig alla kurser i Finland och därmed teoretisk bakgrund.

Det gäller att få detta också ut i praktiken, men visst är det en styrka ändå att ha detta bakom sig, anser Michael.

Käld tränar GBK och personligen tycker han att det är hopplöst att jobba i Karleby med de förhållanden som finns.

Jag har sett många ställen och snart kan man säga att Karleby lever i stenåldern.

Om Karleby också i fortsättningen skall vara en fotbollsstad så måste något ske snarast. För femton år sedan hade Karleby två lag i FM-serien och ett i division I. I dag har Karleby ett lag i division I och en massa lag i division III. Kanske snart inte ens det, avslutar Käld.

Roy Frilund

< Föregående		Nästa >

Senast uppdaterad 2010-12-28 14:17