Det är kallt uti mitt rum

Det är kallt uti mitt rum,

Det är kallt i cellen.

Ensam, frusen, skygg och stum

Går jag här till kvällen.

Fram och åter vandrar jag

I den trånga buren,

Ofta både natt och dag,

Här bak' höga muren.

Ingen ser mitt ögas tår,

Ingen ser min smärta,

Ingen ser det djupa sår

I mitt kvalda hjärta.

Ingen frågar efter mig

I den mörka natten,

När min själ på luftig stig

Söker himlaskatten.

Ensam, ensam är jag här,

Utan skydd och vänner.

Tunga bördor hjärtat bär,

Bittert tåren bränner.

På ett okänt stormigt hav

Främmande jag kämpar,

Mot en djup och okänd grav

Går jag — ängslan dämpar.

Mot okända stjärnors sken

Ser jag upp i natten,

Stöter foten mot en sten,

Kämpar genom vatten.

För mitt hjärta, som har blött,

Finnes dock en vila,

Att i dvala slumra trött

Och mot ljuset ila.

Hjälp mig gå i dina spår,

Mästare och Herre,

Led mig genom skogens snår

Frälsare, min Herre.

Maria Åkerblom