Recension i Österbottens Tidning 01.04.2014

Puff om årets revy

Monstermöss och halvnakna män

Skrattmusklerna får arbeta för högtryck från första till sista sketchen i årets Småböndersrevy "Lokalbedövning”, som hade premiär i lördags.

Någon premiärnervositet kunde inte skönjas, utan det var en välinövad och pricksäker humorflod som sköljde över publiken. Den lokala igenkänningsfaktorn är hög (man ska nog vara från orten för att veta var man ska gå för att mötas av Guys får) men på ett sätt som inte exkluderar någon, utan bara bidrar till den varma känslan av något verkligt genuint och lokalt, en känsla som genomsyrar hela revyn.

Humorn i sketcherna föds ur miner, röstlägen och ibland direkt fysisk dråplighet, men i första hand av dialoger så fyndiga att det är svårt att förstå hur skådespelarna klarar av att leverera dem utan att ens dra på ena mungipan. Humorn är dessutom väldigt rumsren, jag tror inte jag hörde en enda regelrätt svordom under hela föreställningen och de få tvetydigheter som fanns inbakade var så subtila att de knappast irriterar ens den mest känsligt lagda. Aktuella ämnen som slöjdskolans flytt, lokaltidningen och det nya bibliotekets prislapp tangeras också, men hela tiden med humorn, inte den pekpinneaktiga kritiken, som det primära verktyget.

Scenografin förtjänar även i år en eloge, med enkla medel lyckas man ta med sig publiken till bland annat ett flygplan, en krog och Edgars robotföys. Vilka sketcher som är bäst beror på vilken slags humor man gillar, personligen kommer jag sent att glömma ”Muusn”, berättelsen om hur en kvinnas möte med en mus ”så stor att man borde ringa till Snellman” slutar riktigt illa – men för vem? De superytliga kvinnorna (speciellt Thomas Holm) i sketchen ”Miljonärmammorna”, en klockren parodi på Hollywoodfruar och alla andra kvinnor som tror sig vara förmer än andra, hörde också till höjdpunkterna.

Musiken höll rakt igenom hög nivå, orkestern imponerade med sitt opretentiösa men stensäkra musicerande och musiknumren kändes inte det minsta påklistrade, utan sammanflätades på ett naturligt sätt med helheten. Kvällens musikaliska höjdpunkt var för min del Emma Hanhikoskis och Thomas Holms avskalade men vackra duett ”Hundn & kattn”, då var det nära till gåshuden.

”Lokalbedövning” är den sjunde revyn Anders Hassel regisserat för och med Småbönders ungdomsförening och personligen tycker jag det är den bästa hittills. Det märks verkligen att revygänget och han hittat gemensam ton och ett ömsesidigt förtroende, så helhjärtat vågar de medverkande bjuda på sig själv, som exempelvis de oblyga herrarna som lockade fram både visslingar och jubel i sketchen ”Scandinavian Hunks”.

För sakens skull borde man väl komma med ens lite kritik, men ”Lokalbedövning” är som hårdrock från 1980-talet: lätt att skratta åt, men bara så otroligt bra.

Text: Niklas Byskata

Recension publicerad 30 mars 2014 i ÖT/Internetupplagan