Revy i Terjärv 2 febr.1930

Nu en visa vill jag sjunga, glädjedrucken, glad och säll,
om det vackra och det unga, som församlas här i kväll
ifrån skogar och från moar invid Heimsjön denna stund.
Kyrkby, Hästback-, och Kolamboar öppnat har ni hjärtats sprund,
så att glädjens näktar rinner ner i själens djupsta grund,
och er puls av våda brinner, löjet bor på läpp och mund.
-Återstår en plikt att fylla, även den är mig så kär,
jag med några ord vill hylla kärnfolk uti bygden här.


Mandom, mod och morska männer finns i gamla Terjärv.
Var finns den som inte känner Fride Sandberg, käck och kärv?
Han är med där det är livat, alltid med, ja, överallt.
Mången diskus har han hivat, aj så långt, och ropat halt
åt rekryter, ”gång på stället ” och dem lärt ”för fot gevär."
Ty när han tar ned av spjället byxa grå med blå revär
och vid första hanegället sig i vapenrocken klär,
hocken vill då Sandberg reta göra honom nåt för när?
Hut helt säkert den får veta så att sen det känns, se här.
- Som polis kan Sandberg stoppa en bil här och en bil där.
Själv han har tjufemårs hoppa, kvinnor hava honom kär.
Men, ack, svår är konkurrensen Sandberg har en konkurrent:
Smedjebacka, styv i dansen är, och det är allmänt känt.
Uno, han har ock en hoppa till på köpet en kupé

som han full med kvinns kan stoppa, av polisen göra spe.
Därför var det Sandberg gjorde sig en Kokkola-kupé
varför Gräftlands-Uno torde efter jäntor om sig se.
Senast sågs han manövrera uppå Heimsjöns hala is,
och i filtar promenera vaktad jämt av sin polis.


Där blev Björklund också funnen mitt i mästerskapets dust.
Han till sist blev övervunnen utav Manderbackas must.
Vänta bara Manderbacka, å, det kommer vinter än,
då det blir din tur att sacka, Björklund tar revansch igen.
Terjärvbon är jämt vid kassa och hans börs är stinn och mätt,
ibland bilers mängd och massa Villys Knight är nummer ett.
Detta under Forsén äger, han, som säljer props och vet
huru mycket renlav väger kall och varm och våt och het.


Pampen ibland pampar alla, aldrig rädd och klen och skral:
Hästbacka kan aldrig falla genom vid nåt riksdagsval.
Alla irrgångar han känner uti politikens dal,
statsrevisorns blickar bränner upp kassören, som är fal.
Genom honom pengar få vi till var väg och till var bro
Vägminister blir han, spå vi, ja, det är vår fasta tro.


Målarmästarn Jansson, Frans, han dock redan är minister,
bär sin violin med glans, när portföljen honom brister.
Men det är ju ingen skam, glans hans målning icke mister,
han kan spela bak och fram, han är rolighetsminister.


Sedan Timmerbacka Fride, hemmanskarl och kvinnfolkskarl,
ligger alldrig i sitt ide, vård om kuddorna han har.
Han är och föreningsbiten, intresserar sig för sport.
Fride, han hör till eliten fast hans vers blev skral och kort.


Sedan har jag intet mera vers av denna art och sort.
Ber om ursäkt, det är flera hedersmän jag lämnat bort.
Kanske får jag snart kre'era än ett kväde, mindre kort.
Terjärv sockens dalar, sjöar, milt på er mitt öga ser,
och jag hälsar Heimsjöns öar, Terjärvbor, jag hälsar er.

Hj.Krokfors
Esse den 29.1.1930

Ur "Släkt och Hävd Nr 18 - 1975"

Redigering Elof Granholm 15.03.2014