Dvalapredikant i Gamlakarleby

Brita Mattsdotter Nygrann (f. 19.5.1777 – d. 28.4.1842), bondhustru från Quikant by i Gamlakarleby moderkyrkoförsamling, kom efter all sannolikhet till väckelse genom Silahka mors predikningar. Denna gumma var ifrån år 1813 till 1821 plågad af svår verk uti sitt ena knä. Under denna sjukdomstid skall allt, hvad hon läste i Guds ord, varit för henne fördömmande. Om vintern 1821 föll hon ofta i en djup sömn eller svimning, som varade omkring 15 minuter, och var derunder känslolös: men då hon vaknade, talade hon en stund ett för andra obegripligt språk, hvarefter, och sedan hon kommit till fullkomlig sansning, hon berättade sig hafva sett än den onde och blifvit deröfver förskräckt än åter Frälsaren och blifvit då utomordentligt glad. Deremellan läste hon med sin syster flitigt Guds ord och sjöng psalmer jemte Sions sånger, under hvilka andaktsöfningar de hvardera utbrusto i ett högt skri, prisande Frälsaren.

Under samma vinter lockade deras gudaktighetsöfningar många nyfikna personer från staden och landet till hennes sjuksäng, för att betrakta den sjuka och hennes besynnerliga åtbörder. Bland sådana nyfikna var äfven en putsmakare och spefågel, en kopparslagare gesäll, känd under namn af kapina-Fris. Detta namn tillades honom derföre, att han plägade utminutera hvarjehanda små persedlar (kapinoja). Kapina-Fris ville engång under Brita Nygranns afdåning väcka henne ur sin dvala och sticka en syl i hennes kropp, men afhölls derifrån genom andra lugnare åskådare. Hennes ekstatiska tillstånd fortfor endast en kortare tid, och tyckes böra hellre härledas från hennes sjukdom än anses för något tillgjordt och hyckladt, såsom mången velat antaga.

Matthias Akiander ( 1802 - 1871) lingvist

Ur ”Historiska upplysningar om de religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider, del 3”  - 1859