Dasspoesi
Loffe provsitter utedasset vid Strömsö
(Foto: Malin Åbrandt)

Det gäller både i smått och stort

skall något göras så få det gjort.

Efter mycken möda och besvär

lämnar jag likviden här.

Här skall du sitta i egna tankar

tills någon annan på dörren bankar.

Ack så skönt att utan möda

krysta ut sin ruttna föda.

Ensam och lycklig jag här får vara

slipper en massa frågor besvara.

Här allenast friden rår

här har ingen att befalla.

Den ene kommer, den andre går

och samma göra de alla.

Du lilla rara rosenknopp

hur blyg du än må vara

här hjälper ej att spara

här måste kjolen opp.

I som här inträden, låten byxorna falla.

I som här inträden, liten icke på främmande hjälp.

Onödiga äga ej tillträde.

(Dörrskylt)

Ledigt. Var vänlig vänd skylten vid behov.

Upptaget. Vänd skylten då behovet är över.

(Text på dörrskylt)

Tag livet av dem som stör dig på toaletten.

(Gäller vissa bakterier)

I skitande ställning jag läste ditt brev

ju mera jag läste, dess mera det drev

Men marken var frusen, det fanns inga löv

så med dina rader jag torka min röv.

(Selma Lagerlöf lär ha sänt en dikt till Gustav Fröding för hans omdöme.

Ovetande om att Fröding var ”vansinnig” vid tillfället så svarade han på detta sätt.)

När du på detta rummet sitter

och lyss till fåglars glada kvitter

är offeraltaret din vän

då det du fått skall ges igen.

Ty om du städse skulle taga

du jordens must ju sku´ försvaga

Ditt offer gör med glättigt hjärta

så sparas sorger, tid och smärta.

Det står uppå väggen skrivet

att vad allt vi bjudit på

måtte här bli återgivet.

Ni har nöjet

vi har nyttan.

Närmast under väntar byttan.

Tegnér han var en stor poet

men aldrig skrev han när han sket.

Hur himlaskönt att tömma

sin gamla basfiol

och låta guldet strömma

i påvens offerstol.

Du längs en smal och hemlig väg

har ilat hit med snabba steg

till detta lilla röda hus

omsusat utav vågors brus.

När en minut du suttit har

en cigarrett du gärna tar

om längre tid du sitter kvar

du röka kan kanske ett par.

O sällhet, o vad ljuvliglott

båd´ du och andra ändå fått

att här få lätta bördan tung

och stiga upp så lätt och ung.

Att sitta på ett utedass på landet

vad det är härligt och befriat skönt

Man ordar för sig så bekvämt man kan det.

Med dörren på gavel kan man skåda grönt.

Man njuter. Ingenting i världen brådskar.

På väggens planschverk tar man sig en titt.

Mitt i familjens sköte konung Oskar

fast han med åren ganska urblekt blitt.

Man gnolar där man sitter – trivs med livet

och nynnar på en gammal trudelutt.

Har man sen turen med sig är det givet

refrängens slut diskret kan bli en prutt.

Men säg mig salighet för evigt given

nån annan av familjen trängtar dit.

”Säg sitter du på dasset mantalsskriven?

Du måste unna andra komma dit!”

 
Hand i hand de till tuppen vandra.

Hand i hand de sen tuppa där.

Kan man väl en vänskap klandra,

som så utan skrymtan är.

Eho du är

som sitter här

för att din tarf förrätta

Glöm ej din plikt

som är av vikt

att lock på hålet sätta.¨

(eho=vem än, tarf=värv, förrätta=uträtta)

Från denna regel aldrig vik

att hänga nyckeln på sin spik

ty därav mången illa mått

att han på nyckeln vänta fått.

En dag var nyckeln ej på spik

och kan du tänka dig, min Fredik´

- jag satte min i grönan sal,

ej hade jag ett annat val,

en stubbe blev mitt goda stöd

och tuvan halp min pappersnöd.

Ifrån den regeln aldrig vik:

att hänga nyckeln på dess spik.

Detta hus det skall du vörda

ty det lättar livets börda.

Sitt i ro och ha det bra

tills någon annan vill platsen ha.

Strö kalk på din kaka

sätt locket tillbaka.

Så flugan ej biter

när näst´ gång du ------.

Låt oss nu för dig berätta

vad du bör dig efterrätta:

här skall du bekvämt dig sätta

ärendet i lugn uträtta

Kanske bara litet skvätta

eller stora trycket lätta.

Mossa över allt nedsprätta

Lock på hålet återsätta

Händerna ordentligt tvätta

och så lämna denna kätta.

Du unga mö,

ej papper strö

på golv och bänkar rena.

Ej neråt drag

utan uppåt tag

med dina händer lena.

I dessa bistra tider

använd pappret på båda sidor

Tänk också på din vän

Rulla pappret på igen.

När du åt påvestolen offrat har

och lagt din skärv i håven

Så må den saken vara klar

att också andra vill till påven

Därför till damrummet vik hädan, försvinn

så att andra i kön må komma in.

Dessa ord må du väl begrunda

och ej inför det sorgliga faktum blunda

att mången förskräckligt illa mått

då hon i kön för länge vänta fått.

När brådskan kommer på

så får du taga två

och har du diarré

så får du taga tre

för all del inte fyra

för papprena är dyra

och om du nyttjar fem

så får du åka hem.

Det är en ful och skamlös sak

som var och en bör veta

att taga sig med fingret bak

och sen på väggen smeta.

Ett litet rum med plats för två

i gårdens uthuslänga

Där man i ro kan njuta få

när andra kring blott flänga

Dess dörr är smal som en katkes

från gamla goda tiden.

Men bättre utsikt inte ges

när da´n mot afton lider.

Med öppna dörrars politik

i lugna sommarkvällar

man blickar över sund och vik

samt rund och bruna hällar

Skymningen byter färgerna

såsom kameleonten.

I norr försvinner måsarna

bak granskogshorisonten.

Men man bör noga akta på

att aldrig det förglömma

att även låta andra få

en ljuvlig stund där drömma.

Det är för stadsbon poesi

att av naturen njuta.

Att få sin dag i harmoni

när natten stundar, sluta.

Tjuvar och banditer

som sitter här och skiter.

Om ni något hjärta har

så lämna litet papper kvar.

När efter välförrättat värv

du lämnar denna tupp

må ej till medmänskors fördärv

du glömma dörren upp.

Här du i lugn ditt värv får förrätta

men förrän du skall till att locket påsätta

överskyl först din eländiga ”paska”

med en skopa välbrunnen aska.

En vers av R.G. finns på gamla tuppen,

ack låt oss också här få skriva upp den:

När som, du livets börda lättar

i form av några gödselplättar

så är det bäst du genast kastar

en nypa torvströ ner i hålet

förr´n du från tuppens sköte hastar.

(R.G.=nobelpristagaren Ragnar Granit)

Som rosen doftar i sommarkvällen

så doftar skiten strax efter smällen.

(Dragsvik)

Jag minns en lummig vildberså

av hägg, syren och fläder.

Ett litet hus med snedtak på

och dörr av enkla bräder.

Minns snickarsågens cirkelgång

i nötta furusitsen

och tusen flugors muntra sång

inunder sitsen.

Visst är den sanitär och fin

och ren den nya tiden.

Med blanka kranar och porslin.

Men var är ron och friden?

Lite engelsk poesi

Here I lie in stinky vapor,

Because some bastard stole the toilet paper,

Shall I lie, or shall I linger,

Or shall I be forced to use my finger.

Here I sit

Broken hearted

Tried to shit

But only farted

Here I sit

What a caper

I have to shit

But I'm out of paper

You're lucky

You had your chance

I tried to fart,

And shit in my pants!

Some come here to sit and think,

Some come here to shit and stink,

But I come here to scratch my b---s,

And read the bullshit on the walls...

Those who dare do not fear.

Those who fear do not care.

Those who care do not dare.

Use me well and keep me clean!

I never tell what I have seen!