Småhistorier från bygderna

In stassreiso po tan föst tjilodaain

af A.J.Nygren

(En Kveflaksbo berättar om metersystemets för­sta dag i Vasa.)

Si ä ji po ti viisi, så ja pa varin löödaa rakäl ti staan mä in pääronseck å in pa suummjölkskånkor å im smöbytto å vääl nain laka. Å hä kååm ja ti jäär i löödast å.

Ja tåo memmi andä gambä trääkappan, såm ja i så mang härrans åår ha määtt ii päärona määd åt bå piigor å mamseldär, höög å lååg, men tå ja kååm po tårji saa di ä va tan föst tjilodaain, å poliisan jeeg ä snuussa å nosa i lassin ett tjilomeetran, liitästickona å tåkadä gaalnskaap, såm di tenkä böri kåldä bart fåltji määd.

Å härrskapsfåltji böra kååm, ein ett tan annin, å frååga åå mi va in mark liitä kåstar å va priis ja haa po lakatjilona.

—  Hellviti  har int na  liitrar å tjilor  ti säli, svara ja. Men vil ni ha in kanno suummjölk, elo in mark smöör, ska ni fåå ett gambä priisi.

Knafft ha ja hinda häv uu mi teidä åolin, så kååm poliisan å saa ja sku bara kast andä gambä trääkappan antinjin åt helsingland elo tiid pepakåonin vekser, annos sku di tåfs åm mi.

Nå va ska ja määt teijä päärona määd, saa ja; int kan ja no fol nyti fams- stakan, int, veit ja?

Ga po jäänbåodin o tjööp åt di tjilona, saa di.

Nej, fören ja hä jäär, förr tjöö ja heim päärona tibaak. Nåo haa vi räta tjilona där heim, såm kan jit päärona. Jitar int stassbåovan i höögmåodi sett ta måot döm, tå ja leggä döm i kappan, sä kann di fast gnaag ii all ti tjilor di haar i jäänbåodin, måra ja uu mi.

Sälg ni hu ni veel, saa di, men sii ni teel så ni int sälgär kapptaals å kanntaals å marktaals, fö tå ska ni plikt.

Mä ti sama kååm in tjärng å frååga:

Va kåstar meetrin o suummjöltjin?

Ja svara  int  nainting, fö poliisan ståo breivär.

Höö ni ill, kaar, råopa tjärngin, va kåstar in meetä suummjölk?

Tå vend si poliisan til i anna lass å ja svara åt tjärnjin:

Ja säljär int na meetrar, mensk, men vill ni bitaal trätifem penn fö trii ståop, så draain åå med ä.

Jaa nå, slåå hiid ä, viska tjärnjin, så ska ja ta ä.

Sedan kååm in härr å frååga:

Va taga ni fö lakan?

Jaa, svara ja, ä ji int så gått ti sej; åm ja ska sälg döm ett liitran elo meetran, tå vaal di dyyr, fö tå mått ja ett in liitästicko po jäänbåodin, men vil an ta heila knippon, så vaal di biili.

Tå böra härrin skratt å saa hä knippona höört int ti nyyviktrin å huld å påå å spetaakla memmi tärt ja tenkt ja ska mått jiv an mä lakan in pa lii­trar kring öörona, så di skua vaali in tjilo lengär — fö lang va di föruut.

Ondä tjärnjiin såm tåo summjölkokannon kååm jyst i ti sama löipand ti baak å håksa on ska a bihööva  lakan å,   å så slengd ja åt on heila knippon.

Tå böra ja staa å klåå mi i huvo va ja ska ta mi teel mä smöri, för alt fålk brååka bara åm tjilona, men ti sluut viska ja åt in fruu, hä on sku fo spått mi mitt i bläson åm int bytton veegd halv fjääl mark, fö tjärnjin miin veegd on där heim, så åm on ska vil tag on såm on va, ska on fo on ti åtoti penn martjin. Å så leiss slapp ja on, fö ja såå så arg uut, så fruuin va tvungen ti tråo va ja saa.

Päärona va int e väärt ti tenk jää na viidari handil määd, annan ja jeeg in ii in båod fö ti tjööp åpp na sjickningar.

—  Fåår an tjööp kaffi å såkri na meir? frååga ja båokhåldarin.

—  Hååja, saa an.

—  Va kåsta martjin, frååga ja.

—  Int sälgä vi na marktaals meir, saa an, men ni kan fo in tjilo.

—  Jasså ni haar tjilona jäär å, saa ja, ä va no faan tå int an ska fo in reidi mark kaff na meir helder,  annan an ska mått ha si tjilona åm an veel elo int. No ska an int spetaakäl mä in vesk mensk, uutan veeg åpp åt mi in halv mark kaff. Di a stjicka ett memmi, så int ska ja tjööp åt mi stjölv.  Nåo föstaa ni, hä int kan ja kåm heim mä tjilona, tå ja ska hav in halv mark.

Hur an ståo å tjinna memmi, fee an mi ti ta ett na sårts tjilovikt ti sluut å tå sku e bjee ti böri bitaal.

—  Dågä teijä gambä pengan na meir? frååga ja.

—  Jåo, ti dågä ti, saa an.

—  Enda ä va meir åndär hä. Men e räcka no fol int leng, hä; rätt no in daa ska e no fol va na sårtäs   tjilomeetäpengar, ti narr böndrin määd, men ta faan ja tå kåmbär ti handil kaffi na meir, kåm ihååg hä, saa ja å smala ååv uut.

Ja vaart så reint raasandis arg po ondä stassreison, tå ja int kunna sälg pääronseckan miin fö i dä sama meetrasi å liitrasi di haa si föri, så ja tåo mi in rama fyllo, så ä rijåol mi i skallan tå ja kååm heim, såm di sku a haldi påå å slaiji mi mä bara tjiloviktan i huvo.

Å ja jivä mi jemt jääven på, hä tjärnjin fåå freist faa tiid nesta gang, int ska di spetaakäl mä mee na mang gangor innan ja fåå leidon.

A.J.Nygren

(Land och Stad n:o 3, 20.01.1892)

Redigerat 25.08.2007 av Elof Granholm