Öja – tre perioder

God morgon eller om det passar bättre med goddag gott folk. Vad nu tänker väl många är det självaste Öja-Gust som är tillbaka i spalten efter en så lång bortavaro. Lovar ingenting men det är möjligt att Öja-Gust fram­över någon gång kommer att "röra" om i periodspalten. Om det kan glädja någon är det bara bra. Man har även blivit uppmanad att sluta skriva så man borde förstå att hålla sig borta. Goda råd är bra, dem skall man ej för­kasta.

Så har vi Loffe. Han har nog upprepade gånger för­sökt reta upp Öja-Gust med den avsikten att få honom ut på det hala. Få honom "upp­ställt". Vad som förvånar är att saknaden efter Öja-Gust verkar ha varit störst bland damerna. Men åter på dan­serna har Öja-Gust börjat få sämre tur, för nu har t.o.m. terjärvflickorna börjat få svårigheter att få syn på ho­nom när det är damernas. En orsak kan vara att broder Heimer i Småbönders nu har blivit damernas guldgosse nr 1. Ingen av vi andra kan mäta sig med honom. Han har blivit tvungen att skaffa sig en privat telefon, för att alla hans kärleksfulla beundrarinnor lättare kan komma fram för att få kontakt med honom.

Våren stampar på stället. När det var så ovanligt varmt i februari månad trodde många att nu får vi en ovanligt tidig vår. Man har många erfarenheter från tidigare år. Om vi har en varmare period i slutet på februari eller i bör­jan på mars, så är det rätt så vanligt att det kommer en kallare period likt den vi har nu för tillfället. Väderleken är nyckfull det har vi alla och även väderspåmannen "Lenni" i Bosund många gånger fått erfara. Meteorologerna meddelar nu i sina rapporter kallt efter årstiden, så kan det gå när man har längtat och hoppats på en tidig vår.

I stället för att sitta här hemma och invänta våren "tjipsar" Öja-Gust sista dag­en i april ner till Sydeuropa. Där är våren då i sin fullaste fägring, när allting blommar och grönskar.

Tidigt på måndagsmorgo­nen den 30 april lyfter Öja-Gust med ett specialplan från Kronoby flygfält direkt till Zürich i Schweiz tillsammans med 100-talet glada trevliga medresenärer från Pedersöre- och Karlebynejden. Pla­net kan ta 110 passagerare, så om det ännu kan finnas någ­ra som skulle vara intressera­de så finns det ännu en möj­lighet att komma med. För att på resan uppleva våren i Europa se det vackraste av Schweiz, Frankrike, med Pa­ris, Luxemburg och Moseldalen. Paris är städernas stad.

Inte har Öja-Gust någon­sin i sin livliga fantasi kunnat tro att få uppleva den stun­den att få flanera längs Champs Elysées eller att få beundra utsikten från det 300 meter höga Eiffeltornet. Uppe i Eiffeltornet kommer Öja-Gust att ta av sig mössan så att de milda vårvindarna i Paris får fritt rufsa om i hans yviga hårsvall. Man har fått resa mycket och se sig om­kring i världen. Fått se plat­ser som man inte någon gång i sin vildaste fantasi kunnat tro att man skulle få se. Plat­ser med upplevelser som bli­vit kvar i minnet. London med klockan Big-Ben och det berömda vaxkabinettet. Ve­nedig, i Italien, där man varit så tokig att man byggt en hel stad ute på vattnet. Wien sångens och musikens stad. Där fick man dansa vals till Donau-wellen spelad av en stor orkester. Där satt spel­män med i orkestern som tro­ligen spelar med i den stora nyårskonserten som är så uppskattad och sänds i TV varje nyårsdag.

Nu kom man plötsligt in på dansen som är så känslig för många. Heimer skrev en gång att Öja-Gust har fått dansen på hjärnan. Tror att vi har många med sämre hobbyn och intressen på sin hjärna än dansen. Nu är dansen en bra avkoppling och höjer den all­männa konditionen. En god rehabilitering framför allt för invalider och äldre personer. Därför borde pensio­närsföreningarna ta upp dan­sen på verksamhetsprogram­met. Vågar kritisera våra pensionärsföreningar för att de har en för enkel inriktad verksamhet. Man borde ock­så tänka på kroppens rehabi­litering som hälso- och åld­ringsvård. Men det är svårt att få någon ändring till stånd av den orsaken att det finns personer i ledningen med en gammaldags och "trångbrystad" inställning att dansen är en stor synd och därför måste motarbetas. Så det är nog otänkbart här i karlebynej­den för en pensionärsföre­ning att anordna en dagsdans (konditionsdans) för både yngre och äldre.

Har lagt märke till att på någon fest eller tillställning som avslutas med dans, att när man börjar plocka fram musikinstrumenten finns det de som rusar iväg till bilar och bussar troligen för att komma iväg från det syndful­la stället så fort som möjligt. Det var på en pensionärssam­ling som slutade med dans och när man inte slapp bort var det tre "tanter" som lade bomullstussar i öronen, troli­gen för att synden inte skulle komma in i huvudet den vägen. Tror att en bättre åt­gärd skulle det ha varit att placera en plåsterlapp på munnen. När de här tre da­merna den här gången blev att sitta kvar kom troligen pratkvarnarna i gång med sk­valler om andras dåliga sidor jämfört med deras enbart go­da sidor. Då kom det nog ut mera synd genom munnen än det for in genom öronen. Att vara självgod och tro sig vara felfri är ofta falskhet och skrymteri som nog säkert är en större synd än att svänga runt på ett dansgolv.

Öja-Gust har nyligen varit på rehabilitering, där han fick dansa och humpa nästan varje kväll. Hans favorithumpa är "Puuseppä aina tarvitaan” av vilken orsak har sin förklaring. Det kommer nya danser. "Tiputanssi" kom och försvann, med den dansen var det inga problem. Nu kom Lambada som är rätt så svår. Även den dansen börjar gå rätt så skapligt bara man lämnar bort de stora volterna. Nu "stjina" själv­godheten igenom för

Öja-Gust

Öb 11.03.1990