Äin fälttåg ti Halså eldfrånttä

Biila tjöiit, tär di ruusa djinom vår byyji om nattä å kara håilutta å sjongd.. Hä lofta åv skossroitji allt opp på vår skulla »Va är på färde?» byrja ja fundeer tär ja låå å djäisspa så lill-tungå päla. Mäsama byrja ä klapp på dörä å äin kaar roopa:  »Opp nu, taa maatä för två duun å yxä eldar späda mää, tu ska ti Perho å släck eldä. Häila Perho å Halså staar i ljuusan låga!» Ja sprang opp. »Vadan sku ja fåå passli klääda å skoova?», frååga ja för mä sjölv. Ja fick låån äin »pusero» å äin par torr stöula så var 2 tuum stäcker än footä å had äin lagom langan spik i höger häälä, men nu hjälft int ä ti vara pitå. —

Vi kräckt opp på äin lastbilsflaka å söis bar ä ååv. Hä var grann väädrä.   Soolä ha nyyli komi opp å pojka var på djässbåshumöör. Naliiti vild ä ju damb, tå äin fem-sex bil var just fyri oss, men vi var int krääsliivå. Tå vi kom ti Sillanpää stoo hela radä biila tär å äin par hundra kaar sat i skooosliidä å tugga  »sapuska» siin. Vi vaalt komdeera ner åv flaka å stjyddskåårsgubba såå grömm ut mä pisstola på rånkkona, tå di räkna å syyna oss. Saan vi ha tvinga neer naa bröösbäta ti mårisvaalä, vaalt ä åter ti fara. I rumppända åv Vetil, vir Puurås, städd vi anna gangå. Hä va ve äin tvåvåånis stuga så stoo mä brystä in juså ä sku a haft i blindtarmä. Fem glasruta var häil på framsiidå å bakom töm djöömd skambli flickona sä. Elldä var så när tär, så di ha buri ut ägendom siin räj: äin rätåan tjisstå å två djisstin sååv. Ti lär ha bruka bränn pontikka tär; så läng äina broorä var på vattn å bröö bränd anna å söis tura di om, tärttil di kom så i otakt, så äina int hända ut — tå slutta di, tror ja. —

Äin sjack kara lömma tär åsta släck, men vi vaalt komdeera ti Ylikylä i Hal­så. Snart kom vi ti första föröödelsi. Backa å trääda var allt svart; åx åkergååla synssa bara naa grå askbrand. Röitji stäig opp om vart an skåda. Lanskapä var fati å torr, bara sandä å talla å måsona, tär assit fröudast. I Yli­kylä städd vi, klåckå kund vara vipass 1/2 9. Tär var äin handelsbod. Vi for in åsta tjööp skorpona. I kamarä stoo äin flickbåån fyyromfot på boolä. Hä var utan böxona. —

Varinda kaar tugga skorpona från rekryytä allt opp ti fänrik. Hä damba från båå ändona bara tå an tugga; ti va torr. I äin gåål drack vi några pasm surmjöltji åpåå, så ögona vänst i agg i njutning. Äin båån greet tär; hä var våt undi kolttä å ein påsa hängd bakåpåå. Mamma djita kok kaffä åt byya förrän ho hylla. —

Åter starta vi å tjöört om äin hus så likna äin garveri: Ylikylän seuratalo. Söis kom vi ti Länttäpatti, skoosvaktaräs stugå. Tär var kara juså mollnä å biila i all dynghopsliida. Nu fick vi ryck »i elden», men tii var lankt. Skoosvaktares pojtji var lots. Han var äin äkta »Tapio, sko­gens son». Hä bar åv yvi brunni backona, våt måsona å åter brunni backona. Vi vaalt blöt i öögona å drack tåskrommä å pilunga millan stäina. Ätt naa kilometer viila vi å åt. Söis for Tapio Länttäpatti åter juså äin älg å vi fick ruums bakätt, ja mä två tuum för stäckå skoova å äin tuums spiitji i häälä å äin fjäändäils pissmöursbo i böxona. Ja var i staatäs arbäitä. —

Ti sluut hitta vi frånttä; allt brann, til å mää steina. Men vi var mytji kara å fliitå kara å på yx kax haa vi klubba äin kolometer braså. Vi byrja gaa ti baaks ti sjattji. Tå vi ha halvsprundji äin 4-5 km djionom kålä ä askå kom vi fram ti Länttäpatti. Tär var ännu dubbelt mäir kara å yvi trääti biil. Tri kaljatunnå kom di mää från staan. På 30  kaar töömd vi tri ämbarfull å åt varsin bröö. Ännu tå vi haa tuggå i munnsviitji komendeera ein finn oss i leedä.

Men tå vaalt vi så kurrå, så an djita släpp oss. Söis byrja ä åsk å regn. Vi for in åsta drick kaffä åv tjärndji. Utan grädda var on, män hä smaka bra. För varin 50-penn on fick for on å lååst in ä i biirongslåådo i kamarä å dro äin  sträck på väddji. Hon räkna penga i räisona. —

Hä regna, biila tuuta ätt kara å ätt äin stånd kom 400 kaar ur skooji å lassa sä åpåå: Yxpila bussäs sjattji ha villst. —

Vi foor, men biilä strejka. Fläira gang fick vi kräka åv å skutt å regna djoor ä så himmilä stoo vid å gavel. Vi var rädd ätt prässä sku gaa nur klääda. Såläng di byggd biilä sprang vi ätt väiji. Tjärnga frååga, hur tii a brunni å om allt ä släckt. Äin svara: »Äin stäinföus ha brunni, så bara halmtaatji lömma, å 2 km stäinräiså brann jäms mä joolä. Men allt ä släckt utom kaffieldä!» —

Vi luffa viidari. I Köustbyyi for vi in på äin kafé. Tär var världens kvickast tjärisbyrjana. Å nätt var di, så voi säj ja. Ti for å kom å sprang å skratta å allstas hända di. Hä var bra tjäribyrjana saa ti så visst ä. Vi kom häim, sur å våt, men lika glad. Å biila kom på väiji å kara håilutta å sjongd, men ti for häimåt nu. –

Äin  skoospäragubb

Öb 20.07.1933