Finland och dess invånare. Svenska Karelen och Gamla Finland

Skrivet av Friedr. Rühs

2007-04-29 10:22

F I N L A N D

OCH

DESS INVÅNARE.

F R I E D R. R Ü H S.

Ö f v e r s ä t t n i n g.

Andra Upplagan, tillökt och omarbetad

ADOLF IWAR ARWIDSSON.

Andra Delen.

STOCKHOLM

Tryckt hos Johan Hörberg, 1827.

Topografisk öfversigt

Beskrifningen om Finland i E. Tunelds G e o g r a p h i e ö f v e r K o n u n g a r i k e t S v e r i g e; Tredje Bandet. Stockholm 1795 (en af de bästa afdelningar i hela boken, emedan Porthan reviderade densamma), Djurbergs B e s k r i f n i n g om S v e a r i k e; Fjärde Bandet, innefattande F i n l a n d. Stockholm, 1808, Rühs omarbetning af den B ü s c h i n g s k a G e o g r a f i e n, samt baron Hermelins Kartor ligga till grund för denna del. Dessutom äro många enskildta afhandlingar begagnade, isynnerhet akademiska disputationer utgifna i Åbo, äfvensom uppsatser i Å b o T i d n i n g a r och det F i n s k a H u s h å l l n i n g s-S ä l l s k a p e t s Dagböcker.

VII.

Svenska Karelen.

På Finska Karjala eller Karjalanmaa (förmodeligen af ordet Karja, boskapshjord), gränsar i vester till Savolax, i norr till Österbotten, och i öster och söder till Gamla Finland. Provinsens längd från söder till norr utgör 22, bredden från öster till vester 15 mil, och areala innehållet 244 qvadratmil. Vattnena höra till Saimens vattensystem. Landet består af långa, med tall och ljung beväxta sandhedar, hvilka omvexla med berg, sjöar och skogar. De Karelska bergen äro högre än de Savolaxiska, sträcka sig mer i längden och aftaga småningom; de äro ända till spetsen betäcka med svartmylla, åtminstone på södra sidan, och derföre ända till öfversta klinten beväxta dels med säd, dels med herrlig löfskog och gräs. Spår till bergmalm skola, tvertemot E. R i n m a n s förmodan*), vara upptäckte. Sjö- och myrmalmer finnas i öfverflöd. Äfvenså är det ej brist på rika koppar anledningar. I södra delen finnes ymnig tillgång på täljsten, hvilken landtfolket begagnar till att mura sina ugnar. Karelen frambringar råg, korn, hafra, bohvete och rofvor; ärter trifvas icke synnerligen; potates odlingen har mycket kringspridt sig; tobak, något lin och hampa odlas äfven. Karelaren sköter sina hästar med stor sorgfällighet. I allmänhet bakar man i Savolax och Karelen dagligen mjukt och färskt bröd. Smör hör till landets förnämsta export-varor, och afsättes i Rysslands, framför allt i Petersburg. Jagten är temligen indrägtig. Med Ryssland drifva Karelarne stor handel. På penningar och penningeförtjenst är stark brist. Öfverhufvud äro invånarne ganska välmående, hvartill ibland annat bidrager en tilltagande kärrodling. Ett stort antal sågar finnas anlagde härstädes, men isynnerhet i Savolax. Tillverkandet af bräder och bjelkar har blifvit en vigtig näringsgren, Karelarne äro berömda för sin trohet, sin redlighet och sitt mod. I hela Svenska Karelen finnes ingen stad.

*) Se: B e r ä t t e l s e o m e n u t i S a v o l a x o c h K a r e l e n 1 7 9 2 v e r k s t ä l d f ö r r ä t t n i n g.
Stockh. 1794. 8:o.

1. K a r e l e n s Ö f r e H ä r a d.

1). H e r a j o k i, i Pielisjärwi socken, ett nyligen anlagdt kopparverk (se Del. 2, s. 35). Pielis församling har dessutom ett blästerverk för sjömalm.

2). K a a v i socken. Härstädes finnas tvenne sådana blästerverk.

3). L i b e l i t s, påFinska Liperi, hvarest i Januari månad hålles en stor marknad. I Taipale by är en Grekisk kyrka.

2. K a r e l e n s N e d r e H ä r a d.

4.). I l o m a n t s; invånarne i denna socken äro goda skyttar, och sälja mycket fjäderfä. Härstädes finnes en Grekisk kyrka.

5). T o h m a j ä r v i. Invånarne inom vissa byar af denna socken och K i d e s, samt nästgränsande orter i Gamla Finland, besväras af en svulst eller växt i halsen, hvilken tilltager med en plågande värk, och ofta tillskyndar döden. Dess uppkomst torde böra sökas i vattnet.

(Till häradet hör S u o j ä r v i socken, m. m. i Wiborgs län).

VIII.

Gamla Finland.

Med benämningen Gamla Finland eller W i b o r g s L ä n, har man redan länge betecknat den del af Finland, som före år 1808 lydde under Ryska spiran. Detta område upptager södra delarne af landskaperna Savolax och Karelen, samt begränsas i vester och norr af det i motsats härmed kallade N y a F i n l a n d, i vester af Olónetzska guvernementet, Ladoga sjö och Ingermanland, och i söder af Finska viken. Dess längd utgör omkring 22, bredden 18 Sv. mil, och areala innehållet vid pass 376 qvadr. mil. - De stora sjöarne S a i m e n (F. Saima, se Del. 2, s. 6) och Ladoga, ligga dels inom, dels stöta de intill detta län. L a d o g a upptager i längd omkring 20, och i bredd 12 Sv. mil. S a i m e n har sitt utlopp i Ladoga, genom elfven W u o k s e n, en djup och bred flod; men hvars segelbarhet afbrytes genom flera forsar, bland hvilka de majestätiska vattenfallen Imatra hafva en förvånande höjd och styrka.

Den rådande jordmånen är, isynnerhet uti granskapet af Savolax, mindre bördig. Hedar och sandmoar, omvexlande med oländiga kärr och gungflyn, upptaga stora sträckor af landet. Nattfroster äro häraf en följd. I Suojärvi socken förstöra de ofta kornskörden. Andra orter, t. ex. Ruokolax, sakna tillfälle till ängsodlingar; en stor del af nämnde socken bergar sitt hö med handskära emellan stubbar och stenrös. Södra Karelen, trakterna kring Wuoksen, kusterna af Ladoga, samt granskapet af Finska viken, hafva en bördigare jordmån. - I södra Karelen och distriktet omkring Wiborg, sysselsätta sig bönderna, både sommar och vintertid, oafbrutet med varutransporter till lands, både för enskildta och för kronans räkning. Härigenom försummas åkerbruket ganska mycket. Den numera upphäfde forstmästeri-inrättningen, hvilken til en stor del beröfvade jordägaren användnings rättigheten till sina skogar, qväfde i hög grad näringsfliten.

Jagt utgör i norra landet en vigtig binäring, äfvensom fisket i Ladoga, Finska viken, Wuoksen och Kymmene elfvar. Kymmene laxen har förut blifvit omnämnd; den i Wuoksen är vida sämre, en skinnlax, som äger den förres hvarken storlek eller fetma. Finska viken ger en myckenhet strömming och småsill. - Malmstrek saknas icke; isynnerhet jern- och koppar-malmer. På sjö- och myrmalm finnes god tillgång. - Städernas handel är dålig, och sjöfarten till en stor del afstadnad, hvartill ett tryckande prohibitif system ganska mycket medverkat. Fabriks inrättningarne äro så få, att de föga kunna upptagas i beräkning. - De i länet, före år 1808, öfverallt tillkomne donationsgodsen, hafva på folkets lynne haft ett menligt inflytande; de hafva åstadkommit sorglöshet och ett djupt inrotadt misstroende. All industri är qväfd, och bonden i allmänhet fattig; men ödmjukt lydig emot hvarje befallande*).

*) Dessa underrättelser äro hemtad ur en i officiel väg inkommen, otryckt berättelse.

Wiborgs län innehåller 8 härad:

1. S t r a n d a H ä r a d.

1). W i b o r g (Viburgum), på Finska Wiipuri, befäst stapelstad, belägen vid en djupt in i landet gående hafsvik, under 6o°42' latitud, och 50° 29' longitud, 14 mil från Petersburg, samt vid pass 46 ifrån Åbo. Wiborg anlades år 1293 af Torkel Knutson, och blef af Ryssarne flerfaldiga gångor ehuru förgäfves belägradt, tills det slutligen eröfrades år 1710. Biskopssätet och gymnasium flyttades till Borgå efter fredsslutet år 1721. - Staden upptager i längd 910, i bredd 655, och i omkrets 2200 famnar. Den har vid pass 90 hus af sten och omkring 120 af träd. Kyrkorna äro tre: en Rysk, en Finsk, (fordom en Dominikaner kloster-kyrka, bygd år 1481), samt en gemensam för Tyska och Svenska församlingarne. Stadens tvenne förstäder: Neitsniemi samt Petersburgska förstaden, innehålla tillsamman mer än 600 till större delen små hus. I den sednare finnes äfven en kyrka, samt ett lazarett, fordom grundlagdt af köpmannen L a d a u. Stadens invånare utgöra en blandning af Ryssar, Finnar, samt Svenska och Tyska afkomlingar. Folkmängden uppgick år 1820 till 2176 personer. - Wiborg är säte för länets höfdinge, och har ett gymnasium (sedan år 1805), en kretsskola (inrättad vid samma tid) en större och en mindre elementar-skola, en större och en mindre fruntimmers-skola, samt en skola för Ryska soldat-barn. All undervisning sker på Tyska, utom i sistnämnde läro-anstalt. Sedan Gamla Finland, både uti ecklesiastikt och juridiskt hänseende, blef förenadt med den sednare eröfrade delen af landet, upphörde konsistorium i Wiborg, jemte de inrättningar som stodo i gemenskap med landets öfverstyrelse. - Wiborg är den starkaste handelsstad inom länet. Dess förnämsta utförselartiklar äro: bräder, plankor, tjära, beck, talg, hampa, tågverke, m. m. Införseln utgöres förnämligast af salt, jemte kolonial- och manufaktur-varor*).

*) De flesta härstädes meddelade uppgifter om Gamla Finland, äro tagne ur: D e s c r i p t i o n C h o r o g r a p h i q u e d e l a F i n l a n d R u s s e; par Friccius . S:t Petersburg, 1807.

2). R o k k a l a, ett glasbruk inom Kakkis kapell, under Wiborgs socken, lemnar spegel- och fönsterglas af utmärkt godhet. Det skötes för kronans räkning, hvilken inom församlingen äger äfven glasbruket K u k k o l a.

2. K y m m e n e H ä r a d.

3). F r e d r i k s h a m n, (Fredericia), på Finska Haminan kaupunki,befäst stapelstad, på en halfö i Finska viken, belägen under 6o° 38' latitud, och 44° 40' longitud, på ett afstånd af 25 Sv. mil från Petersburg, och 35 ifrån Åbo. Tiden för stadens anläggande är osäker. En tradition omtalar, att kringboende invånare fordom, vid en inträffad missväxt, härstädes i öfverflöd funnit den som nödbröd begagnade roten af Missne, Wehka. De lockades deraf att nedsätta sig på detta ställe; der uppstod en art handel med nämnde rot, hvilket slutligen gaf anledning att bygga en köping. Hafsviken deri Fredrikshamn ligger, heter ännu Wehkalaks . År 1666 finnes orten upptagen bland Finska städer, under benämningen W e c k e l a x; den erhöll sitt nuvarande namn efter Svenska konungen Fredrik I. Staden är rund till sin form, af 500 famnars diameter. Från det midt i densamma liggande cirkelformiga torget, utgå 8 gator intill murarne. Den har tre portar, samt invid hvarje en liten förstad: den Wiborgska, Saviniemi och Sandby. Efter en densamma år 1821 öfvergången brand, är staden nu åter till det mesta uppbygd. Derstädes fanns innan branden en Svensk, en Finsk och tvenne Ryska kyrkor. Det fordna konsistorium i Fredrikshamn upphörde tillika med det i Wiborg. Af läroanstalter har Fredrikshamn Finska kadettskolan, en dertill hörande elementar-skola, en kretsskola, med dess elementarskola, en fruntimmers-skola, och en för Ryska barn. Handelsartiklarne äro likartade med dem i Wiborg. Folkmängden utgjorde år 1820 1385 personer.

4). K y m m e n e, ett litet fästningsverk, med jordvallar, vid östra armen af Kymmene elf, 2 1/2 Sv. mil från förra riksgränsen, och nära 1/2 mil från

5). R u o t s i n s a l m i, det under kriget år 1788-1790, så ryktbart blefne Svensksund, en förträfflig 136 hamn för krigsskepp, och i detta afseende starkt befäst (åren 1791-1795). Platsen var bestämd att kunna emottaga 14,000 mans besättning. På

6). K o t k a, en straxt derinvid belägen ö, har man uppbyggt amiralitetshusen, kyrkor, hospital, m. m. Ön har en god hamn för handelsskepp.

7). A s p ö, samt

8). H o g l a n d, tvenne öar, ryktbara under ofvannämnde krig emellan Sverige och Ryssland.

3. L a p p v e s i H ä r a d.

9). D a v i d s t a d, i Luumäki socken, bestämdes år 1793 till gränsfästning, och der hölls någon tid en obetydlig garnison, men några fästningsverk blefvo alldrig uppförde.

10). W a l k i a l a, en socken vid hvars kyrka ett fältslag stod den 29 April 1790.

11). K ä r n ä k o s k i, ett starkt pass, vid ett sund, inom Suomenniemi socken, 3 mil ifrån fordna riksgränsen. Bekant under oftanämnde krig.

12). P a r t a k o s k i, äfvenså ett lika beskaffadt pass, i nämnde församling, omtaladt vid samma tid, omkring 3 3/4 Sv. mil från nämnde gräns.

4. J ä s k i s H ä r a d.

13). W i l l m a n s t r a n d, F. Lappeenranta, på en halfö i Saimen, under 61° 8' latitud, och 45° 52' longitud, på ett afstånd af 5 Sv. mil från Wiborg. Den utgöres af en obetydlig stad, hvars folkmängd år 1820 uppgick till 305 personer, med derinvid liggande fästning, hvilken troligtvis bygdes år 1656. Staden har en elementar-skola, och nyligen har man derstädes anlagt ett korrektionshus för qvinnor.

5. Ä y r ä p ä ä H ä r a d.

14). P e i p p o l a, i Nykyrko socken, ett manufakturverk för gröfre och finare jernarbeten, samt garfståls tillverkning, med en knipsmedja, en räckhammare, jemte tvenne knip- och spik-hamrar.

15). R a i v o l a, inom Kivinebb socken, ett jernbruk, privilegieradt för 30,000 puds (omkring 3600 sk:pd bergsvigt) årlig jerntillverkning af sjö- och myrmalm, jemte följande inrättningar: en masugn, 4 stångjernshamrar, med lika många dubbla härdar, en knip- och tvenne spikhamrar, valsverk för bandjern, samt en större verkstad för finare manufaktur och polerade arbeten. Dertill kommer en hammare och ett valsverk för kopparsmide. En del af verken nedbrunno för en tid sedan; men hafva småningom blifvit återstälde.

6. K e x h o l m s S ö d r a H ä r a d.

16). K e x h o l m (Kexholmia) på F. Käkisalmi, belägen vid Wuoksens utlopp i Ladoga, under 61° 2' latitud, samt 48° 1' longitud, 13 mil från Wiborg. Den utgöres af sjelfva staden, jemte en liten fästning (på tvenne öar inom floden), hvilken är 400 famnar lång och 200 bred, med en omkrets af 850 famnar. Staden är bygd på stranden af en annan ö, och håller 750 famnar i längd samt 375 i bredd. - Staden och fästningen bygdes år 1295, och tillhörde än Sverige och än Ryssland, intill år 1710, då fästningen eröfrades af Ryssarne, och afträddes vid freden i Nystad. Kexholm har en kretsskola, en elementar-skola, samt en fruntimmers-skola. Inbyggarena äro dels Ryssar och dels Finnar, de sednare år 1820 till ett antal af 550 personer. -Vid stranden af Wuoksen, på en ö, 3 mil från nuvarande staden vid Tiuru-fall, finnas lemningar af ett fäste, hvilka traditionen uppgifver äldre än Kexholm. På ön Korpisaari, äfvensom på en annan liten ö i Ladoga, anträffas ruiner af befästningar.

17). K o n e v i t s, en ö i Ladoga, med ett Grekiskt munkkloster.

7. K e x h o l m s M e d l e d e l s H ä r a d.
(N e d r e S a v o l a x H ä r a d)

18). N y s l o t t (Neocastrum), på Finska Savonlinna , är beläget emellan Haukivesi och Ruokokovesi sjöar (hvilka stå i förening med Saimen), under 61° 54' latitud och 48° 53' longitud, nära 21 Sv. mil ifrån Wiborg. Det blef byggt år 1477, af guvenören öfver Finland, Erik Axelsson Tott, samt erhöll då namnet O l o f s b o r g. År 1714 eröfrades det af Ryssarne, återlemnades vid Nystadska freden; men afträddes till dem år 1743. - Nyslott har en liten fästning, skild ifrån sjelfva staden. I denna sednare finnes en krets-skola, en elementar-skola och en fruntimmers-skola. Folkmängden uppgår till 230 personer.

19). P a r k k u m ä k i, bekant genom slaget den 21 Juli 1789. Byn hörde till Säminge socken, innan Finlands sednaste afträdande; men skall numera vara förenad med Randasalmi.

8. K e x h o l m s N o r r a H ä r a d.

20). S o r d a v a l a, vid norra ändan af Ladoga, nära 22 mil ifrån Wiborg, under 61° 40' latitud och 48° 39' longitud. Staden grundlades år 1640 och togs, tillika med kringliggande landet, af Ryssarne av 1710 i besittning, samt afträddes till dem vid fredsslutet år 1721. Sordavala upptager i längd 400 famnar, i bredd 300 och i omkrets 1200. Folkmängden uppgår till 125 personer. Starten har en liten skola. Invånarne, hvilka nästan alla äro infödda Finnar, idka en liflig skeppsrörelse längs Ladoga på Petersburg, dit de utföra bräder, plankor, fisk, jemte pälsverk och vildbråd af alla slag. Man anträffar i granskapet af Sordavala stora grafhögar, bland Finnarne kände under namn af Metelin Hauat (jätte-grafvar). Uti en af dem, invid Lähenkylä by, har man vid skedd undersökning anträffat en hufvudskalle efter en menniska, dubbelt större än de vanliga. Det finnes äfven på bergsspetsar och framför allt uppå öar i Ladoga, lemningar af något som liknar fordna befästningar, kallade Lapin Linnat (Lapp-fästen). De äro fyrkantige, byggde af stora stenar, med en vidd af 4 till 5 famnar*).

*) Friccius, l.c., sid. 64.

21). W a l a m o, en ö i Ladoga, med ett Grekiskt munkklosster. Der hålles alla år den 29 Juni en marknad, hvilken besökes af handlande från städerna Olónetz, Ladoga, Novgorod, Kexholm och Sordavala.

22). P i t k ä r a n t a, en by uti Imbilax socken, vid norra kusten af Ladoga, der rika koppar-anledningar nyligen blifvit upptäckte (se Del. 2, s. 36.)

23). A n n e, ett jernbruk inom Suojärvi socken, grundadt på sjö- och myrmalm, har en masugn, en stångjerns-hammare med dubbel härd, 4 knip- och spik-hamrar, samt en liten gjutugn.

24). R u s k i a l a socken, har ett rikt marmorbrott, hvilket bearbetas för Ryska kronans räkning.

< Föregående		Nästa >

Senast uppdaterad 2007-04-29 10:48