| Biggå-Kaj |
| Skrivet av Uno Högnäs | |||
| 2009-01-28 20:49 | |||
|
Biggå-Kaj Hon var inda dootrå å häitt Brita-Kaj, men te kalla ännar ti Biggå-Kaj. Te ha viri fyra båån, men te aader dööd som småå. Sii, Nännå var så rädd för döm, så on höljd för glaasa å elda kamarä så häit, så an nästan sku ha kuna stäik strömdji på vägga. Men bååna vaalt viit jyså läirkakona i öögona. Te fick engelssjuukå å dööd ätt hand.
Hä var sii å såå mä Biggå-Kaj å. Hon ha som lillbåån svankryddji å krookå bäina, å nacka var lang å smala jyså äin rapakalja-flaskå. Nännå knäid bäina hennas mä smalatobaksspottä, alåvattnä å hä-té salva, så häitt "nio mans kraft". Men Biggå-Kaj ha krookå bäina jyså ränkrä, så läng on läuvd. Å hon läuvd läng. Tå Biggå-Kaj vaalt fullväxin, leet Daddä skarv ii stugå mä äin gallväggskamar. För han vänta mååji. Men pojka synst in ha naa stoor draag-ningskraft ti Biggå-Kaj. Int var hon precis stygg, men hon ha mytji anna rokå siidona. Hon var marrå, tjinkå å iilaka, jyså studona (enda döttrar) vill vaal. Tå de vaal bortstjämd åv föräldra å får allt va de vill ha å int behöver just arbäit na. Nännå å Daddä sucka så tungt jyså äin tattarkånil, tå de äismen fick bräid dyndjå, å Biggå-Kaj satt i kamarä å virka ellder pååsööma. Räj tå an kom in i Biggå-Kajas kamarä, så märkt an strax, ätt on noo ha förargast övi hä, tå int byspojka bryyd sä i ännar naa, fast on var studå. På äin sorts väggboona mitt millan glaasa ha on sööma mä stoor, röö bok-stävra:
"Har man ej lust att kurtisera,
så kan man läsa och studera."
Äin åv granngålspojka fick sii hä-te verså, å strax for Han Snöud i onå jyså i Judas Iskariot. Han å några aader pojk beslöut, ätt de räj första löördaskvälldä sku fräist, om int Biggå-Kaj ha "lust att kurtisera". Tolvtiidä på löördasnattä klappa de på Biggå-Kajas kamarglaasä. Äin åv pojka läid ur banda äin 8 mååna gambälan åxpyll. Räj ätt några knacckning lyfta Biggå-Kaj boomä åv fårstådörä å sprang saan tibaak undi tättji. Tå pojka kom läidand mä åxpyllä djinå stuga, så vacknast Nännå å sku' fråg, väm så fäälas. Men Daddä knuffa ännar i siidå å sipista mä anda i halssä: "Tyst, tyst! Biggå-Kaj har pojka! Hä är noo na fiinari herra, för te hörs ha svaskostöula!"
Men i kamarä låå Biggå-Kaj å skakast jyså aladåb. Hon fick knaft oolä ur munnä, tå pojka hälsa. Sii, hä är spännand ti få första gangå pojka, saan an ha fyllt 30 år.
Pojka akta så för ti risst elda, för ond djärninga tål int ljuusä. Ätt äin stånd sa' Grannas-Ant: "Nå Biggå-Kaj! Vi har mä oss äin bookhållar från staan. Han sku vela löm ti nattä å vill väta, om du taar emot onå." Biggå-Kaj var äin stånd liika tyst så flögåskåånä på tapeträä. Saan stamma on: "Ä äär an ung?" Nä fnittra han pojtji, så hulld i pyllä, men Ant knäip onå i arma å svara: "Ung, ung! Han ha int raka sä äin gang ännö. Bara toko länger strååda pa hushållerska hans sväid bort. Han ä na liite sakta å skamble åv sä, men ni vaal noo känd innan morrnä. Å för resten sa' ju Tjälvi-flickå, ätt an ska famp bara å int tala naa."
Nö skratta häila sjattji, å pyllstackarä böula, så glaasruutona skalldra, å leet vattnä siin skvala i kakeluunsknuutä. "Jasså! Ni är hii mä djävulskapa!" skräik Biggå-Kaj å ruusa opp ur sändji. "Men ja ska' lär er, förbannade pylla!" Hon hambla åkring sä å fick tag i äin ämbar, så stoo i sängända. Pojka hända int ana i farstå mä pyllä, tå de fick övi sä äin ämbarfull åv naa sorts "fluidum", så lofta suur. Tå de fick ut åxpyllä på gåålä, sprang Ant in å roopa djinå kamardörä: "Sööta Biggå-Kaj! Tö lär noo få ha tjötä diin sjölv!" Å söis fick on. Hon behöva int öppn dörä naa fläir gäng åt pojka.
Saan Nännå å Daddä dööd, såld Biggå-Kaj häimanssmulå, men behållt stugå. Hon var äin tiid å tjeena i staan, så läng on var ynger. Å tå lärt on sä laga maatä. Men naa stjickli var int on, fast on skröit på konstä siin. Te bruuka i alla fall ha ännar ti pitåkock. Fast Grannas-Ant så ha äin horn i siidå till ännar sa', ätt han int sku djill ännar ti laga maatä åt rusackona på spiishällå. (Te bruuka förr i världen lägg kejsargrönt på bröö åt rusackona.)
På Nicklasas djindjäälä var Biggå-Kaj prästkock, men tär olyckast ä för ännar i allt. Tå on kooka rusinsoppa, sku on öuk na liiti ätittjå i ä, men fick i misstag äin annan flaska ur skååpä. Hon spillt ä i gryytå. Men nö smaka soppa bäsk "jyså öörkoodå" (öronvax) pååstoo Fia, så smaka åv släivä. Sii, Nicklas ha fåe åv Dunckars doktor för maagasjuukå Tinktura Beslusjev-droppar, så sku tas in 10 droppå i gangå. Hä var hä, så Biggå-Kaj hällt i gryytå. Sääkert 25 gram.
Biggå-Kaj var nervös å arg jyså äin spärring å sa': "Va fänken har tå han-te ålvä skvirbööträ i maatskååpä! Hä är hans skulldä, om prästä storknar. För naa fläir soppa kookar int ja!"
Tå Biggå-Kaj stoo å knää på gåålä å vispa grädda, kom prästä ut. Han var allttiili intressera åv va an sku få ti mäddaan å frååga nö: "Va lagar Ni där för gott?" Men Biggå-Kaj var arg ännö åt soppkookasä, å tå grädda var sur å int villd vadas (skumma). Hon brästa till åt prästä: "Ja määra ti laga gräddkrääm. Men hä-te skåånä syns vara sur å vill int vadas. Så ja lagar ä ti pannkaka åt kyrkherrn."
Ännö värr djick ä, tå on sku saan bära in maatä åt prästä å klockarä. Hon bar äin stooran spilkum millan händrä å näjg ver dörä för ti viis sä hövli. Nö rååka int ä bäter, än ätt on trampa på äin sviniisterbäta, så katta ha dräije åv murkarmä. Hon slinta å ramaa åv i golvä, så ä flaiska, jyså an sku ha slängd äin tarmknippå. Hur ä djick mä soppspilkumä, förstaar all. Fläira rusinkoon å ymnit gryynä hamna t.o.m. på klockares fliinskalla. Men prästä skratta å sa' på bygdemål: "Allt djick bra, bara int Ni stöit Er! Tå an halkar mä spilkumä i händrä, sku' an ju räint kuna fall allt i lägsta biirungslååda".
Men Biggå-Kaj skratta int. Hon förbanna sä åpåå, ätt na fläir gang är int on pitåkock. Åt int var on hellder.
Uno Högnäs
|
|||
| Senast uppdaterad 2016-04-17 11:21 |
