Hamlets månålåjin

(elo tå Hamlet tala fö se sjölv)

Hamlets monolog översatt till Närpes-mål
av Georg Backlund och Lennart Snickars

Ti va elo int ti va, je frågon.

Må e va betär, tro, ti tål å lid

all styng å pilar, som an får i live

elo reis se mot e hav åv plågor

å jer e slut åp allt.   Ti döi.   Ti sov.

Bare sov. — I sömnin slutar jätta kväsch

å tusentale plågor som je kroppsens arvedäil

tar äntligen in end. — He sku va

en nåd ti bydi om i stillhäit.

Ti döi, ti sov.  Ti sov ?   Å kanstje ti dröm!

Tär ligger knutin.   Fö tå an döir —

Kva drömar drömes i han sömnin

som komber tå vi stofteskrudin kastar åv.

He tål ti fundras åp.   He je in tank som skapar

allt eländ i häile länge live våt.

Fö kvöm sku tål all hugg å slag i tidin,

förtröck å våld å övermod å högfäl,

plågor åv in obesvara tjärlek, in vrängdan lag,

all ämbetsmannaviktihäit å knuffan

som ovete beräider åt en tålot dågglihäit,

om an sku bare konn jer slut åp allt

me knivin.   Kvöm jeg å släpa

me svätt å möda ynji otje häile live,

om int skrättjin fö kva som komber baket dödin,

fö lande ingan väit na om

å kvadan ingen kumi hit tibak, sku skrem ti villihäit

ti hellran bjer åp plågor an je van me

än ty ti nyår an int väit na om.

Sålis var vi jenom samvete ti krukor

å sålis gar en frisk beslutsamhäit

i bläik å mager baketklokhäit uvi,

å he arv tar se furi me gott homör å fart

fö täide tankan spårar ur

å var int välå namne handling.