TILLBAKA TILL EVOLUTIONEN

Jag har aldrig trott på evolutionsteorin (ej heller -praktiken), men nu gör jag det. Vi kommer från aporna! Ett bevis på sanningen i denna utvecklingslära såg jag på vägrenen bredvid Vasavägen för två timmar sedan. På den oanvända busshållplatsen - nu ställföreträdande akutmottagning - stod en opåverkad (!) gentleman i en "lättad" pose. Krampaktigt höll han vänstra handen om stolpen och sin högra hand lite trollspösaktigt om - ja, ni vet. Nykter var han för bildörren stod öppen bredvid honom.

En novembersols gulbleka gloria hade bildats i yrsnön på den gråa beläggningen. Den nedgående höstsolens strålar trängde genom kvällsdimman som förgyllde den dalande strålen i regnbågens alla nyanser. Här inför hemvändande bilister förevisades det mänskliga sprinklersystemet i all sin prydno. Och utan att det hördes, så anade man en lättnadens suck! En annan vägens riddare fick hålla sig till Oravais. Men när man hamnat i en krissituation vänder man ofta ryggen mot världen och då är man sig själv närmast. Vad gör man inte då tryckvätskan stiger och förvandlas till tårar? Då är det nog dags att stiga av med grumlig blick. Riksväg 8:as egen felvände och vildvuxne Manneken Pis presenterade sig!

Och dessa husvilla naturbarn skall ni damer börja dela toalett med!

Loffe

Facebookinlägg 12.11.2016