Karleby – tre perioder

Nödgas i dag inleda med ett genmäle till Gunnar V av Rödsö eftersom han härom sistens citerade mig orätt eller så har jag uttryckt mig slar­vigt.

"Alla som för pennan fus­kar" lade han i min mun, vil­ket naturligtvis är felciterat. För att göra en kort historia lång är det bäst jag berättar hur det hänger ihop. Det jag nu berättar hände för länge, länge sedan, sålunda:

Min mormor, f. 1860, hade varit "upp till såoknen" i Vörå för att tala med bankdi­rektör Jakob Tegengren. Hennes man, min morfar, hade förolyckats flera år tidi­gare i en gruva i USA och nu hade hon fått bud om att det kommit några US-dollar till banken. Mormor var mycket förtjust i Tegengren, när hon kom hem på kvällen.

"Men nåo va ha na vänli hände Jakob Tegengren. Tää fik ja sit och vil me och han fråga ut me hur ja har e å så bjöud dem me på kaffe å", berättade mormor vid hem­komsten till Bertby. "Men bäst vi sat där så kom en förargad kvinno instormand:

— All som föör pennon så sjääl dem, råopa on å ha bär-gandis svårt ti oppträäd som folk", berättade mormor vidare. "Nåå, men inte väl alla ändå" parerade Tegengren.

"Jåo allihåop" sa kvinnan med pondus och den blide skalden fick ge sig. Mormor Maria hörde till de stilla i landet liksom Tegengren. Hen­nes berättelse kommer jag väl ihåg även om det hände re­dan när jag var en liten pilt. De som "förde pennan" var sådana som skötte bokfö­ringen. Man skrev siffror med penna i bokföringsbok den tiden och det var sådana som stal "varenda en", enligt nämnda kvinna. En viss över­drift torde dock ligga i påstå­endet.

Men varför Gunnar V blandar in ord som tvivel och fusk i samband med Ab KM och Stiftelsen FV kan jag inte begripa?

Han borde veta bättre? Man kan inte skriva osant om de båda organisationer­na; verkligheten är dock helt annorlunda, mera glansfull, hur man än försöker uttrycka sig klart och tydligt.

Delägare i KM kan man in­te bli på annat sätt än att för­värva aktier. Och med da­gens kurs på aktierna i KM är nog Gunnar V:s penningpung för mager även om den är av­sevärt tjockare än genomsnit­tet i pengpungar. Han har nu varit hos läromästaren i cirka tio års tid. Med beaktande av de goda framsteg han gjort vid inhämtande av kunskap och med sin ideella läggning samt efter tentamen och någon tids vistelse på fars Vila kunde han måhända vara mogen för någon undan­skymd vakans i FV? T.ex. som goodwill ambassadör på Norrbaggen eller något lik­nande under förutsättning att han inte öppnar munnen utan att läromästaren — eller någon annan från FV — är närvarande. Att få något att säga till om är givetvis uteslu­tet, åtminstone tills vidare.

I en period i Öb i slutet av fjolåret ådagalade Gunnar V en del positiva uttalanden, som visar att han lärt sig bra mycket om KM och FV i Terjärv. Men ett ganska grovt misstag kunde utläsas i nämnda period. Skribenten hade utläst avundsjuka hos KM:s folk i anledning av de av läckerhet dignande borden på FV:s självständighetsbjudning. Som aktionär i KM vet jag att vi inte har någon orsak att vara avundsjuk. Avundsjukan ligger inte alls för KM:s folk. Han nämnde vidare att KM "är i stort be­hov av pengar". Detta utta­lande kan lätt missförstås. Här är det ju fråga om ett fysiokratiskt-merkantilt bolag vilket betyder, att den ekono­miska behållningen bör bli bra och på sikt möjligast för­månlig för aktieägarna. Man kan dock inte påstå, att bola­get är i stort behov av peng­ar, eftersom sådana finns i lagom mängd.

Han nämnde också något om att "sälja TV-rättigheterna till högst bjudande." Det­ta är en aning slarvigt sagt. Man säljer sina efterfrågade tjänster (produkter), men ifråga om teve är det bolagen som står i kö för att få sändningsrättigheterna. Så har det alltid varit. Det är inte sagt, att det högstbjudande TV-bolaget får sändningsrätt. Man säljer sig inte i den­na form. Det var Terjärv TV som denna gång kom med de förnämsta villkoren, icke med de största pengarna. Man blottar sig icke för peng­ar. Varje gång Finlands TV, eller någon satellitkanal haft utsändning har man i båda organisationerna dels fått be­svär med skattebjörnar och dels med att efterfrågan på tjänsterna stigit brant och på ett osunt sätt som icke är bra för en balanserad utveckling. Det celebra självständighetsfirandet vid FV har gett — icke oväntat förresten — till­räckligt eko i pressen för den­na gång. Goda råd i rätt tid kan vara nog så dyrbara, även om Gunnars råd är väl­menta, bör han komma ihåg, att han inte blivit utnämnd till någon rådgivare. I KM le­ver man visserligen fullstän­digt "Råd"-löst för tillfället, men sådant kan avhjälpas.

Joel

Öb 20.01.1991