Resan från  Helsingfors till  Borgå.

Det var en vacker dag. Solen sken och vinden blåste ganska sakta. Vi togo plats högt uppe på ångbåten, så att vi skulle kunna se bättre omkring oss. När vi lämnade hamnen, stod en hel hop av våra vänner på stranden och vinkade, vi besvarade deras vinkande med tvänne vita näsdukar. När vi kommo längre ut på den öppna sjön, började det gå ganska stora vågor, och ju större vågorna blevo, dess roligare var det. Det var så genomvackert hela vägen. Sedan vi rest omkring 3 timmar, skjöt båten fram genom ett sund och ned längs en stor, bred å. Där var det ännu vackrare. Snart kommo vi till staden, i vilken jag aldrig förut varit, men min kamrat hade nog varit där. Vi togo in hos en familj, som bodde utanför staden. Om dagarna voro vi ute på ängen och om aftnarna talade jag som vanligt. Sista gången jag talade, var det i staden på ett berg eller en stenig backkulle. Där var ovanligt mycket folk och de tycktes bliva mer och mer intresserade att höra Guds ord. Jag skulle nog stannat där längre, om jag icke skulle lovat återvända till Helsingfors så fort. Sedan vi efter att hava varit där några dagar åter kommo till Helsingfors, blevo vi vänligt mottagna av en liten skara vänner på stranden, då ångbåten skjöt in i hamnen. Därefter fortsatte jag åter mina möten lika enträget som förut. Herren verkade med mig och själar blevo frälsta, syndarena vaknade från sin syndasömn och läto Kristus-solen lysa över dem och läto sig pånyttfödas av den Helige Ande. Särskilt bland ungdomen verkade Herren genom mig, ty många unga söner och döttrar funno frid i sina hjärtan, övergåvo synden och begynte följa Jesus och tjäna den levande Guden, så att Guds godhet därigenom skulle komma till seger på jorden.