SÖMNPREDIKANT HELENA KONTTINEN 3 (4)

Dr. Aarni Voipio

Vi införa här prov ur en predikning, som ägde rum vid Helenas sista »skiftesdag» år 1915:

»Bliven ordets görare och icke allenast hörare» (Jak.1, 22).- - - Den, som redan mottagit ordet, honom avser detta språk isynnerhet. I Samarien hade ordet mottagits redan genom Filippus, då folkskarorna döp­tes, de hade redan godkänt det i sina hjärtan, det var ett välkommet ord, ett nådefullt ord, det kände de. Men allt intill den stund, då de blevo delaktige av Den Helige Ande, hade deras liv icke förnyats. Kommen närmare genom Guds ord på det att edra hjärtan måtte öppna sig för att skåda, i vilken mån ni förbättrat eder i ert leverne, ert görande och låtande och i edra verk. De, som redan undfått Den Heliga Ande, dem tillhör framför alla andra detta språk: »Bliven alltså ordets görare och icke allenast hörare». En allmän tanke hos människorna är den, att om man blott går för att åhöra en predikan och lär av den, bör man också kunna bliva en ordets görare, och mången börjar då att förbättra sina händers verk och rengöra sina fjät, oaktat sinnet icke förnyats och från ordet endast uppstigit en ljuv doft. Vid detta möte finnas icke heller flere än två personer utöver fjärdedelen av åhörarne, vilka kommit till den rätta insikten om, att det icke är nog,, att man , endast hör om Herren och löper hit och dit och tror att ens liv sålunda förbättras, utan ha fattat, att män­niskan genom att åhöra ordet bör förbättra sitt liv och att ordet bör bliva en lärare och ett ljus för sam­vetet och det, som meddelar dessa nya livsbehov.------

Du själv skall varda till ord, du, som hört ordet. Det, som du hört, bör i så stor utsträckning erhålla nåden av att förläggas i ditt hjärta; att det övervinner allt det gamla och förnyar dig så att d u blir en ny varelse, och gör av dig ett Herrens barn och avskär dig från gemenskapen med själafienden. Har du redan frigjort dig från den världsliga andan, från det världsliga sin­net, dess ära och rang, dess skötesynder och allt, som icke är rätt inför Gud, är du fri från allt detta?

Detta sägs särskilt åt dig, som tre söndagsmorgnar å rad bakat piroger under sken av brådskande ar­bete, och sedan till följd av samvetsförebråelser läst trösteord. Här har du nu en påminnelse. Må ingen av arbete förorsakad svett stiga på din panna om söndagen. På samma sätt skall du annars i helvetet torka droppar för dina synders skull. Annat är det, när det gäller sjukvård och annat av vikt. Isynnerhet om sommaren, från Georgsdagen allt till Mikaeli, tycks det icke finnas tid för en att taga en bok i handen. Därför har Gud alltid efter sex dagar avskilt en söndag. Gud vilade på den sjunde dagen.-----------

Om två eller tre gå ut i öknen för att söka Herren, skall där vara ett Herrens tempel, om du blott för med dig detta heliga namn, och Herren skall bespisa eder. För den skull namnes templet alltid i främsta rum­met, på det ni icke månde bliva separatistiska och ändra Guds påbud. Ty Han har själv genom profeterna befallt att bygga tempel just för att en separatistisk ande icke finge komma till makten, utan att blott en lära, en tro skulle bekännas, att samma ande skulle behärska de troendes skara, nämligen kärlekens ande, vilken utgör den största styrkan för alla att kunna leva i tro och nåd. För den skull endast, på det ni icke må ringakta Herrens tempel, att ni skulle gå dit endast för ordets skull och icke för prästens skull, även om han icke riktigt ägde det andliga ljusets gåva. Om du har ett verkligt behov, betänk då, huruvida Hero­des ägde Herrens Ande, och de vise männen från Öster­land fingo dock genom Herodes vetskap om Frälsarens födelseplats. I sig självt hade detta ord, som även gav Herodes denna kännedom, icke meddelats honom genom Anden, men då han började forska i profeterna, fann han, att platsen var Betlehem. För dem, som äro i behov av ett ord, träffa otrogna präster ofta det rätta.

Om I ären ordets görare, så har där sagts, att I skolen uppbygga varandra ömsesidigt. På samma sätt kan även du uppbygga prästen, om du blott i veckor beder i ditt hem, i arbete och i vila, och har i minnet den brist, som bor i prästen.   Då erinrar du dig att bedja icke endast för din egen själ, utan även för andra och prästen och bär honom fram till Jesu nådetron.   Och därifrån skall ju ljuset komma, och visdomen, där har även du blivit väckt, lyft ur syndens stoft och upphöjd till nådens barn. Där finns detta förbundets altare, där såväl prästens kallelse som ditt livsöde finnas upp­tecknade, och där finns livets bok, där hans blad ännu är blankt. Måtte även hans namn inskrivas i livets bok, och de heliga välsignelserna framvälla ur denna. Om dina ögon finge skåda, huru de heliga välsignelserna välla fram! Kanske har hans hjärta redan öppnats för att villigt lyssna till det, som Herren lär. Då blir det något alldeles annat, när Anden ingjutes i prästen och himmelens altare blir i tillfälle att välsigna honom med den nådegåva, som är innehållet i livets bok. Hos en sådan förändras rösten, stämman, ansiktet, och varje förnyelse utgår helt och hållet genom detta ord. Om prästen även icke ägde dessa nådegåvor, så står dock icke du i ett barnaförhållande till honom, och är icke barnet skyldigt att bedja för sin fader?  På samma sätt skall du genom prästen få del av Guds ord. Ordet har ju avlat dig, så att du blivit det nya andliga utsädet. Sålunda uppbygger du honom. Och vad du ser för dina yttre ögon genom dina inre ögon (av det som är klandervärt hos prästen), gör icke världens barn delak­tiga därav. De hava nog en skarp blick för dylikt. Gå och tala direkte med honom själv. Den lärdom, som förvärvas med  pengar, duger icke, men den lärdom, som utgjutes från himlen genom Anden, är honom ett behagligt offer. Om Gud skänkt dig förmåga och vis­dom att se prästens andliga fattigdom, förskjut icke kyrkan för prästens skull och icke prästen för hans synders skull. Herren har ju kommit för att förstöra djävulens alla verk, och även i detta fall förstör han dem.

Alla troende skola under det tusenåriga rikets dagar vara Kristi präster. »Du är ett heligt prästerskap och ett heligt folk.» Och Herren har alldeles på samma sätt lagt bibeln i din hand. ----------

Trogna vänner förtro sig åt varandra, så att de icke dölja något för en god vän. Den kärlek, som brinner i anden, den öppnar munnen och lånar sin tjänst och all sin hjälpsamhet; intet är så gott att det förvägras den andre. På samma sätt böra även de andliga präs­terna, genom vilka Herren förmedlar sitt ords sanning, utdelar sin rättfärdighet och utgjuter sin helgelse, vara ett med översteprästen. Jesus vandrar omkring i förkroppsligad gestalt på jorden och därför skall han skådas i förkroppsligad gestalt, och Han skall finnas i dig, du, som gjorts Gudi behaglig. Först sedan du blottställt ditt liv, låt då med ditt liv och din hälsa ske efter Guds vilja, då det även för vår Herre gått på. sam­ma sätt för din skull. »Vad du gjort en enda av mina minsta bröder, det har du gjort mig.»--------—

». . . Men ve dem, om vilka det heter: I haven arbe­tat, men jag har icke sänt eder. Därför måste man först beklädas med nåd, innan man beger sig för att arbeta på Herrens arbetsfält. Du bör hava ett vittnesbörd från Herren, att Herren behöver dig. Herren behövde Paulus för att sända honom att utföra sin Andes verk och förhärliga sitt namn, fortsätta det arbete, som han utfört, på det att den levande Guden skulle bliva känd i Israel. Därför bör man bliva benådad med Herrens Ande. Herren säger: Den, som icke övergiver sin åker, boskap och allt, icke hatar sin fader, moder, hustru och barn och därtill sitt eget liv, han kan icke vara min lärjunge.

Och lönen, som du en gång skall erhålla? »Om vi allenast i detta" livet hava hoppet till Kristus, så äro vi de uslaste av alla människor.» Då den troende redan här får njuta av sin Herres glädje, varför säger man då, att vi dock äro de allra uslaste? Därför att den troende icke besitter något eget på denna jord, att den jord, på vilken han står, en gång skall förgås även den, och det bröd han äter, vet han är blott en vägkost, och den, som vandrar här som ett Andens barn, han vet, att han hela tiden äter direkt ur sin vägkostränsel, emedan han har så bråttom att begiva sig på resa.------»

Denna predikning var ännu mycket längre. Helena kunde ofta tala i flere timmar. Ibland kände hon sig slutligen trött. Sålunda förekommo i slutet av denna predikning följande anmärkningar:

»Mera kan icke talas denna gång. Här är tillräckligt för att du skall kunna minnas det. Intet fullkomligt kan givas, ty på jorden finns icke den tunga, som kunde uttrycka himmelen med dess fullkomligheter och för­härliga dem för den, som lever i köttet, men endast en del därav, så att du redan nu finge skåda den härlig­het, som finns i himmelen. Men i Jesus skall människan bliva rättfärdig. En är nådetiden, då du har att bereda dig för att bliva ett nådens barn. I Herrens Jesu namn amen.

Då hjärnan är upphettad och nerverna förstörda, kan man icke mera få Helenas röst att klinga vid den himmelska Sions sång, utan sjung psalm 350.»

För att förstå den sista anmärkningen må nämnas, att Helena ofta under sina dvaltillstånd sjöng sånger, av egen tillverkning, dock till gamla melodier. Även dessa trodde hon sig läsa ur en stor bok »Ur de him­melska Sionssångerna», där hon visste att det fanns 6004 psalmer. De upptecknade psalmerna äro dock varken i poetiskt eller religiöst avseende någonting märkvärdigt, utan utgöra tvärtom liksom även hennes predikningar, en rätt knagglig improvisation.

Forts>>>>

Ur boken ”Folkpredikanter och falska profeter” – Schildts – 1928

Redigering 24.07.07: Elof Granholm