| Ti halld taal |
| Skrivet av Uno Högnäs | |||
| 2009-09-06 09:17 | |||
|
Ti halld taal
Mang åv er högtärade herrskapä kännder till, hur djävlåt ä lååter, tå an hallder taal å komber åv sä. Äin finn säjr tå: "Tuota-tuota-tuota " å sväl, jyså an sku vara hungrå. Äin bondgubb kan glööm högsvensk, tå an komber åv sä i äin taal ellder föredrag. Tå hoostar an två gang först å säjr saan: "Hätenand-hätenand-hätenand ", å näsa vaal blå jyså oostvassla. Ellder å säjr an: "Dähäran-dähäran " å draar opp klockå ur liistyckfickå å struuker tri gang mä tuumä övi klockglaasä motsools.
Ståndå kan ä händ, ätt naan fräistar tala utantill. Hä ska int an fräist (försök) hellder, om int an ä ritti vaan, för hä vaal nästan allttiili ti läissamhäitä för an sjölv å aader. Ja var äin gäng mää, tå äin kaar sku fräist tala utantill. Ja pröva, ätt an hända ungefär 7 mäining, tå kom an åv sä. Nö too an om från börjanä, men hä städd precis på sama ruumä. Ja märkt, ätt bäina hans skakast, så ä tasista i böxona, jyså tå ä blååser om hööstä på äin torran tiistil, tå an tridi gangå too om från börjanä. Hä städd på sama ruumä. Nö tjänd an i barmfickå, räiv opp plånbootji, plocka ut 3 dibitsädil å äin par kvitto, förrän an hitta "konceptä". Han väik försiktit öpi ä å too fjäl gangå från börjanä.
Mang gang händer ä sä å, ätt uttrycka vaal förväxla. På äin sammanträäde sku gubba väli äin kommitté. Somt åv gubba klandra äin åv töm, så var på förslag. Te pååstoo, ätt an var finsksinna. Tå ba' äin gubb om orda å sa': "Hätenand va ni jär ha framhulldi om Matti. Nämligen, ätt an sku vara finsksinna. Hä är absolut misstag. För ja tjännder Matti som närmasti grannä bäter än mang aader. Ja väit, ätt han på allt sätt försöker förkover kunskapä siin i svensk. Å häila sista vinträ too an lektioner från hä-té her-her-hermorojdinstitutä i Sverige."
Vi bruka öv oss ti halld föredraga från "Boken om vårt land" på första klassä i seminarium. Tå djällt ä ti ha braa blanka skoova å int naa flasä på jackkraga. För hä daan vaalt vi noogat syyna. Äin da sku' vi beräätt "om Finlands folk". Äin pojk stampa i väg bakom boolä, bocka å sa': "Ähum! Detta är kartan av Finlands folk." Paus. "Ähum-ähum! Detta är kartan av Finlands folk." Paus Pojtji fick äin stooran blååan åddrå övi näsa, tå an tridi gangå too faarttä å sa: "Ähum! Detta är kartan av Finlands folk." Tå sa' direktorn: "Utmärkt! Ni kan gå på Er plats. Vi har allesammans noggrant betraktat kartan."
Hä låter å besvärlit, tå de åv misstag blandar bygdemål i prädikanä. Mitt i hä de talar "högstämt". Tå ja var äin lillan pojk, hulld äin kaar bibelförklaring veer fasfars. Han sa' bl.a.: "Kära vänner! Det är svårt att kunna hållas på den smala vägen. För se, den är hal liksom sviintarmä. Men det gäller för oss att hålla rätt kurs, fastän vi möta huru tjock tycknå och kaaså som helst, om vi lyckligen skola nå hamnen. Ty vi veta, att varje felsteg bliver bokfört liksom mejerislikvid. Och då hava vi åter fått en risstå i livets bok. Vi böra inte låta vår dyrbara tid gå i hukkan. Om vi beflitar oss om det enda nödvändiga, så skola vi också få allt annat för räint sticka assit. Det löftet hava vi i ordet, och hä lär nog stäm. Men få vilja tro detta. Ja, ytterst få! Och dock äro människona i världen kära vänner så många. Ja, så många, så att om vi skulle vilja uttrycka det på vardags språket, så skulle vi säga: som dyngflugona på kuddlallå". Äin sjack pojka, så ha komi in i stuga mä skrickskoova på fööträ å stoo veer uunsgruuvå, te villd hikist å skratt. Fast tjärnga snuppa. Men fasfar köört ut tömté pojka ätt äin stånd. Å hä var ju bäst.
Han te sama kaar villd vara langtråådi å tugga äin å sama, så folttji sjufalt läisnast. Äin gang tala an om farsmor siin äin tiim. Han lär ha sagt (hä var föri miin tiid): "Därför är denna by mig så kär, att jag kunde fampa varje sten. Ty här var min farmor född." Tå spotta äin gubb pära i spiisä, söiså askå pyra, stäig opp å sa': "Ja tjänd hennar jyså fempenni. Hon bruka ju säli brännviinä. Å hä var ingalunda äin liter, så ja å Bror-Matt tjööft åv hennar. Så tö har räätt! Ja minns bå hennar å hä tiidä mä stor sakna." Han te talarä lärt ha firi från hä gåålä utan ti vänt på kväisvaalä.
Men läissammast fäilä har i alla fall toko talara, så int väit slut, saan de böri. Åsikt miin stööder sä på säker grund. Tå äin talar ellder föredragar ha hulldi åpåå 45 minut, så får åhöörara mastji på lävrä. Tjärnga böri räpa å fråg åv varaader, når kuddona ska bjära. Gubba minns magorkspiipå siin å böri tugg pastilldrä, så ä krauskar. Å gambelflickona, så vanlitviis ha fåe magkatarr åv sikori-kaffä, räter ut sä jyså mäitmaska å skådar råskåt på talarä, tå ä låter i döm "kurr-ni-au hui", jyså tå kattona slååss.
Äin gang hulld äin kaar föredrag om jordbruk. Han tala läng. Men gubba förstoo int fjändäil åv va an sa'. För fast an ha gae assit i skoola, så ha' an äntå lärt sä okristlit mytji främand oola. Han börja så-ste: "Ärade åhörare! Under den nu predominerande depressionen vore det abstrakt betraktat önskvärt att bönderna mera skulle lägga an på exotiska metoder i fråga om jordbruket, för att rehabilitera sina minimalt avkastande hemman. Auktoriteter på gebitet ha ju ofta med pondus påpekat detta. Och erkännas måste, att man i våra trakter betjänar sig av synnerligen ineffektiva metoder och är särdeles konservativ, när det gäller en innovation. Jag har därför endast vågat insinuera om detta i min hemby, annars blir man ej tolererad. De flesta av de närvarande har i egenskap av föräldrar ofta följt med barnens psykiska fostran, som på sätt och vis konvergerar den empiriska barnpsykologien. Därför förstår ni, att individer med konkreta föreställningar fordra en distinkt framställning, om de ska kunna appercipiera abstrakta begrepp." o.s.v. Tå an sluuta, sa' äin gubb: "Han te talarä håcksa allder slut. Han borde dje åt all föredragara äin dricksglaas bittervattnä, förrän de stiger bakom boolä. Tå 35 minut ha gaae, sku ä säj till. Å kar sku laga sä ut, jyså tå hundä hör tattarbjälldrå.
Uno Högnäs
|
|||
| Senast uppdaterad 2016-04-17 11:19 |
